söndag, januari 22, 2006

Polyteismen i Bolivia

På nyheterna ser vi hur Bolivias nye president offrar åt gudarna i det gamla polyteistiska templet. Katolska katekesen skriver i §87:"Denna mänsklighet ville ena sig i sin förvändhet,[12] den ville skapa sin egen enhet på Babels sätt.[13] På grund av synden[14] hotar polyteismen liksom stats- och härskardyrkan alltid att förvanska Guds frälsningsplan."

Hmmm. Tänk om det blir en trende att återinföra polyteismen lite här och var?!

Tidig historia före historien

Chesterton har i Everlasting Man en tilltalande romantisk syn på förhistorien. De tidigaste historiska fynden vi har, ca 3000 f Kr vittnar om en gammal civilisation på nedgång. Den skildrar utvecklade institutioner som kungar, prinsar, präster, ritualer, ekonomisk ordning, krig och förvaltning -- kort sagt en gammal civlisation. Det finns inga tecken på en grottmänniska eller en vilde i skogen, det är snarare moderna vildar i Australien eller Afrika vi tänker på, alltså ett modernt fenomen.

Sätter vi ned foten ca 100 000 f Kr, vad finner vi då? Troligen en historia där demokratisk landsbygd har varirerat med despotiska envåldshärskare, vi finner uppgång och nedgång för olika dynasiter, vi finner tider av kolonisation och tider av slaveri och sedan revolutioner mot detta och befrielsekrig. Vi finner utvandringar och invandrgingar, stora kärlekhistorier med spännande intriger, vi finner profeter och präster som försöker få grepp om människans öde.

Gammal indisk litteratur stöder en sådan syn på en lång och rik historia. Även kinesiska och egyptiska skrifter tyder på det. Bibeln säger inte emot men koncentrerar sig målmedvetet på en sentida händelse: ett litet nomadiserande folk som talar tydligare än alla andra om Gud och hans löften för framtiden. Detta lilla folk kommer från en stor och redan trött civilisation: den kaldeiska. Bibeln kan alltså helt acceptera en lång och väldig civilisationshistoria. Den säger bara: det viktigaste är att ca 1800 f Kr börjar det Nya livet förberedas genom en man som utvandrade från Kaldéen till Palestina. Genom Abraham uppstår en förberedelse för en stor omändring i människans själ. När Gud blir människa i Jesus sker den förändringen som nu ligger slumrande i mänskligheten och väntar på att aktiveras.

Bibeln skildrar alltså en slutspurt för en lång historia. Det stora problemet under alla tidigare civilisationer har varit människans ondska och destruktiva läggning. Nu skedde genom Jesus en nedladdning av ett nytt program, det Nya livet. Det är ett installationsprogram som var och en måste aktivera själv. Visserligen kan man kanske tänka sig att Gud själv några sekunder efter var och ens död installerar det nya livet. Men meningen är att var och en ska söka en lösning på synden, hitta installationsprogrammet och köra igång det för att kunna använda det nya livet.

I historien kan det gå upp och ned även i framtiden -- det kan komma tider då väldigt få (fanatiker) berättar om hur man installerar det nya programmet men inte många lyssnar. Det kan komma perioder då nästan hela världen börjar installera och krigen försvinner, konflikterna omvandlas till kreativ energi. Inga garantier finns när den fria viljan är grunden. Men spännande historia är det !

lördag, januari 21, 2006

Människans design

Jag frågade eleverna: Har människan någon särskild design?
Visst, sa de. Typiskt för människan, liksom för djuren är att föda sig, försvara sig och föröka sig.
Tre f.
Ok, så det är hennes design? Jepp.

Jag funderade. Var är typiskt för den kristna människan?
Sex f.
Födan, försvaret, fortplantningen, fallet, förlåtelsen och frälsningen.

Hedningen har de tre första, den kristne alla sex. Hedningen är halv, den kristne hel.

måndag, januari 16, 2006

Multikulti under apostlarnas tid

När apostlarna levde fanns många religioner. Samhället var pluralistiskt och en stor variation på livsåskådningar och andliga övningar fanns runt om. När kyrkan kom till Rom och Aten och Korint var utbudet ännu rikare. De intelligenta och välutbildade som anslöt sig till den kristna läran borde väl ha insett att religionsfrihet innebär att alla får bli saliga på sitt sätt: ett multikulti-samhälle, typ vårt idag.

Men kristendom är något annat.

Så svårt att acceptera. Jag hör varje år samma saker sägas av mina elever: naturligtvis leder alla de många religionerna till åtminstone ungefär samma mål. Vi är fria att välja bland dem -- så klart!

Men kristendom är något annat. Paulus gjorde ett försök att visa atenarna att NU är han här -- den gud de tillbett som den okände. Jesus säger något annat: om de inte tar emot nyheten om Guds rike, lämna dem och skudda till och med dammet av skorna som en markering.

Herren Jesus talar, som vanligt, mycket tydligt. Han är inte ute efter ett multikulti-samhälle. Det är en annan operation igång.