Frans av Sales' dag idag

St Frans av Sales levde för skönheten hos Gud i en tid av kamp (21 aug. 1567 -- 28 dec. 1622). Han hatade inte protestanter, trots att de kallade honom Satan, utlovade  dödsstraff för honom om han tog sig in i Genéve, där han var faktiskt var katolsk biskop. Han blev dock för både protestanter, kalvinister och katoliker ett ganska fint exempel på kristen mildhet.  Han ville visa att Herrens ok är lätt att bära och hans börda är lätt, vilket lockade många själar från olika läger under 1600-talet, vilket har fortsatt in i vår tid.

Och det är faktiskt en ren vila för själen att begrunda Frans av Sales såsom vi möter honom i hans. Det som främst lyser fram är en egenartade intensitet av kärlek, tålamod och optimism. Källan till denna andliga sötma tycks vara ett stort hopp i Gud.

I sin ungdom levde han en tid i fruktansvärda prövningar när han kände sig avvisad av Gud, förlorad i hoppet om frälsning. Kanske lite smittad av kalvinska tankegångar om godtycklig utvaldhet? Han bad mycket och bönelivet tycks ha lett fram till att han äntligen insåg friheten i Kristus, den som fortfarande av många kristna inte tillåts komma hur som helst till en syndare.

Efter frigörelsen var han beredd och började framhäva det ljuvliga och lätta i sann tro. Oavsett hur  kapabla vi är att gå vilse, är vi alla lovade perfektion, kärlek, frälsning, och denna insikt gjorde honom välkomnande för alla han träffade. Medan omgivande protestanter kunde betona den straffande guden lärde Sales ut den godhet som Herren älskar oss med. Gud "häller ut sin kärlek i våra hjärtan".

Frans av Sales predikade inte, han snarare jublade av glädje när han predikade. Han framhävde ständigt tanken att hela lagen sammanfattas i kärleksbudet. Vi behöver inte frukta något. I en tid då helvetspredikningar var vanliga och skulle fortsätta att vara populära i protestantiska kretsar skriver han en lång avhandling om Guds kärlek: "Introduktion till det fromma livet" (1609). Senare skrev han en uppföljning "Avhandling om Guds kärlek" (1616) Båda är idag älskade klassiker bland många olika olika denominationer. Här finns hans verk på nätet i originalspråket.

Det är intressant (och underbart) att se hur enkelt evangeliet kan framställas, och även med vilken rikedom av bilder han skriver. Gud inte är en uppdragsgivare utan Älskaren par exellence. När denna Fader hittar ett villigt hjärta, fyller Han det med frid. Det är kärnan i Frans av Sales tidlösa budskap.

Han levde ett fysiskt krävande liv i det iskalla alpklimatet, där han kämpade ute på vägarna för att nå de människor som ännu fanns kvar i den katolska kyrkan i området. Dessa vintriga färder tycks ha varit ett av de stora glädjeämnen i hans liv.

Texter och adresser

För de som frågat efter min Kristen i gymnasiet och Katekes för hedningar, så finns de nu i pdf-format.

http://humlebo.nu/kristenigymnasiet.pdf

http://humlebo.nu/katekes.pdf

Båda är lästa av lektörer i stiftet och si så där gillade. Men jag vet inte...de passade för ungdomar på gymnasiet, kanske lite äldre också. Men ja ja. Skrivna är de i alla fall. Vatikan-radion har använt en del (det som handlar om Gollum....) och en del tidskrifter har använt annat. När man skriver något så har man strax lämnat det...

Sedan jag jag rekommendera kristnabloggar.com som är ett mycket trevlig plats för en brokig samling frispråkiga kristna. Där får vi katoliker veta vilka misstag vi gör :-))

Fastetiden - den sanna tiden

När fastetiden kommer börjar det vårvintras ! De första gassiga soldagarna mitt i snön och isen, kanske de underbaraste dagarna på året ! Det är inte pingstens överflödande blomsternåd utan den försiktiga antydan om våren. Människor som inte lever i Norden missar detta, de har det inte i sina årstider.

Men den inre fastetiden är ännu bättre. Chrysostomos säger goda ord om fastan. Det är inte bara en yttre fasta, att vi undviker kött och festmat. Det är också en inre fasta. Vi låter ögonen fasta genom att inte springa efter lustens bilder. Vi låter öronen fasta genom att inte lyssna på struntprat, vare sig det verkar positivt eller negativt. Vi låter tungan fasta genom att inte kritisera andra eller upphöja sig själv, den gamla onda människan. Vi låter händerna fasta genom att inte jaga efter ting och ägodelar. Vi låter tänkandet fasta genom att inte tänka strunt och ha negativa minnen av något slag. Vem behöver minnas något? Inför det Heliga behöver vi endast vara.