Vi har många böner i vår kristna tradition. Men just tack vare variationen i böner och deras olika teman, kan, säger Hilarion, vår fiende lätt förströ och distrahera våra tankar så att de undviker Herren Jesus Kristus. Och endast genom Honom har någon bön över huvudtaget någon mening — allt går genom Honom, vår Herre och Gud. Därför säger Hilarion:
« Das Jesusgebet, dem das alles fremd ist (alla distraktioner genom andra böner), wendet unser ganzes inneres Wesen direkt und unmittelbar dem Herrn Jesus Christus zu und gibt uns so ein ganz leichtes Hilfsmittel, sich mit IHM zu vereinen… » (p 289)
Petrus Damascenus säger:
« Je T'appelle, Christ Sauveur, comme T'appelle le Publicain. Dieu, purifie-moi comme lui, aie pitié de moi.
« Lord Jesus Christ, Son and Logos of God, the most tender name of our salvation, great is Thy glory… »
Tankeströmmen (der Verstand) är alltid fiende nummer ett, eftersom all orenhet kommer den vägen, all distans till Honom. Därför är det obetingat nödvändigt med ständig bön, det ges ingen annan väg till att stå framför vår Frälsares ansikte utan någon bild, tanke eller föreställning.Hilarion har en rak och klar kurs: tankeströmmen drar med sig mycket
smuts och orenhet. Det finns bara en sak att göra: rena med bönens
sopborste, nu och alltid, och som Isaak Syriern säger, avbryta tankeströmmen gång på gång med Namnet.
