Om en människa tänker och betraktar saker från Guds synvinkel, vilket sker i den tjänande kärleken, finns det inte längre någon relation till det som inte är evigt. Det finita slukas i den infinita kärleken. Då blir sådana tankar som synd och frälsning, bundenhet och befrielse, mörker och ljus, befriade så att endast Enhet i Gud är allt.
För kristen kärlekstjänst är det i det perspektivet fullkomligt ointressant att sträva efter lycka för sig själv, i vilken form det än sker – kroppsligt, socialt, religiöst. Vår kärlek till Honom väntar sig ingen belöning, varken i ett fint andligt tillstånd i bönen eller i ett gott mänskligt och jordiskt liv. När Bibeln talar om Guds vilja och om att följa det Nya Förbundet genom tron på Jesus Kristus handlar det om att hjälpa den hängivne att skifta från den antropocentriska religionen till den teocentriska. Det är inte jag-för-mig och inte heller Gud-för-mig utan Gud-för-Sig genom oss.
Tro handlar inte om det jordiska. Tro handlar om vad Gud är för sig Själv och i sig Själv, utan hänsyn till alla ändlösa världssystem. Tron befriar oss den dåraktiga uppfattningen att Gud skulle syssla med att tillfredsställa andliga, mentala och psykologiska behov, eller fysiska och biologiska behov hos alla människor som föga intresserar sig för tjänande kärlek till Honom, ja som inte ens anar att något sådant kan vara sant och verkligt.
All tänkbar godhet har visats människorna genom att Gud i Toran, i Profeterna, Visdomslitteraturen och särskilt det vi kallar det Nya Testamentet uppenbarat den tjänande kärleken som centrum för allt liv. Dessutom finns det människor, de som lever i pågående direkt inspiration av Anden, som överlåter sina liv åt viljan i Gud, lusten i Gud, glädjen i Gud. Dessa människor är de hängivna, de som dedicerar sin inre identitet till tjänande kärlek till Gud.
Att möta sådana hängivna, även de som endast i ringa grad hör dit, sådana som dagligen tjänar Herrens Namn, ger oss insikten om det relativt värdelösa i att tjäna något annat än själva Verkligheten själv. Dessutom har den Högste under sin gudomliga lek med synlig materia uppenbarat sig själv under en kort vistelse på jorden där Han givit oss den avslutande gåvan av Anden som är tänkt att fylla oss direkt och i pågående operativt och dynamiskt liv. Han har dessförinnan undervisat och genom sitt offer på korset befriat oss från hela perspektivet med brist och fullhet, mörker och ljus, ont och gott. Istället har han visat hängivenheten och den tjänande kärleken som sitt eget väsen.
Den tjänande kärleken är en sorts kunskap, en absolut kunskap. I hängivenhetens praktik vet vi, vill vi och väljer vi denna tjänande kärlek. Herrens godhet består inte i att styrka människor i deras felaktiga uppfattningar kring lycka eller olycka, frälsning och synd, renhet och orenhet, rättfärdighet och orättfärdighet. Den avslöjar hela vår världsuppfattning som ett syndens misstag, en okunnighet. Vi vänder oss bort från misstaget genom vetande och hängivenhet i Hans kärleks dynamik.
Många tror att Jesus på ett fördunklat sätt är Gud och att han efter vedermödor och lidanden till slut inser det. Men Gud kan självklart inte glömma sig själv för att genom att företa en livsvandring genom okunskapen till sist komma på hur sanningen var. Ändå är detta vad många tror är kristendom. Sådana idéer tilltalar vissa människors självgodhet och inbilskhet. Det är lika tanklöst som att tro att vi kan dra in Gud i våra individuella livsangelägenheter. Många psalmböcker visar upp ett panorama på denna sorts antropiska illusion av relationen mellan Gud och människa.
torsdag, augusti 24, 2023
fredag, augusti 11, 2023
Det första budet: gudskärlek
Kristen kärlekstjänst bygger på vårt ärliga behov av gudskärleken – den kärlek som riktas till oss i Kristus. När vi sjunger Kyrie eleison, Christe eleison, eller ber Jesusbönen utan många uppehåll, är det av nödvändighet för att vi ska orka leva vårt liv. Utan Guds förbarmande och försyn är livet ingenting, vi går förlorade av törst och hunger i en öken av okunskap och självtjänande, i en meningslös värdslighet där vi endast lever för oss själva. Kärlekstjänstens liv, även om den verkar föga religiös, är det väsentliga för Herren. Det är när vi på knä ber om att få tjäna Herren som kristen bhakti börjar fungera.
Gud skänker oss ett perspektiv där Han själv är i centrum och våra motiv för handlingar blir alla förlåtna när vi riktar all vår uppmärksamhet till Hans inre lek, Hans inre kärleksliv. Gud är kärlek – men det betyder att allt annat endast tjänar sitt syfte om det löser upp sig i denna kärlek. All begränsning upphör i den tjänande kärleken till Herren. När vi sedan märker alla begränsningar i vardagen kan vi se dem som det ena instrumentet efter det andra att spela med, på ett begränsat sätt, när vi sjunger Guds Namn.Vi utnyttjar skamlöst alla begränsningar för tjänandet i vår inre fröjd.
Alltså måste vi låta Skriften locka oss till rätt hängivenhet. Om vi läser Bibeln genom att öppna oss i bedjande sinneshållning kan vi fokusera på Herrens kraft av intelligens och kärlek, alltså Guds egen hållning. Herren vet nämligen själv vad Han är. Genom läsningen tar vi emot hängiven kraft till att förstå något av Herrens Självkunskap. Vi får låta Skriften locka oss till rätt hängivenhet. Om vi läser Bibeln genom att öppna oss i bedjande sinneshållning kan vi fokusera på Herrens kraft av intelligens och kärlek, alltså Guds egen hållning. Herren vet nämligen själv vad Han är. Genom läsningen tar vi emot hängiven kraft till att förstå något av Herrens Självkunskap.
I Markus 12:28-34 ser vi Guds självkunskap uttryckas i det viktigaste budet. Jesus säger där: Älska Herren din Gud med hela hjärtat, hela förståndet, hela din kraft. Detta bud skulle kunna sändas ut med högtalare över hela jorden alla timmar på dygnet och det skulle inte hjälpa – endast några få lyssnar på rätt sätt. Först när det andra budet: älska din nästa såsom dig själv, får vi en större skara intresserade därför att de kan översätta detta bud i pragmatiska humana handlingar, i sociala regler, etik och moral, samhällsansvar, samhällsbygge. Det första budet går förlorat och en allmän utilitarism etablerar sig. Så ser utvecklingen ut både i Väst och i Öst.
Bibeln handlar om tjänande gudskärlek. Denna tjänande kärlek är inte endast att tro på en levande Gud eller tro på de skrifter som uppenbarar den. Det handlar mer om en tillit och ett viljans beslut att tjäna Gud med den sortens kärlek som uppstår när detta beslut tas av en människa. Denna speciella sorts kärlek tar sin utgångspunkt i att det är för Hans skull, inte vår egen, som tjänandet utförs. Livets mening är att vilja rikta sin kärlek till just Honom för Hans egen skull. Att vara vänd till Gud med avsikten att ge Honom sitt liv med alla till buds stående medel är verklig befrielse. Ingen känd världslig aktivitet kan komma i närheten av denna frihet.
Det spelar ingen roll i vilket hörn av världen eller universum den tjänande befinner sig – hon eller han är upptagen av kärleken. Det gör den hängivne lycklig att när som helst och var som helst få den största nåden: förmågan att tänka, vilja, känna, andas, arbeta, leva och dö för den Högste.
Man ser genast på bibelläsningen vem som är i kristen kärlekstjänst – det enda som intresserar henne eller honom är Herren själv, inte regler, historiska fakta, berättelser och beskrivningar som bara har ett sekundärt intresse. Och de saker som angår människornas värld är inte i centrum utan Herren själv. De som inte ägnar sig åt denna tjänst fäster sig däremot oftare vid läropunkter, historiska fakta, tolkningar i det oändliga av uttalanden och metaforer.
Den hängivna tjänsten är speciell. Vad menas med orden ”att tjäna Herren”? Det är en gradvis invigning, först med hela kroppen och det medvetna tänkandet, senare med viljan. I början är det sökande, senare blir det enkel intention och vilja. I början är det att följa bud, senare är det insikten om vad Kristus gjort i det han födde den Nya Skapelsen inom oss. Detta är Guds kraft som gör den hängivnes hjärta och tänkande istånd att tjäna, älska och förstå. Det blir mindre att fullborda Guds bud och mer att högst personligt tjäna Herren. Hängivenheten består i en spontan längtan att tjäna i kärlek.
Allteftersom hängivna blir alltmer absorberade av att i kärlek tjäna Gud be Hans Namn, tänker de mindre eller inte alls på andliga uppvaknanden eller förening med Gud. Populär mystik får ofta för sig att föreningen med Gud är något som själen bör eftersträva. Men i tjänandet glöms hela tanken på att jaget ska upplösas i Gud bort. Att nå en viss nivå av andlig utveckling är inte längre intressant. Blicken är alltid lockad till det mest attraktiva som finns, Herren själv.
Motivet eller drivkraften i vårt religiösa liv är inte att erfara glädjen av att se Gud, utan att tjäna Honom på det sätt som Han anbefaller. Om Herren väljer att hålla en människa kvar i världen, ser vi det som Hans välsignelse, Hans försyn. Det innebär en tillåtelse att tjäna Honom här i världen, i de omständigheter vi har.
Allt vi säger om kristen kärlekstjänst är naturligtvis bristfälligt. Endast om vi hade Hans egen kraft av Självkunskap skulle vi verkligen veta vad vi säger. Sanningar om det kärleksfulla tjänandet är svårbegripliga för oss eftersom det står i motsats till det vi i vår själviskhet väntar oss av teologi, religion och filosofi. Alltså måste vi låta Skriften locka oss till rätt hängivenhet och leva i ständig bön av Namnet över alla namn.
Gud skänker oss ett perspektiv där Han själv är i centrum och våra motiv för handlingar blir alla förlåtna när vi riktar all vår uppmärksamhet till Hans inre lek, Hans inre kärleksliv. Gud är kärlek – men det betyder att allt annat endast tjänar sitt syfte om det löser upp sig i denna kärlek. All begränsning upphör i den tjänande kärleken till Herren. När vi sedan märker alla begränsningar i vardagen kan vi se dem som det ena instrumentet efter det andra att spela med, på ett begränsat sätt, när vi sjunger Guds Namn.Vi utnyttjar skamlöst alla begränsningar för tjänandet i vår inre fröjd.
Alltså måste vi låta Skriften locka oss till rätt hängivenhet. Om vi läser Bibeln genom att öppna oss i bedjande sinneshållning kan vi fokusera på Herrens kraft av intelligens och kärlek, alltså Guds egen hållning. Herren vet nämligen själv vad Han är. Genom läsningen tar vi emot hängiven kraft till att förstå något av Herrens Självkunskap. Vi får låta Skriften locka oss till rätt hängivenhet. Om vi läser Bibeln genom att öppna oss i bedjande sinneshållning kan vi fokusera på Herrens kraft av intelligens och kärlek, alltså Guds egen hållning. Herren vet nämligen själv vad Han är. Genom läsningen tar vi emot hängiven kraft till att förstå något av Herrens Självkunskap.
I Markus 12:28-34 ser vi Guds självkunskap uttryckas i det viktigaste budet. Jesus säger där: Älska Herren din Gud med hela hjärtat, hela förståndet, hela din kraft. Detta bud skulle kunna sändas ut med högtalare över hela jorden alla timmar på dygnet och det skulle inte hjälpa – endast några få lyssnar på rätt sätt. Först när det andra budet: älska din nästa såsom dig själv, får vi en större skara intresserade därför att de kan översätta detta bud i pragmatiska humana handlingar, i sociala regler, etik och moral, samhällsansvar, samhällsbygge. Det första budet går förlorat och en allmän utilitarism etablerar sig. Så ser utvecklingen ut både i Väst och i Öst.
Bibeln handlar om tjänande gudskärlek. Denna tjänande kärlek är inte endast att tro på en levande Gud eller tro på de skrifter som uppenbarar den. Det handlar mer om en tillit och ett viljans beslut att tjäna Gud med den sortens kärlek som uppstår när detta beslut tas av en människa. Denna speciella sorts kärlek tar sin utgångspunkt i att det är för Hans skull, inte vår egen, som tjänandet utförs. Livets mening är att vilja rikta sin kärlek till just Honom för Hans egen skull. Att vara vänd till Gud med avsikten att ge Honom sitt liv med alla till buds stående medel är verklig befrielse. Ingen känd världslig aktivitet kan komma i närheten av denna frihet.
Det spelar ingen roll i vilket hörn av världen eller universum den tjänande befinner sig – hon eller han är upptagen av kärleken. Det gör den hängivne lycklig att när som helst och var som helst få den största nåden: förmågan att tänka, vilja, känna, andas, arbeta, leva och dö för den Högste.
Man ser genast på bibelläsningen vem som är i kristen kärlekstjänst – det enda som intresserar henne eller honom är Herren själv, inte regler, historiska fakta, berättelser och beskrivningar som bara har ett sekundärt intresse. Och de saker som angår människornas värld är inte i centrum utan Herren själv. De som inte ägnar sig åt denna tjänst fäster sig däremot oftare vid läropunkter, historiska fakta, tolkningar i det oändliga av uttalanden och metaforer.
Den hängivna tjänsten är speciell. Vad menas med orden ”att tjäna Herren”? Det är en gradvis invigning, först med hela kroppen och det medvetna tänkandet, senare med viljan. I början är det sökande, senare blir det enkel intention och vilja. I början är det att följa bud, senare är det insikten om vad Kristus gjort i det han födde den Nya Skapelsen inom oss. Detta är Guds kraft som gör den hängivnes hjärta och tänkande istånd att tjäna, älska och förstå. Det blir mindre att fullborda Guds bud och mer att högst personligt tjäna Herren. Hängivenheten består i en spontan längtan att tjäna i kärlek.
Allteftersom hängivna blir alltmer absorberade av att i kärlek tjäna Gud be Hans Namn, tänker de mindre eller inte alls på andliga uppvaknanden eller förening med Gud. Populär mystik får ofta för sig att föreningen med Gud är något som själen bör eftersträva. Men i tjänandet glöms hela tanken på att jaget ska upplösas i Gud bort. Att nå en viss nivå av andlig utveckling är inte längre intressant. Blicken är alltid lockad till det mest attraktiva som finns, Herren själv.
Motivet eller drivkraften i vårt religiösa liv är inte att erfara glädjen av att se Gud, utan att tjäna Honom på det sätt som Han anbefaller. Om Herren väljer att hålla en människa kvar i världen, ser vi det som Hans välsignelse, Hans försyn. Det innebär en tillåtelse att tjäna Honom här i världen, i de omständigheter vi har.
Allt vi säger om kristen kärlekstjänst är naturligtvis bristfälligt. Endast om vi hade Hans egen kraft av Självkunskap skulle vi verkligen veta vad vi säger. Sanningar om det kärleksfulla tjänandet är svårbegripliga för oss eftersom det står i motsats till det vi i vår själviskhet väntar oss av teologi, religion och filosofi. Alltså måste vi låta Skriften locka oss till rätt hängivenhet och leva i ständig bön av Namnet över alla namn.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)