Idag är det Johannes Krysostomos dag i vår kyrka. Han levde 347-407 och var en av de fyra grekiska fäder som lärde ut till ordinära människor att den oavbrutna bönen med Jesu Namn var möjlig för alla att praktisera. Ingen behövde hänvisa till exklusiva mystiker eller ökenfäder utan alla människor mitt i världens alla bekymmer och bestyr kan utöva denna enkla Jesusbön. Var som helst, säger Krysostomos, kan vem som helst sätta upp ett inre altare genom denna bön som följer alla sysslor under dagens lopp. Det går att tyst be medan man är fysiskt aktiv och talar med människor, på resa, stående i ett gathörn eller sittande vid en arbetsbänk eller skrivbord.
Alla handlingar kan faktiskt få kraft av bönen av Namnet. Krystostomos påpekar också hur vi kan upptäcka att själva frekvensen, alltså kvantiteten av våra upprepningar av bönen på ett meditativt sätt är av stor betydelse. Dessa synpunkter tas också upp i den utvidgade versionen av En Rysk Pilgrims Berättelse, där just Krysostomos uppfattning läggs fram. Frekvensen är ju en faktor vi kan påverka själva. Vår vilja får en viktig betydelse i att minnas Jesu närvaro på detta sätt. "Be alltid" säger Paulus i 1 Tess 5:17. Det är, säger Krysostomos, möjligt att be vid alla tillfällen och i alla omständigheter och på alla platser. Denna oavbrutna bön leder till inre bön och denna inre bön öppnar upp Guds Rike inom oss.
