Fulton Sheen har märkliga liknelser -- tänk dig att du kunde låta din själ ta en hunds form. Att sänka dig till att vara en hund bland andra hundar. Att gå ner i det begränsade tillståndet. Göra detta för att hjälpa dem. Att renovera hundlivet genom att som människosjäl ta hundens form. Att inifrån reformera de andra hundarnas liv, nå deras hjärta och arbeta i detta hjärta.
Jag gillar biskopens realistiska och "andligt materialistiska" bilder och liknelser. När Gud kommer till jorden är det lika realistiskt, lika materialistiskt, lika ödmjukt som när en mänsklig själ frivilligt går ner i hundlivet.
torsdag, december 22, 2005
Min stund har inte kommit än
Vid bröllopet i Kana säger han det: Min stund har ännu inte kommit. Varför säger han det när Maria pratade om vinet som tagit slut på festen? Idag hörde jag en intressant förklaring av Jeff Cavins: Jesus tänkte på annat, inte på vinet utan på sitt blod. Det var inte dags att ge sitt blods vin ännu. Jag tycker det stämmer: så koncentrerad var säker Jesus på det som skulle ske.
tisdag, december 06, 2005
Birgitta och väktaren
Den heliga Birgitta är en av våra svenska kyrkolärare, kanske den främsta. Här är en lektion av henne (VII:5):
I ditt hjärta finns fröjder som du får av Kristus. Men du har en ovän. Denna ovän vill ta sig in i ditt hjärta och rensa undan dessa fröjder. Det gör han genom att vända ditt begär till andra fröjder, sådana som står i motsats till Kristus. Ovännen använder främst två vägar in till hjärtat: synen och hörseln. Men det finns en väktare. Det är förnuftet. Förnuftet använder tanke och språk. Det är viktigt att förnuftet säger till ovännen och till oss tydliga ord om vad som sker. Förnuftet identifierar, förstår. Liksom hos Thomas är de verkliga fröjderna förnuftiga, de kränkande fröjderna oförnuftiga. Den gamla riktiga kristendomen.
I ditt hjärta finns fröjder som du får av Kristus. Men du har en ovän. Denna ovän vill ta sig in i ditt hjärta och rensa undan dessa fröjder. Det gör han genom att vända ditt begär till andra fröjder, sådana som står i motsats till Kristus. Ovännen använder främst två vägar in till hjärtat: synen och hörseln. Men det finns en väktare. Det är förnuftet. Förnuftet använder tanke och språk. Det är viktigt att förnuftet säger till ovännen och till oss tydliga ord om vad som sker. Förnuftet identifierar, förstår. Liksom hos Thomas är de verkliga fröjderna förnuftiga, de kränkande fröjderna oförnuftiga. Den gamla riktiga kristendomen.
lördag, december 03, 2005
Multikulti
Katoliker i Sverige startar en socialakademi Göteborg. När man tittar på första evenemanget tycks det handlar om pluralism och multikulti - om hur vi ska komma överens mellan alla religioner och kulturer. Trivas tillsammans, se de världen vi alla har att bidra till. Man hör tanken som Erwin Bischofsberger hade på 80-talet: en mötesplats, ett torg där alla "sanningar" kan mötas och ha dialog.
Situationen är drömlik och lite fantastisk - så olik det som Nya Testamentet och den kristna kyrkan tänker. Situationen är dessutom sorligt relativistisk i grunden. Varje enkel människa som ser realistiskt på Jesus märker att något sofistikerat pågår. När Paulus talar om vad som bör pågå i kyrkan, tänker han sig detta: de som kommer in i rummet och hör sanningen sägas blir träffade i hjärtat och alla ens hemligheter är avslöjade och man kan bara falla på knä och utropa att här finns den levande Guden. Se 1 Kor. 14.25 för detta sätt att se på kyrkan. Det handlar inte om dialog med andra trosuppfattningar.
En annan bild som känns en smula chestertonsk: I en liten stad finns tre tidningar. En av dem säger sanningen, de andra två säljer bättre. Nu startas tre tidningar till. De säljer bra, de har olika intressanta profiler. En glad ekumeniker och tidningsman säger nu: vi borde träffas i en social akademi för vi bidrar ju alla till sanningen? Men den enkle medborgaren med lite realism vet: fortfarande talar en tidning sanning och de andra säljer bättre.
Kanske religioner är som intressanta tidningar? Eller är det sanningen som är huvudsaken, den enkla och svårsmälta, den som träffar i hjärtat och får mig att gå ner på knä?
Situationen är drömlik och lite fantastisk - så olik det som Nya Testamentet och den kristna kyrkan tänker. Situationen är dessutom sorligt relativistisk i grunden. Varje enkel människa som ser realistiskt på Jesus märker att något sofistikerat pågår. När Paulus talar om vad som bör pågå i kyrkan, tänker han sig detta: de som kommer in i rummet och hör sanningen sägas blir träffade i hjärtat och alla ens hemligheter är avslöjade och man kan bara falla på knä och utropa att här finns den levande Guden. Se 1 Kor. 14.25 för detta sätt att se på kyrkan. Det handlar inte om dialog med andra trosuppfattningar.
En annan bild som känns en smula chestertonsk: I en liten stad finns tre tidningar. En av dem säger sanningen, de andra två säljer bättre. Nu startas tre tidningar till. De säljer bra, de har olika intressanta profiler. En glad ekumeniker och tidningsman säger nu: vi borde träffas i en social akademi för vi bidrar ju alla till sanningen? Men den enkle medborgaren med lite realism vet: fortfarande talar en tidning sanning och de andra säljer bättre.
Kanske religioner är som intressanta tidningar? Eller är det sanningen som är huvudsaken, den enkla och svårsmälta, den som träffar i hjärtat och får mig att gå ner på knä?
ISA - det intelligenta stödet
På arabiska heter Jesus ISA. Så heter också ett system för stöd i bilen - så att man inte kör för fort. På liknande sätt är det med Gud. Du behöver honom för anpassning till verkligheten. Intelligent Stöd för Anpassning. Du kör för fort av bara naturen. Det känns inte bra när du kör för fort, trots att kanske ingen olycka sker. Du inbjuder sorg och elände och du känner dig fri på ett falskt sätt. Du behöver ISA, intelligent stöd för anpassning, en tro som tar ner farten, lär dig rätt perspektiv på vad det är att färdas genom livet, lär dig vad färden går ut på, lär dig vilket glädje som väntar när färden är över. Utan ISA missar du allt det där, högst sannolikt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)