Begär och fokus

Danske Tor Nörretrandes fortsätter forska i medvetandets natur. Idén är rätt klassisk: vårt medvetande är en liten del av all information som styr oss. När vi väljer en handling har vi redan känt begär att utföra den utan att veta om det. Vi kan därför inte kontrollera eller ens bedöma vår natur.

Sankt Benedict var väl medveten om det lilla fält vi fokuserar på, liksom flera av kyrkofäderna och ökenfäderna. Cassianus var en hejare på att beskriva omedvetna begär som sedan rationaliseras kognitivt. För Benedikt var det viktigt att så att säga vara medveten om det omedvetna, det som inte är här. Evigheten är det viktiga. Den är inte här nu. Det vi nu fokuserar på är inte den eviga saligheten. För Cassianus var den stora renheten på liknande sätt det Andra, inte det här. Men det enkla ordets bön kan vi be om nåden att liksom avfokusera detta för att plötsligt vara i Guds rike.

Men för sekularister som Nörretranders blir det viktigt att kristendomen har fel. Åtminstone har Jesus fel. (Nörretranders känns ibland som en modern Kierkegaard med stark calvinistisk inriktning). Varför? Jo Jesus säger att vi kan motstå våra begär efter vår nästas hustru. Det kan vi inte göra enligt Nörretrandes. Vårt medvetna kan inte kontrollera begären efter den vackra hustrun. Alltså har kristendomen och Jesus fel i sak. Nörretranders citerar Walter Kaufmann: Kristendomen har misslyckats, inte därför att folk inte varit kristna nog utan för att kristendomen sakligt sett har fel. (Se boken The User Illusion)

Så ser vi hur kulturkampen för och emot Guds rike fortsätter. St Benedikt och Cassianus vet hur lite vi vet. Sokrates visste det också. Modern neurologisk forskning bekräftar det. Det himmelska är ett större faktum än det jordiska. Det empiriska är en liten ö i den verklighet Gud är medveten om såsom oss. Så kristendomen får så att säga rätt genom att den tar saken ett steg längre: när du begär den vackra kvinnan som är din grannes hustru så leder kärleken till Kristus till ett halleluja: tack för all skönhet du skapar! Fokus utesluter inte utan leder rätt.

Visa mig Gud !

- Visa mig Gud ! säger en ung man trotsigt. Hans blick glöder. Han är uppenbarligen trött på alla påståenden om Gud, på alla traditioner, på alla distinktioner och tolkningar. En stor vanmäktighet hörs i hans röst och kanske till och med ett ursinne långt ner någonstans. Han har mot sin vilja hamnat på en kurs i religion.

Det är en situation vi ofta har i det sekulariserade samhället. Det är naturligtvis ett absurt krav att Gud ska synas på mänsklig nivå och bli ett föremål i världen. Det är också en väldig hybris att kräva slikt objektiverande av en oändlig Gud. Inte desto mindre är det ärligt sagt.

Men det speglar en verklig situation. Mitt akademiska svar om hur olika -ismer kan svara på frågan är naturligtvis helt vid sidan av saken; den unge mannen ignorerade också allt jag sa. Det handlar om något annat - en fruktansvärd brist. Det känns som ett elände, en erbarmerlig fattigdom. Ytan är hård och fundamentalistisk - det FÅR inte finnas en Gud. Men innanför är det en skriande fattigdom.

Muslimen bredvid honom reagerade bara med ett godmodigt: Gud är stor men det fattar du inte. Du måste skärpa dig!

The Secret

Ungdomar kommer med The Secret och menar att nu har en revolution ägt rum. Även några mammor ägnar sig åt "hemligheten". Vad går det ut på? frågar jag. Jo att det du tänker blir verklighet. Ok, jaha. Verkligen? Om jag tänker att jag flyger så flyger jag? Jag vet att Jesus går på vattnet för att han vill det. Men han är då gud och människa medan vi endast är människor. Petrus gick några steg med hjälp från Mästaren.

Aha, där är den springande punkte! Några vill gärna att vi är gudar/människor "egentligen"? Ja vi skapades nästan som gudaväsen, det stämmer. Men biten som är kvar, den som vi får hjälp med, är svår att hoppa över.

Men Moder Teresa är med i filmen om The Secret ! Tillsammans med Emerson och - Buddha? Härligt. Men låt oss då göra som Moder Teresa - fästa blicken vid Den Som Vill Vår Frälsning. Låt oss ta emot Hans intention.

Egentligen är det gammal katolsk bönekunskap. Genom helig ande blir vår böneintention kreativ, den skapar vår verklighet. Det är just därför Rosenkransen är så kraftfull. Vårt medvetande lever i en miljö som är den optimala - i de tjugo mysterierna. Det får effekter på hur vi lever i världen, särskilt hur vi berör andra i vår omgivning.

Det är förstås en härlig "hemlighet".

Leve den kristna feminismen !

Idag är det S:ta Agatha!

Å nej säger en elev, tillika feminist och lite anstruken av Wicca. Du tjatar om dina helgon jämt och ständigt. Det går inte en dag utan...

Nu är det fest igen, säger jag. Idag är det den sista av de fyra stora festerna i den kristna feminismen: St:a Agathas fest. Låt oss fira !

De tidigare festerna var som du vet S:ta Cecilia i november, S:ta Lucia i december, S:ta Agnes i januari. Fyra grundjungfrur för den kristna feminismen. Princip: älska Gud ända in i martyriet. (Gör man det i Wicca?) Metod: icke-våld och ståndaktighet. S:ta Agatha lämnade inte cellen hos kastats i, trots att Petrus var där, utsänd av Kristus, för att läka hennes sönderskurna bröst och lämnade dörrarna öppna efter att fångvaktarna sprungit sin väg. Om vi får tro Legenda Aurea.

I Älvros gamla (katolska) kyrka står S:ta Cecilia gömd inne i en skrubb/sakristia bakom altaret. Kanske det är dags att ta fram de stora kristna feministerna igen? Det finns något underbart galet i deras kompromisslöshet, deras jihad. Vilken motkultur!

Här en kampsång av S:ta Agatha för den kristna feminismen:

Jesus Kristus, alla tings Herre!
Du ser mitt hjärta.
Du känner till mina begär.
Äg allt jag är - endast Du.
Jag är ditt får. Gör mig värdig
att besegra djävulen!

Den pedagogiska klyftan

"Viktigare än politik och miljöfrågor är problemet med vilka som kommer till himlen!"

Mitt hjärta skuttade till av glädje när en ung man sa detta rakt ut i en diskussion. Vem kunde tro att sekulariseringen skulle gå bet trots en så massiv support under förra seklet. Peter L. Berger har förresten en intressant genomgång av sekulariseringen i februarinumret av First Things.

Men den unge mannen blev genast konfronterad. (Det är bra.) Vilka kommer till himlen? Hur kvalar man in? Kan vi inte tänka oss att alla är välkomna utan krav?

Nej menade han. Det är som att hoppa över en rätt farlig bergsklyfta. Du måste satsa. Du måste ge dig hän, du måste vilja. Och det innebär att en stor del av mänskligheten inte kommer till himlen. De kommer inte att satsa. Av en rad olika skäl kommer de inte att vilja satsa.

Andra försökte konstruera ett alternativ. Varför inte tänka sig klyftan som en pedagogisk klyfta. Det bästa är att satsa. Vi talar därför om en klyfta, Jesus talar därför om rättfärdiga och orättfärdiga, får och getter. Men rent faktiskt är Guds kärlek också hans svaghet, han kan inte stå emot sin egen kärlek. Och det betyder att varje människa blir medveten om himlen när det är dags. Kanske inte medveten på samma sätt, men alla är där.

Alternativet har inte den bibliska texten med sig, det ska erkännas.

Men: vore det typiskt Gud att låta sin Son använda en pedagogisk klyfta mellan agnar och korn, fruktbärande och fruktlösa träd? En kärlekspedagogik? En förlossningskonst?

Blogged with Flock