Gitarrspel utan ackord - analytisk filosofi

En elev som insett att den s.k. analytiska filosofiskolan var rent akademisk, kom med en belysande bild - efter att ha studerat ett antal texter från den analytiska skolan:

"Det är som att spela gitarr men inte få ta ackord! Och inte tillåta övertoner på de lösa strängarna."


Jag var tvungen att instämma. Det finns ett asketiskt drag i de analytiska filosofernas texter, inte utan en egen charm (se Frege eller vår svenska Phalén). Rädslan för metafysik ledde emellertid många ner till en reducerad filosofi under förra seklet. Metafysiken, som finns som grund till psykologi, antropologi, teologi, sociologi och även till naturvetenskaplig metodik, tar bara andra vägar om man försöker låsa den ute eller rynka på näsan åt den.

Idag är den tillbaka även inom akademiska institutioners väggar. Filosofin lever igen. Tills nästa reduktiva våg kommer...

Pingsten som räddningsplanka

-Jag har svårt att förstå Pingsten, sa en god vän häromdagen under en promenad i kall försommar. Kristus är påtaglig, hans passion är medryckande. Men pingsten? Vad handlar det egentligen om?

- Pingsten är min räddningsplanka, svarade jag.

Skrattande undrade vännen hurså. Jo, medan en handfast teologi går att bygga kring Sonen, kring Jesu verksamhet och lidande och offerdöd, och dess fortsättning i sakramenten, särskilt eukaristin, så avslutas ändå alltihop med Andens ankomst, den andliga elden, Anden som kommer och går som den vill, alldeles utan vår handfasta teologi och utan tydliga drag. Det är frihet. Det är räddningsplankan för alla som går egna vägar utanför den bestämda teologin, den som får visioner och hör musik och följer tonerna för att Gud lockar och ler åt själen. Anden är landskapet för den själ som förförs av Gud.

- Låter som estetiska programmet, sa min vän som är lärare.

- Visst, sa jag, och kursen Teodramatik.