Realism?

- Jag gillar Bibeln för att den alltid är så realistisk! sa en äldre elev.
- Hur då menar du?
- Ja det handlar om folk och vanliga vardagliga situationer. Till exempel när Jesus som tolvårig grabb försvinner ett tag i storstaden och förldrarna får leta efter honom.
- Ok, då ska du få en tolkning som heter duga. Lyssna.

Och så förklarade jag (med ett spjuveraktigt leende) att det handlar om oss själva. Vi är föräldrarna som söker efter barnet - det gudomliga barnet förstås, inte vilket som helst. Och detta vårt inre gudomliga barn har vi tappat bort där vi vandrar så tryggt bland släktingar och vänner och pratar om världen och oss själva.

Det är detta bibeltexten handlar om. Vi måste vända om som Josef och Maria för vi kan aldrig finna vårt verkliga jag bland släktingar, vänner och bekanta. Vi måste söka någon annanstans. I vårt daliga realistiska liv fortsätter vi bara inordna allt i våra bekanta och normala former med välkända omständigheter, där vi blandar lett med ljuvt, skratt med vemod, fanatism med tvivel. Men vårt Jesusbarn har sökt sig till sin Faderns hus istället. Och där förblir barnet tills dess vi söker och finner det.

Hur ska vi som Josef och Maria finna Jesus? Vi måste lämna det inordnade livet med dess sinnesintryck, minnen, viljehandlingar och intellektuella övertygelser. Alla dessa kan bara diversifiera oss och göra oss till skenbart toleranta pluralister. I själva verket har vi bara tappat bort Gud.

I det läget frågar sig vän av ordning: kan vi verkligen inte lita på Guds ord och teologin och kyrkan som säger så mycket till vägledning? Nej bibeltexten säger oss faktiskt att Josef och Maria trots alla varor, alla släktingar och vänner, och allt de talar om, ändå saknade sitt gudomliga barn. Alltså kan vi påstå en rad saker om Gud utan att finna honom. Vi kan tänka och vilja en rad goda och religiösa ting men ändå inte se det gudomliga barnet i vårt liv. Vi kan tillhöra kultureliten och skriva en bok om året. Vi kan inneha ämbeten. Vi tror att allt är ordnat men vi har förlorat det viktigaste.

Vänd alltså om! Gör som Josef och Maria.

Åh javisst - det är verkligen en realistisk bibeltext !!

Leendet hos Gud

Gubben Judkins säger till sig själv (i romanen Nickelberget av John Gardner):

Det kan ju hända att det finns en himmel och ett helvete. I så fall har man rätt att komma dit som man har gjort upp om. Jag skulle inte ha något emot att komma till helvetet, om jag tyckte jag hade förtjänat det. Det skulle vara bättre än att få nåd i sista sekunden, precis som om allt man gjorde bara var ett skämt."


Ja den kristna guden är jobbig på det sättet. Det är som det leende hos Kristus som Chesterton tänker på i sin sista mening i hans märkliga bok Orthodoxy

Varde ljus !

Om vi hade Oscars-gala på de bästa exemplen på Intelligent Design sedan universum startade, skulle jag nog ge en oscar för bästa manus till det lilla elektrokemiska nätet som fångar fotoner i flykten.

Detta nät är verkligen revolutionerande. Det är en genialisk mutation som skapar ett nät av molekyler som för första gången lyckas med mästerstycket att fånga in solpartiklar i flykten. Därmed konverteras partikeln som kommer med ljusets hastighet genom atmosfären till - MAT ! Och i en första prokaryotisk cell hade en intimitet mellan jorden och solen åstadkommits. Klart bästa manus! Att äta ljus. Ljusets nya betydelse.

Framträdandet av detta manus innebar en interaktion mellan sol och jord och utgör ännu ett exempel på en vild sorts gudomlig visdom i evolutuinsprocessen. Gud är verkligen vild i sitt skapelsearbete, vildare än lejonet i Prins Caspian. Och rent vetenskaplig ser vi en elegans utan motstycke, särskilt när man ser till omgivningen. Mutationer sker till synes slumpmässigt i en ocean av tidigt cellulärt liv. En stor familj celler är på väg att dö på grund av brist på föda. Ingen utväg verkar finnas för alla dessa tidiga celler. Plötsligt kastas detta nya manus in och solens ljus går att använda som föda.

Konsekvensen blir miljarder nya celler som får delta i det Stora Äventyret, som Chesterton kallar universum. Varde ljus!