Irriterande tradition

Vi studerar kvinnliga präster under romarrikets tid och kvinnlig tempeltjänst i de
olika kulturerna kring medelhavet och nån elev utbrast: men det var ju jämlikhet mellan könen på den här tiden! Vad bråkar de om idag?

Ja inte bara det. Vissa tempeltjänster var strikt förbehållna endast kvinnor som kände sig kallade till det. Och bakom detta fanns en grundvärdering: kvinnan var gudomlig på ett sätt mannen inte var. Vissa orakel kunde endast vara en kvinna, t ex oraklet i Delfi.

Ja - modergduinnan! ropar de ivriga studenterna. Självklart.
Just det. Modergudinnan. Den mesopotamska kulturen hade en hög uppfattning om henne. Detta avspeglades i många flickors och kvinnors centrala roller i templen. I grekisk kultur och under romarriket spreds en rad intressanta kulter med kvinnliga prästinnor och det var en självklar medborgerlig möjlighet, om än inte lagstiftad rättighet, att låta viga sig till kvinnlig präst. Kvinnor, menade man, vet mer om livet eftersom de är mödrar och därmed mer om det gudomliga.

I Egyptisk kultur kunde kvinnor faktiskt bli Farao, fast endast i vissa speciella omständigheter. I övrigt rådde stor jämlikhet, kvinnor kunde äga på samma villkor, låna pengar, signerna kontrakt, inleda skilsmässa, vittna i domstolar och förstås inneha en rad religiösa ämbeten.

Vi fick delvis tillbaka detta tänkande på 19oo-talet i Nordeuropa och Nordamerika. Somliga kristna kyrkor utanför den katolska och ortodoxa världen har gått tillbaka till den generösa och kvinnouppskattande värderingen. Sedan 1960-talet, då denna värdering verkligen fick vind i seglen, har den växt även inom den anglikanska kyrkan. Det firas i dagarna i Svenska kyrkan. Man skulle kunna kalla det rättvisans återställande efter en lång orättvis tradition.

Det kvinnliga ämbetet och det gudomliga stod nära varandra i medelhavskulturen. De stora folkfesterna kring Isis, Hathor och Maat visar detta. Väldigt avvikande på denna punkt var den judiska och kristna traditionen när den kom. Den lät tydligt och klart Gud Fader använda endast manliga leviter och präster, inte ens Messias och apostlarna tänkte annorlunda, det var en trossak, inte en värdering. Den kristna kyrkan, när den dök upp i det romerska riket, var udda på det sättet. Den liksom kränkte yrkesfriheten och tillgången till tjänst hos Gud. Den satte en strikt monogami i centrum och förbjöd all kvinnlig tempeltjänst, avvisade de kvinnliga förebilderna. Den tänkte på ett annat sätt kring tro. Den var inte tolerant och passade inte in i den toleranta medelhavskulturen, särskilt inte den egyptiska.

Väldigt underlig och inopportun kyrka! Starkt irriterande än idag. Lite envis lydnad där.

Välsignad stad och mark

Det är älgjakt. Just när jag ligger i en kväll i husvagnen, ute i markerna vid en jämtländsk sjö och söker i Deuteronomium efter något som Herren sagt om älgjakten, eller jakt över huvud taget, ringer det från Vatikanen i Rom. Man har hittat något jag skrivit och vill använda det i Vatikanradion. Jag blir glad och vi pratar en stund. Vi borde träffas och göra något mer för Gud. Anden är med oss, det känns.

Men det fina i kråksången är att världsstaden Rom under samtalet var nära som Ånge eller Svenstavik. Det är väldigt nära på jorden nu för tiden. Vi hittar varandra på Eniro och vi ringer när som helst och var som helst. Det man tänker finns på nätet för andra vandrare att använda, var de än befinner sig. Det är som en av Herrens alla välsignelser i Deuteronomiun 28:3: "Välsignad ska du vara i staden, och välsignad ska du vara på marken."

Om vi hör Herrens röst alltså, och håller hans bud...men vad säger Han om jakt?

Plocka lingonen

Polska bärplockare är en teologisk tillgång! Bland lingonröda tuvor kan man få sig en äkta polsk-katolsk predikan till livs. Ungefär så här lät det:

Svenskar är tokiga. De tror att de kan avgöra kristendomens värde med sina privata känslor och åsikter, sina många rättigheter. Man kan inte ha en privat rättighetslista som man stämmer av Bibeln eller den katolska läran med!

Så att man säger: ”Jodå det är mycket i den katolska kristendomen som är bra, den har ju byggt upp Europas kultur under många sekler och så. Men den kränker en del sak jag anser mig ha full rätt till, t ex preventivmedel och valfrihet när det gäller barn och graviditeter. Och alternativa sexuella praktiker. Och lite andra saker också. Därför duger den inte riktigt."

Det är som att inte använda benen när man tar sig fram för man har faktiskt rätt att röra sig benlöst. Eller som att köra omkring med däck utan luft för man har faktiskt rätt att göra det. Kristendomen är den fulla funktionen, den fulla livsglädjen och det är en mystisk idé att vi har rätt att göra det halvdana.

Så varför plockar vi inte våra lingon i skogarna.....

Handboken och böket i historien

På svenska radion diskuteras (märkligt nog) om Bibeln kan vara sann från pärm till pärm? Ska den inte tolkas enligt vår tid som de liberala biskoparna gör? Kan den verkligen vara en realistisk handbok för hur vi ska leva? Ja, säger en röst med glädje i rösten, den är bättre och tydligare än Volvos handböcker och det vill inte säga lite.

För kristna gudsälskande i alla tider (efter ca 390 i alla fall) är många bibliska texter ett problem – de handlar ju om så mycket annat bök och stök. Kan man inte bara lyfta ur de rena och stilla bitarana och samla dem i en andlig skrift istället? Måste vi ha med alla dessa texter om historiska bråk, vapenskrammel och byggnadsverk, missförstånd, hantering av egendom fram och tillbaka, mord och ränker hit och dit, hämnd och vedergällningar i det oändliga? Varför ska all ogudaktighet skildras? Som Job säger: varför går det så bra för de ogudaktiga? Kan vi inte som Marcion skära bort det gamla och arkaiska och bli lite spirituella istället? Och som gnostikerna, vända oss till Lågan och glömma världen. Läsa Rumi och Molinos och endast vara i stillhet? Lämna GT åt hermeneutikerna?

Men saken är den att den innersta cirkeln där själen är tyst med sin Herre, där den enklaste och mest innerliga gudskärleken brinner, inte kan existera utan alla de andra cirklarna utanför. Det är som ett galaktiskt system med ett centrum i själens ljusföreing med sin Älskade. Det är där du bryter bröd med Jesus. Utanför detta tysta centrum finns bråket och kivet, historiens kamp och uppbyggnad, förfall och återerövring, det knökiga dramat på den historiska scenen, tonvis av otro och förfall. Det är som det centrala 80 meter breda järnskiktet i Kirunagruvan – det omges kilometervis av gråberg.

Du måste ta det ena med det andra. Så är det också i våra egna liv. Vem kan isolera skönheten? På Grand Chartreuse måste ved huggas, räkningar betalas, biljetter till resor ordnas och rabatter bevakas, reparationer utföras, snö skottas, skjortor sys, hår klippas, tak lagas – världen. Någon minut då och då är det bara Gud framför mig, nåden skänks mer än jag kan ta emot.

Bläddra i GT och mitt i allt nödvändigt stök och bök finner du ofta plötsligt den innersta cirkeln, t ex hos Sakarja: ”Må allt kött vara stilla inför Herren, ty han har stått upp och trätt fram ur sin heliga boning.” Järn i gråberget!