Fastan - den alltid Nya Tiden

Fastan är här ! För östra katoliker har den börjat för länge sen, bland maronitiska katoliker var måndag 11 feb. första dagen, för oss romare var det onsdagen denna vecka. Många närmar sig fastan som ett litet elände som blir värre ända framtill påskdags morgon. Jag minns en kvinna som såg gråtfärdig ut mest hela fastan och kände sig kanske from. Somliga har kanske börjat avstå från choklad eller alla alkoholaktiga drycker eller kött över huvud taget under fastan. Många katoliker blir veganer, liksom Adam och Eva var före fallet. Hur skadligt är det? Inte alls. Tvärtom.

Men fastan är inte att "offra och ge upp" utan om nystart, den Nya Tiden är på väg in. Vi väntar i glädje på Undret då Vännen över alla vänner demonstrerar det himmelska livet. I den tidiga messianism som senare blev kristendomen var Herrens Dag alltid den uppståndnes dag. Året runt lever vi i Honom. Men fastan är en festväntan, en spirande förväntanstid, eller en "ny vårtid" som det heter i Stora Vespern i den bysantinska traditionen.

Fastan kan också ses som en helande period under året. Våra sår är nära den läkning som sker under påsken. Och liksom när kroppen läker efter sår och det känns allt bättre, så erfar vi läkningen allt godare ju närmare vi kommer påskveckan.

Egentligen är nyårsdagen inte en början för oss, snarare är det just fastan som är det Nya Året
där vi inte behöver göra nyårslöften eftersom Herren redan till sin natur är detta enda stora Nya Löfte vi behöver. Vår respons på detta löfte? Låt bönen röra sig på tungan och kanske i hela kroppen under fastan ! Låt radbandet bli en dansande fågel i denna glada väntan på uppståndelse !

En enastående moralisk megafon - Benedikt XVI

En klok biskop i Rom stiger ned från sitt ämbete för att lämna plats åt yngre och starkare efterträdare i en tid när kyrkan behöver det.

Intressant är att Wikileaks papper från USA visar hur respekterad påven och Roms uppfattning är i politiska lägen som gällde mänskliga rättigheter, orättfärdigt krig, rättvisa i fattiga länder, trafficking osv. I en så kallad avkristnad tid spelar den största kyrkan tydligen en väsentlig roll i sociala och politiska sammanhang. En enastående moralisk megafon lär någon senator har sagt.

Benedikt XVI, vars Introduktion till Kristendomen är en magnifik skrift, är mer intellektuell än sin föregångare och istället för att misströsta kan man känna lättnad att han får ägna mer tid åt läsning och skrivning åren framöver.