Vad är nyckeln till vitalitet i det kristna troslivet? Och tillväxt i tron på löftet om födelse i himmelriket?
Vad är det att ta sin tillflykt till Löftet i Kristus?
Det är ett underbart mysterium hur andligt inflytande rör sig genom seklerna. Det är ett mycket konkret och specifikt andligt budskap --- den obegränsade medkänslan. Det är inte bara abstrakta termer. Snarare är dessa egenskaper förkroppsligade, eller uttryckt i riktiga människor.
Verkligheten är personen. Vi är alla inkarnationer av medkänsla. Själva förkroppsligandet av Guds medkänsla är sanningen i vårt liv. Allt handlar om hur mycket vi bejakar och stöder denna sanning.
Medkänsla har lite makt i praktiken om den inte förkroppsligas, får kött och blod i det personliga uttrycket, i våra mänskliga relationer och handlingar. Vår tro kommer att ha liten betydelse i vår moderna värld om vi inte uttrycker sanningen genom våra liv där vi befinner oss.
Vilken glädje det är att jag lägger mitt sinne som ettt frö i löftets jord ! Jag låter mina tankar flöda in i den ofattbara sanningens ocean. Jag känner i hjärtat Guds medkänsla och jag uppskattar uppriktigt Mästaren Yeshuas välvilja i att instruera mig genom sina ord i NT. När min glädje ökar, blir min känsla av tacksamhet djupare.
I dessa kortfattade uttalanden kan vi ange de egenskaper vårt andliga liv har i tron på löftet.
1. Jag lägger ner min själ som ett frö i löftets jord.
2. Jag låter mina tankar rinna ut i medkänslans ocean.
3. När min glädje ökar, blir min tacksamhetskänsla djupare.
Låt oss på var och ett av dessa uttalanden. Jag lägger ner min själ som ett frö i löftets jord -- uttrycket "jord" kan innebära fotfästet, en plats att stå på. Marken är en förutsättning för tillväxt av utsädet. Den har näringsämnen. Det är en grund för kreativitet. När vi lägger vårt sinne i löftets jord, har vi en grund för vårt samliv, en grund för vår kristna reflektion.
Vi vet var vi är, vad vi har tillsammans. Den som varit i ett stort köpcentrum har sett skylten "Du är här." Du måste veta var du befinner dig innan du kan hitta vägen till din destination. En karta blir bara meningsfull från den punkt där du befinner dig. När vår plats och ståndpunkt är frälsningens löfte om paradiset, kan vi bättre kartlägga vår väg genom livet. Detta frälsningslöfte pekar tydligt i riktning mot framtiden för oss själva och för alla levande varelser.
2. Jag låter mina tankar rinna ut i medkänslans ocean. Växling till bilden av oceanen. Det betyder att vår tanke absorberas, förenas med havet. Bilden av havet innebär bredd, djup. Vi kan också tala om floden av passioner och begär vi lever med i våra hjärtan. Nu förenas vi i medkänslans ocean. Detta antyder den ovillkorliga medkänslans famn som aldrig överger oss. Sådan är den Fader som Yeshua beskriver för oss.
Då vår själ rinner ut i medkänslans ocean, får våra tankar genomsyras av visdomen och medkänslan i paradislöftet. När våra tankar får smak av medkänslans sanning, har vi fått fokus för våra liv.
Det talas mycket i dag om att vara centrerad. Den katolska rörelsen för "centering prayer" har länge varit vital. Vissa människor gör dock rikedom, framgång, njutning till sitt centrum. Vi är vad vi gör till centrum av våra liv. Vi kan var och en fråga oss: Är en smak av gudomligt vara i mitt centrum? Tillbringar vi tid med att läsa, studera, tänka, diskutera innebörden av det gudomliga livets mening?
3. När min glädje ökar, blir min tacksamhetskänsla djupare. Genom erfarenhet och självreflektion, blir vi djupt medvetna om den stora medkänslan, den Andra kraften som är ofattbar. Frukten av ett sådant liv blir en djup känsla av ansvar, engagemang, öppenhet. Jag erfar vad det är att vara rotad i den löftesrika jorden. Det är förtroende, en känsla av befrielse. Glädjen är något utöver den lycka som grundar sig på yttre förhållanden, som naturligtvis också är viktiga för oss.
De människor som har insett detta ljusfyllda sinne kan också förverkliga insikten i uppvaknandet, och känna förtroende för detta vakna liv i Gud. Det handlar om hela människan där fröjden uttrycker sig i kropp och själ, i vilja och social samvaro med andra. Nåden av att ha stor glädje i våra hjärtan är omöjligt att överskatta. Glädje och förtroende är oskiljaktiga livskvaliteter när man sått sitt livs som frö i löftets jord.
Det lugna sinnet är en stor gåva, lugnet som härrör ur förtroendet för löftet, blir sanningens omfamning. Det är den visshet som uppstår i det ögonblick då vår löftestro blir verklig. Det är ett ögonblick av medvetenhet som upplyser oss själva och vår värld. I dagligt tal, är det vad som gör att vi vet vilka vi verkligen är, vår identitet blir säker; när vi står på löftets klippa mitt i världens alla växlingar, mitt i den turbulenta sandvinden, mitt i all förändring.
Det uppstår även ett sorts åtagande, en känsla av ansvar för vad som givits till oss av alla författare i den apostoliska traditionen som har gjort det möjligt för kyrkans undervisning för att nå oss. Vi uttrycker tacksamhet för Antonios och Makarios, för Origenes och Evagrius, för Dionysios och Basilius, för Gregorius av Nyssa och Cassianus, för Augustinus, Efraim Syriern och även Marcion, för så många som levt intensiva liv i förtroendet för löftet. De gav riktning och mening till undervisningen ända sedan den tidiga kristna trons förvirring. Innebörden i traditionen är att dela den tro som man har fått med andra. Detta är det sanna sättet att uttrycka tacksamhet.
