Den som finansierade Facebook i början var James Thiel som filosofiskt var elev till René Girard, katolsk litteraturkännare av särskilt Dostojevskij. Den kristna synen på vår mänsklig natur är förstås, som alla kan se varje dag, att den är “fallen”, dvs inte i den form vi vet att vi borde vara. De flesta i det sekulära samhället vet inte vad de vill eller vilka de är. Utan tro har vi människor egentligen inte några egna värderingar och övertygelser. Det vi har istället är en instinkt att kopiera och jämföra. Vi är homo mimeticus.
Enligt Girard är den sekulära konsumtionsmänniskan en varelse som inte vet vad man ska begära, och vänder sig till andra för att komma på något. Vi önskar vad andra önskar för att vi efterliknar deras önskningar. Anledningen till att Thiel satsade stora pengar på Facebook var att han såg en verksamhet som var byggd på människors djupa behov att
kopiera andra.
kopiera andra.
Facebook är en djupt tragisk verklighet för den bygger på oförmågan till trons värden. Om det mesta alla människor vill göra är att titta på andra människor och kopiera, behövs inget ansvar för vad som sägs eller görs. Det är kanske av den anledningen att Facebook, mer än något annat företag i sin storlek, har en sorts ondska som löper genom sin historia. Den högprofilerade tabloidversionen av detta har kommit i form av incidenter som live-streaming av våldtäkter, självmord, mord och polismord.
För René Girard handlar det om en tidsepok där endast trons värden kan rädda oss. Kristendomen behöver återkomma med kraft, ungefär som i Kina idag. De politiska ideologierna är trötta, vetenskapens projekt att göra världen god att leva i verkar ha tunnats ut rejält och tappat fart. Sekularismens spöklika frihet att bestämma värdena själv innebär just Facebook --- att imitera de man tror är inne. Hu så det ekar i servrarna och så konstig världen blir...Dags att läsa om Boethius “Filosofins tröst”!
