Namnet är kraftfullt -- detta är vad alla som forskar i Bibeln på Guds Namn finner. Det är också känt i hedniska traditioner, man åkallar ett namn inför olika former av behov av större makt än det mänskliga samhället kan ge. I vår tid skulle egentligen de gamla vädergudarna formellt tilltalas av våra TV-meteorologer eftersom väder idag är livsfarligt. Många i Valencia ropade på Gud när barn och gamla dränktes i sina bostäder. I kristendomen är Jesusbönen kanske den äldsta formen av att hitta verkligheten i Gud, alltifrån publikanens rop på gatan när Jesus passerade.
John McGuckin skriver varsamt om Namnet: "The Lordship of the Saviour is manifested in the Name of Jesus. For the orthodox christian this is no less than the Name of God: and the Name, as the Old Testaments teaches, carries the force of the divine presence itself. The Name of God is charged. At the soud of the Name Jesus, all the heavenly powers attend. This is the unpronounceable name now voiced by humble people in the Cosmos, as once only the High Priests of Christ's New Convenant shout out the cry of Victory (Νικητερια): that they have entered into the presence of God in the flesh. Moreover, this is why the prayer invites the practitioner to pull in the first half of the phrase, the divnine Name, in the inhalation, tasting that Name Above all Names (Phil 2:9-10), and exhale with the exhalation the petition for mercy."(The Jesus Prayer, p 19)
Vi pratade skämtsamt, en prästvän och jag, om att i gudstjänsten (i Svenska Kyrkan) ersätta psalmsång, predikan och kyrkkaffe med tyst Jesus-bön med slutna ögon. Vilket möte med Gud det skulle bli !
