Bérulle i fastetid

För två år sedan kom en ovanligt fin text upp på katolsk-horiston.net, framtagen av Göran Fäldt inför fastan och det kristna mysteriet:

"I ett himmelskt ögonblick, utanför all mänsklig förståelse, måste Guds enfödde Son sett sig själv i sitt väsen som oföränderlig. I ett lika himmelskt ögonblick har Han slutligen velat bli en människa för att kunna leva ett annat liv – ett liv där Han kunde både lida och vara verksam i handlingar. Varför Gud skulle vilja detta andra liv i mänsklig gestalt är ett mysterium, det största av alla! Varför skulle Gud vilja lida? Det svaret kan vi ha själva, om vi är medvetna om vår synd.

I sin gudomlighet skulle han aldrig kunna varken lida eller göra något i handlingar. Han är Gud som är. Han är rent varande. Han kan inte ha behov av något utanför sig själv."

Vi behöver denna bérullska tanke varje fasta.

Det är för övrigt härligt att de franska katolska tänkarna fortfarande lever till och med i svenska norden. De tre stora, Francois de Sales, Fénelon och Bérulle har ständigt så mycket att ge oss. Francois de Sales lovordade den rena kärleken till den Gud som är, den kärlek som är "la sainte Indifference" som riktar sig in i den rent varande Guds enfödde Son. Det är en helig fasta i meningen att vi lämnar önskningarna och motiven för vår egen lycka när vi ber. Vi avstår, vi fastar. Kontemplationen är helt passiv och fridfull och förenad med den rena gudskärleken. Det är ingen metodisk handling, det är ingen diskurs. Det är en vila i kärleken till Den som ser sitt väsen som oföränderligt. Här är allt omedelbar enkelhet. Fasta.

Unik källa för tidig kristendom i Lund

Genom läsning om Martin av Braga på 600-talet i Spanien och hans spridning av Apothegmata Patrum, kommer jag via en portugisisk sida till Lund i Sverige, eftersom där finns en utmärkt källa för de kristna som vill finna den tidiga 300-talspraktiken av bön och heligt liv. Mycket angenäm bekantskap ! Adressen är https://monastica.ht.lu.se. Där kan den intresserade finna översättningar av Apothegmata Patrum och andra dyra skrifter på en rad språk, bl a svenska, med en must och styrka som i följande inledande text:

"Prolog till den bok om ökenfäderna som kallas Paradiset:

Man måste förstå att när de heliga fäderna, det saliga munklivets förkämpar och lärare, en gång hade upptänts av den gudomliga och himmelska åtrån och räknat som intet det som hos människor räknas som gott och till och med värdefullt, övade de sig i att inte göra någonting för syns skull. De höll sig undanskymda och dolde de flesta av sina goda gärningar i stor ödmjukhet, och så fullbordade de den väg som Kristus visat dem."

1 Joh. 4:17

Idag den 9 januari är den första läsningen i mässan 1 Joh 4:17 och detta NT-ställe är ett av de mest centrala för varje bedjande person. Det handlar om tillit till "den dagen" -- även kallad domens dag eller varför inte "ljusets dag"? Det är ju inte en negativ dom det handlar om utan födelse i Guds ljus. Grekiska orden är ἡμέρᾳ τῆς κρίσεως -- alltså något i stil med "den kritiska dagen", dvs den viktiga dagen.

Det märkliga är att när vi ber är vi där. Bönen av Namnet försätter oss i det som Johannes säger är Guds kärleks fullhet i oss: förtroendet, tilliten, tillförsikten till just den kritiska dagen, födelsen i det himmelska ljuset. Jesus talar ju så ofta om "Med Guds rike är det så...." och så följer en liknelse och en utläggning. I bönen är vi genom Namnet redan där och detta är, tror jag, det förtroende -- παρρησίαν -- som Johannes talar om. 'Parrisian', det grekiska ord Johannes använder, är en sorts vetande som genom själva bönepraktiken, bönekultiveringen av Jesusbönen, ger i själva sin handling denna tillit.

Och därmed är avslutningen på Joh. 4:17 given -- för så är vi såsom Gud i denna värld. Nästan obegripliga ord men underbara. De kan förstås endast genom de föregående orden om 'parrisian' till den kritiska dagen då vi föds i ljusets himmel med Jesus Kristus. Genom att Kristus lever i oss och vi är i bön hela dagen, är vi så som Gud är. Men inte som Gud ÄR utan såsom Gud är "i denna värld". Det är viktigt. I denna värld, där övergrepp, krig, massakrer, hat och konflikter sker varje dag, i denna värld där enligt Johannes själva djävulen är prins och härskare, i denna värld är det 'parrisia' som gäller, ett fullständigt förtroende för den kritiska dagen då vi föds i ljuset.