Smärtan är kreativ

Som skapande troskonstnärer är det vårt jobb att låta Kristus ta ner gudomlig information, omvandla den till våra liv och dela den med alla andra genom att älska sin nästa såsom sig själv. Det är enkelt när Han gör det. Vi är alla, med kropp och själ, översättare för inkarnerade budskap som människor i universum De bästa troskonstnärerna tenderar att vara de med de mest känsliga antennerna, både för sorg och smärta och sprittande glädje i det Han ständigt ger oss.

Det strömmande vatten Han lovade oss kommer likt en energi som resonerar inom oss. Troskonstnärer utvecklar först känsliga antenner för att skydda sig själva. De måste skydda sig själva eftersom allting i livet gör mer och mer ont. Frågorna: vem är jag? och vad är meningen med alltihop? gör att de känner allting "djupare". Detta förlöjligas ofta av den smarta omgivningen och den sekulära reduktionen. Men smärtan visar sig vara kreativ.

Skapande tro

Kreativ tro på Kristus är inte en sällsynt förmåga. Den är inte svår att få tillgång till. Kreativ tro är en grundläggande aspekt av att vara människa. Det är vår födelselgåva. Och den gäller oss alla. Kreativ tro handlar inte om att skapa något speciellt, som t ex musik eller bilder. Det handlar om att skapa ett glädjerikt liv, där en stark frihet i Kristus upplevs. Vi ägnar oss egentligen alla åt denna handling dagligen, även när vi inte alls förknippar detta med kristen tro.

Att skapa genom tro är att skapa något som inte fanns där förut. Först fanns “jag” och “mig” och “mitt”. Nu finns en frihet från dessa bindningar. Det kan upptäckas i en konversation, i lösningen på ett problem, en lapp till en vän, ommöblering i ett rum, en ny väg hem för att undvika en trafikstockning. Frihet och glädje upptäcks. Det du skapar i tron behöver inte bevittnas, predikas, spelas in, skrivas ner i text, säljas eller inneslutas i glas för att det ska vara ett trons konstverk. Genom det vanliga tillståndet är Jesus levande som oss och vi medskapare på det mest djupgående sättet, Inga krav eller begär hos det gamla jaget finns kvar, tron skapar vår upplevelse av Jesus Kristus som verkligheten själv och Han komponerar den värld vi uppfattar. Han tar allt ansvar för att det ska flöda av sanningens och livets vattenströmmar.

Vara-i-Namnet

Märker hur jag finner mig själv när Jesus-bönen pågår med radbandets eller fingrarnas hjälp och jag gör enkla sysslor. Ur själva sägandet av Namnet utgår sedan kyrkan, kristet liv på riktigt (inte kultur-religiositet), himmelskt liv, kristet filosoferande med "förhandenvaron" som utgångspunkt. Vara-i-Namnet i den korta Jesusbönen tycks innefatta det bästa i livet och direktsamtal med Kristus. Lägg till detta en frisk solig vinterdag i februari med -20 ute på sjöisen, bak en vindskyddande jättesten. Ora et labora.