Inom skolvärlden undrar många varför naturvetenskap är så tråkigt för eleverna. På nästan alla NV-program är det kris med elevtillströmningen.
Det beror på, brukar jag säga, att kristendomen inte längre är den självklarar filosofin. Sålänge den var det, fanns spänningen i den kosmiska teater som Gud skapat. Ta en forskare som Pasteur - att be rosenkransen och forska flöt samman i en enda attityd av förundran inför mikrobernas liv i skapelsen. Ta Malthus och hans 30 000 ärtor - skaparens märkliga sätt att föra vidare dominerande egenskaper i allt biologiskt liv - fantastiskt!
Den empiriska realism som ligger under verklig forskningsiver och kärlek till det magiska universum inne i atomerna och ute i galaxernas enorma antal stjärnor (10 upphöjt till 82?) har idag tyvärr tunnats ut så att naturkunskap är bland de tråkigaste ämnena som överhuvudtaget finns till.
Tyvärr kan inte många lärare i naturvetenskapliga ämnen rätta till saken - de är för lurade av en reduktiv form av materialism (som saknar stöd i vetenskaplig logik) för att visa eleverna vad det egentligen handlar om. Istället flockas de flesta elever kring estetiska ämnen och mediainriktade program. Och så kockutbildningarna förstås - de är mer levande än NV.
Vi skulle införa ett obligatoriskt år av filosofi och teologi innan man fick gå vidare på högskolan. Genom att inse hur lockande och märklig den biologiska, kemiska, fysiska och matematiska verkligheten är - ur kristet perspektiv alltså - kan läraren i NV-ämnen få en annan grund att stå på. Fakta är då inte dödande som nu utan levande i ett sammanhang som får den tråkige reduktionisten att förtvivla men får alla drömmande ungdomar att jubla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar