Elever som inte tror på Gud brukar jag råda: om du inte absolut måste fortsätta som otroende så pröva en liten kort bön då och då. Bara tre ord, det går fort, ingen behöver se dig, bara säg: Gud säg något ! Om du känner att det är viktigt att du inte tror på Gud, så kanske du ska vänta ett tag. Du kan leva bland människor som inte gärna tolerera att du plötsligt börja tro. Det kan vara andra omständigheter som hindrar. Men om det är någorlunda fritt för dig så gör denna bön. Tre korta ord. Många har märkt stora förändringar i sitt liv efter ett tag. Om Gud finns där och är allsmäktig är det ytterst logiskt att något händer. Klart att du kan vara lite skraj för det. Men pröva!
Bernard Groeschel säger en märklig sak: alla människor utan tro men med många fina saker i sina liv, befinner sig i en märklig situation. De har fått en massa lycka, en stor mängd fina egenskaper, målsättningar, ambitioner och ögonblick - allt från Gud, allförbarmaren. De tackar inte. Otron är kanske mer en otacksamhet än direkt förnekelse. Groeschel menar nu, tycks det, att Jesus sannolikt fortsätter att skänka dem välsignelser också efter kroppens död. Ändå vill jag säga: du som är otroende och tar emot den ena fina stunden efter den andra, försök på prov göra en-ordsbönen. Det går snabbt, du kan göra det lite i skymundan så ingen hör dig. Säg bara: TACK ! Som Catarina Broomé sa en gång: vägen till verklig lycka är tacksamhet.
Jag möter otroende varje dag. Det är märkliga varelser. Vi måste ägna dem omsorg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar