De tre stationerna på alla människors vandring

1. Alla människor längtar och söker efter det perfekta.

Det gäller dig och mig och alla andra, vi vill verkligen ha det som är bättre än allt annat, vi vill ha det bästa, i vilken form detta än kommer att visa sig. Vi kan uttrycka det på så många sätt - det roligaste, det skönaste, det viktigaste, det sannaste - men vi vet alla att vi vill ha det. Den som resignerar, vill fortfarande. Han har bara fegat ur.

2. De söker på hundra olika vägar efter detta perfekta.

Här finner du aktiviteter, sociala, politiska, religiösa, estetiska, vetenskapliga. Du finner alltid motiv för dessa aktiviteter, du finner alltid propaganda för dem och försökt att marknadsföra dem under en rad ärbara namn. All utbildning handlar om detta. Alla yrkesval handlar om det. Hela familjegrejen är detta sökande. Alla skickliga beskrivningar av naturen eller människan är sådana aktiviteter. Även här fegar vissa ut och kallar det likgiltiga val. Men de vill fortfarande.

3. Till sist måste de möta verkligheten själv, den Person som är det perfekta.

När du hittat någon i historien som säger som du tänker eller som lär dig viktiga grunden för din egen väg till perfektinen, måste du gå längre. Många kommer inte ens så långt. Men när du söker i vår egen 2000-åriga tradition, den klassiska kristna, kommer du ytterst sannolikt att hitta dina favoriter, de mentorer som leder till framöver. Nu måste du komma vidare och inte bara repetera det Augustinus säger, eller det Newman talar om, eller det som står i katekesen. Du måste lämna det bakom dig för att träffa Personen som allt handlar om, perfektionen i den högsta Personen, Jesus Kristus. Här blir du ensam, för endast du står framför honom, även om änglar och helgon finns i bakgrunden. Du måste gå fram till Honom, gå ner på knä och låta Honom välja.

Endast Hans val gäller.

Den dubbla exklusiviteten i kristendomen

Ungdomar idag har aldrig haft kristendomskunskap. Själv fick jag det både i söndagsskolan varje sönda och flera gånger i veckan i skolan. Att veta hur det fungerar.

Därför är många unga intresserade. Vad lärdes ut? Hur fungerar det? Och vi kan lära oss om Guds väsen, hans skapelse, människans fall, Guds förbund som bröts av människor, Guds inkarnation och det Nya förbundet, möjligheten till frälsning.

Men sen kommer det som ungdomar blir tvärtysta inför: du blir inte frälst av kunskap. Du kan minnas hela Bibeln och veta katekesens alla delar. Du är fortfarand en naturlig människan. Du håller inte Gud helig ännu.

Här blir många kvar. De vet att Gud är helig. Men de håller honom inte helig. Det är skillnad på hur det fungerar och att du håller något heligt.

Hur många håller heligt? Vi fick lära oss som barn att nästan inga människor i vår tid håller Gud helig. Det var förr, helgonen och apostlarna. Men sen dess är det bara kristendomskuskap. Vi kan veta allt om helighet och frälsning men inte själva hålla något heligt eller vara frälst. Vi kan rädda alla sjuka och fattiga och älska vår nästa i konkret handling. Men vi håller ingenting heligt för vårt hjärta är inte utbytt.

Så ingen får sitt hjärta omvänt och utbytt? Nej nästan ingen. Som katekesen säger: Jesus uppmanade de religiösa myndigheterna i Jerusalem att tro på honom på grund av sin Faders gärningar som han utförde. Men en sådan trosakt kunde man bara utföra genom att gå igenom en hemlighetsfull död från det egna jaget för att uppnå en ny ”födelse ovanifrån” – under påverkan av Guds nåd.

Det fick vi lära oss som barn i kristendomskunskap. Kristendomen är exklusiv redan i att den ska vara den ENDA sanningen. Så tänker ingen idag. Men sedan är kristendomen exklusiv också i den meningen att nästan ingen dör från det egna jaget. Det sker inte genom den naturliga människan utan ENDAST genom Gud.

Dubbel exklusivitet alltså. Tål att tänka på för nutidsmänniskan.

Ett sådant krav på omvändelse inför en så överraskande uppfyllelse av Guds löften gör att man förstår Stora rådets tragiska misstag när det anser att Jesus förtjänar döden som hädare.

Ett sådant krav på omvändelse inför en så överraskande uppfyllelse av Guds löften gör att man förstår att inte många blir Guds barn på riktigt, hur mycket vi andra än vill det och gillar det. Hur mycket vi än studerar det och undervisar om det.

Den kristna trosakten kan man bara utföra genom att gå igenom en hemlighetsfull död från det egna jaget för att uppnå en ny ”födelse ovanifrån” – under påverkan av Guds nåd. Och nästan ingen vi känner till har gått genom denna hemlighetsfulla död. Jag kan tänka mig att Johannes Paulus hör till den fåtaliga skaran. Men vem mer?

Att någon är troende betyder idag bara "intresserad". Skulle vi fråga: är du född ovanifrån? skulle alla säga: Va? Och vid närmare förklaring: Nej nej, inte alls.

Ett sådant krav på omvändelse inför en så överraskande uppfyllelse av Guds löften gör att man förstår att sekularismen och hedendomen med sina andliga rörelser kommer att bestå en avsevärd tid framöver. Allt annat är nämligen mer realistiskt och mer naturligt.

Men sant? Nej. Sanningen förblir dubbelt exklusiv.

Bed mer! Längta mer ! Sök mer för att en gång födas ovanifrån !

Medlemmarna av Stora rådet handlade både av ”okunnighet”[70] och därför att de var ”förstockade”[71] och ”inte trodde”.[72] [526; 574]

Orenhet och renhet

Elever frågar ofta om renhet och orenhet, om synden och kampen mot synden. Det blir allt viktigare frågor nu för tiden. Särskilt när islamismen trycker på med jahili, orena tankebyggnader, synd. Och alla de gamla hedniska religionerna sysslade med orenhet och renhet till vanvettets gränser.

Jag pekar oftast på de två personerna Johannes Döparen och Jesus Kristus. Folk i stora mängder gick ut till Johannes Döparen. De ville framför allt bli fria från synden, få Johannes dop. Det var en folkrörelse. Det viktiga var inte vad han predikade utan vad han gjorde: han gjorde dem rena med vattendopet.

Är vi kvar där? Ibland när predikanter går löst på hur vi ska tro och tänka verkar det så. Att allt handlar om att Gud ska göra oss rena. Islamismen är inne på just detta. Sharia är en följd av detta tänkande. Renheten blir en kamp, både inre och yttre. Många har tagit kristendomen på samma sätt: en kamp mot orenheten.

Men med Jesus Kristus kom en ny era. Ett nytt förbund som gör något helt annat med orenheten. Vi syndar alla, vi är nästan ständigt orena. Men Jesus säger något annat än Johannes. Nu är allt koncentrerat i Honom som Person. Därmed försvinner kampen mot orenheten och kampen för renheten; istället blir horisonten så mycket större för nu gäller det: Kom till mig. Nu finns det ett Mig och vi behöver inte definiera orenheten längre. Vi kan lämna den hedniska tvättningstanken och äntligen ge oss till Gud. Nåden har blivit gratis.