Elever frågar ofta om renhet och orenhet, om synden och kampen mot synden. Det blir allt viktigare frågor nu för tiden. Särskilt när islamismen trycker på med jahili, orena tankebyggnader, synd. Och alla de gamla hedniska religionerna sysslade med orenhet och renhet till vanvettets gränser.
Jag pekar oftast på de två personerna Johannes Döparen och Jesus Kristus. Folk i stora mängder gick ut till Johannes Döparen. De ville framför allt bli fria från synden, få Johannes dop. Det var en folkrörelse. Det viktiga var inte vad han predikade utan vad han gjorde: han gjorde dem rena med vattendopet.
Är vi kvar där? Ibland när predikanter går löst på hur vi ska tro och tänka verkar det så. Att allt handlar om att Gud ska göra oss rena. Islamismen är inne på just detta. Sharia är en följd av detta tänkande. Renheten blir en kamp, både inre och yttre. Många har tagit kristendomen på samma sätt: en kamp mot orenheten.
Men med Jesus Kristus kom en ny era. Ett nytt förbund som gör något helt annat med orenheten. Vi syndar alla, vi är nästan ständigt orena. Men Jesus säger något annat än Johannes. Nu är allt koncentrerat i Honom som Person. Därmed försvinner kampen mot orenheten och kampen för renheten; istället blir horisonten så mycket större för nu gäller det: Kom till mig. Nu finns det ett Mig och vi behöver inte definiera orenheten längre. Vi kan lämna den hedniska tvättningstanken och äntligen ge oss till Gud. Nåden har blivit gratis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar