När vi talar utför vi i själva verket ett märligt bevis för det Absoluta. Talandet är en mekanisk process som sker med en rad organiska instrument, talorganen, som med sina mekaniska rörelser skapar vissa ljudvågor i luften både inne i vårt huvud och utanför i fria atmosfären. Genom ytterligare andra mekaniska processer i lyssnarens organ produceras det vi kallar ljud genom att uppfånga vibrationerna i lufte och omvandla dem till upplevda ljud.
Betyder det att materialisten har rätt, att vårt tal endast är en mekanisk och organisk process? Utesluter denna mekaniska process ett absolut innehåll i ett absolut medvetande som inte har något med de mekaniska instrumenten att göra?
Tänk själv. Tro inte på fördomar. Inte bara är det absoluta innehållet oberoende av de mekaniska talprocesserna, utan dessutom är faktiskt de mekaniska och organiska processerna helt beroende av detta innehåll ! När du talar styrs organen direkt av vad du vill säga. Dina idéer styr valet av de ljud och fonem som ska uttrycka det absoluta innehållet.
När vi ser skådespelare på en scen eller i en film kan vi mycket väl medge att vi ser mekaniska rörelser utföras, hör organiska organ producera ljud som vi omvandlar till begripliga satser. Processerna är determinerade och beroende av mekaniska lagar. Så långt allt rätt. Men dramat som berättas är inte bara något helt annat än de mekaniska processerna utan dessutom helt bestämmande för vilka ljud som ska produceras av organen och vilka rörelser som ska utföras av skådespelarna. Dramats innehåll är absolut, de organiska och mekaniska processera relativa. Information kommer före processerna.
Detta är en vardagligt giltig logik. Alla kan se det när vi tänker efter lite. I begynnelsen är Ordet, det absoluta personliga medvetandet. Platon har fortfarande rätt på den punkten. Innehållet är Kung. Eller som Heidegger en gång skrev: i det egentliga ordet manifesteras alltid ett och detsamma "worauf wir uns einigen".
2 kommentarer:
Får man mvg om man kopierar från denna? http://pontusfilosofia.blogspot.com/
Från en artikel om fri vilja publicerad i New York Times:
"In the 1970s, Benjamin Libet, a physiologist at the University of California, San Francisco, wired up the brains of volunteers to an electroencephalogram and told the volunteers to make random motions, like pressing a button or flicking a finger, while he noted the time on a clock.
Dr. Libet found that brain signals associated with these actions occurred half a second before the subject was conscious of deciding to make them.
The order of brain activities seemed to be perception of motion, and then decision, rather than the other way around.
In short, the conscious brain was only playing catch-up to what the unconscious brain was already doing. The decision to act was an illusion, the monkey making up a story about what the tiger had already done.
Dr. Libet’s results have been reproduced again and again over the years, along with other experiments that suggest that people can be easily fooled when it comes to assuming ownership of their actions."
Intressant artikel, hela finns att läsa här: http://tinyurl.com/y9gk9t
Username: nyt-mailinator
Password: bugmenot
Skicka en kommentar