När en gammal elev dyker upp och vi tar en promenad i solnedgången med hundarna, kommer gamla minnen tillbaka, särskilt ett minne. Vi ser ut över ett fantastiskt Ångermanland och min vän säger: Den här naturen är verkligen underbar, hit vill man ständigt återvända! Varför är det så vackert?
Minnet är ett konfirmationsläger för över fyrtio år sedan. Djupt inne i de värmländska skogarna har vår präst dragit oss ut på en lång vandring mitt i sommarnatten. Jag står bredvid prästen och ser ut över ett fantastiskt nattlandskap i slutet av juni. Jag säger något liknande det min egen elev säger om skönheten i landskapet. Varför är det så vackert. Min präst säger: Därför att det handlar om vår synd och återställelsen i Jesus Kristus!
Han menade att naturen inte är något därutanför oss. Allt vi ser i landskapet är en plats för min synd och befrielsen i Jesus Kristus. Naturen är den plats där vår Herre undervisade apostlarna och skapade sin kyrka. Det finns ingen annan "sekulär" natur som är vacker isolerad och oberoende av religionen. Världen och naturen är platsen för vår Frälsares process för vår redemptiva omvandling, vår frälsning.
Jag förstod inte ett jota av detta. Inombords skakade jag bara på huvudet åt en gammal gråhårig präst som inte kunde skilja naturen från hans religiösa tankar.
Men idag sa jag detsamma till min gamla elev som dykt upp och ville prat om livet. Skönheten i en natur utanför oss och oberoende av Guds frälsning är helt ointressant. Fåfänga försök att göra naturen intressant som en sak för sig pågår ständigt men är alltid lika patetiska. Att göra en linneansk vandring bland de rara örterna ger ingenting när vi inser att allt handlar om frälsningsdramat. Naturen är den process där frälsning undan synden sker. Först då är det intressant.
Att försöka göra en yttre natur geologiskt eller biologiskt eller zoologiskt intressant kommer alltid att falla på att det inte är ytterst angeläget såsom vår räddning undan synden är ytterst angelägen. Att skilja på en neutral natur och vårt religiösa intresse för frälsning fungerar inte. Verkligheten är en. Det är i denna natur som Maria föder Gud. Det är i denna värld vi ser framför oss som den Helige Ande fyller våra bröst. Det är i naturen vår synd tvättas ren av Herrens operation på korset. Världen är platsen för den heliga liturgin.
Jag tror dock inte min elev insåg vad jag menade. Det går bra ändå.
2 kommentarer:
Hej Staffan
Jag bor numer i Östersund med min familj. Tycker det är kul att läsa din blogg. Jag är lite förvånad - har du under åren som min lärare kunnat dölja din kärlek till Gud och kristus så väl, jag tog dig för buddist, eller har du funnit katolicismen i ett senare skede? Jag är döpt i katloska kyrkan och sökare men ej kristen, snarare formad av darwin och svensk statssocialism. Finns det inget utrymme för tvivel i din lära och tro? Du låter övertygad i din blogg.
På fredag ska Tomas Schibbye och Carl Spångberg äta pizza hos mg.
Ta hand om dig!
/Hans ten Berg
Hej!
Just det här inlägget har jag inte kunnat släppa sedan jag läste det för någon vecka sedan. Jag tycker mycket om tonen i din blogg, det stillsamt övertygade men ändå sökande. Jag är passiv protestant, men jag rör mig nyfiket närmare den katolska kyrkan. Jag vet inte hur det märks i det jag själv skriver på min blogg, men lite kanske...
Tack i alla fall för dina inlägg, de är mycket stimulerande.
Andreas
Skicka en kommentar