Den största lärdomen Yeshua ger oss är den om himmelriket, om Guds rike. Det gäller alla passager i hans undervisning på jorden. Faderns rike är nära, säger han. Ja det är mitt ibland oss. Det är här. Långfredagens lidande är inget undantag. Det blir inte plötsligt dags att fördjupa sig i lidande och avrättning av vår Herre. Det är fortfarande Guds rike allt gäller. Han lider på väg dit liksom vi lider på vägen dit. Men redan på långfredagen anar vi den uppgående solen på påskdagens morgon, det nya livet som ges till oss. Utan förtjänst, utan arbete för det, som en gåva. Och vi blir tacksamma. Redan på långfredagen tacksamma.
Ofta är det en "frestelse" i form av lidande i våra egna liv som hindrar oss mest effektivt från att göra framsteg i tacksamheten för Guds rike. Om vi lider, hur ska vi då kunna vara glada över uppståndelsen? Faktum är att vi tenderar tro att lidande alltid måste undvikas, att tron ska se till att vi undviker lidande, att det heliga inte kan vara jobbigt. Och i en mening är det sant. Det heliga är det stora som skänks till oss varje andetag, vare sig vi lider eller inte. Men vi kan också kultivera denna glädje och tacksamhet.
Vi har alltid redan tillräckliga bevis på den oändliga kärlek Gud har till oss. Att vi finns till här, att vi fick födas till människa, att vi får liv ännu en dag -- oändlig medkänsla där hos Gud. Kan vi föreställa oss detta jag nyss sa, är det genom Helig Ande. En kärlek starkare än döden är långfredagens budskap och kan vi ta emot denna kärlek, tar vi emot dagen som är och känner in i hjärtat att det är en gåva i oändlig kärlek. Det är inte en kärlek som förhindrar dödsfall, eller tortyr, eller dödliga sjukdomar i förtidig ålder. Men kärleken kan helga lidandet, döden, kärleken kan genomsyra allt som sker.
Yeshua kan ibland låta oss veta om de lidanden som finns i Hans vånda på skärtorsdagsnatten. Den får oss att förstå att vi måste acceptera lidanden, inte som buddhister fly dem på olika sätt. Han ber oss att ha mod. Livsmod mitt bland motsatser, smärtor och kaos i den värld vi skapar åt oss. Att stanna hos honom tills vi har detta mod, finna frid i hans kärlek.
Heb. 4:14-16,
Jesus är vår överstepräst
14 Men Jesus, Guds Son och vår store överstepräst, har farit upp genom himlarna till Gud, och han kan hjälpa oss. Låt oss därför aldrig sluta upp med att tro på honom.
15 Han är en överstepräst som förstår våra svagheter, eftersom han har blivit frestad på samma sätt som vi, även om han inte en enda gång föll för frestelserna och syndade.
16 Låt oss därför frimodigt och utan rädsla gå ända fram till Guds tron och stanna där för att ta emot hans barmhärtighet och för att finna nåd och hjälp just när vi behöver det.
Heb. 5:7-9
7 Medan han var kvar här på jorden bad Kristus Gud under tårar och ångest att rädda honom från döden. Och Gud hörde hans bön på grund av hans fullständiga lydnad.
8 Fastän Jesus var Guds Son, måste han av egen erfarenhet lära sig att lyda, även om det innebar lidande.
9 Och därför att han inte gav upp utan bevisade sig vara fullkomlig, kan han ge evigt liv till alla dem som lyder honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar