Ställa ut och ställa in...

Hittade under städning av torpet anteckningar från seminarium från 70-talet med Anders Jeffner (kan det verkligen stämma? Med tanke på innehållet?) på teologen i Uppsala, just då beläget över kemtvätten på S:t Johannesgatan, mitt emot Fjellstedska...

”Människor ställer sig ut ur varat och lider till dess de återställer sig.

Det flesta projekt är ställa-ut-projekt och endast några få bygger på intentioner att ställa in och återställa till ursprungliga varat. Den store Återställaren Jesus Kristus låter den troende i en kärleksakt släppa alla ställningar och falla tillbaka till Ljusets vara -- som är en skandal för världen.

Utställningens procedur kan bestämmas på många olika sätt: praxis varierar från kultur till kultur. Lösgörandet och återställandet blir därför diversifierat. Men språket i Bibeln torde fungera för ett stort antal människor: nästan alla kan fira påsk och ta emot uppståndelse och möta domen.

Den som ställer sig ut ur varat förlorar sitt namn och sitt ansikte. Att leva många år i ställning utan namn och ansikte – utan person – är helvetets livsform."

Idag fyrtio år senare skulle jag vilja tillägga att återställandet är att gå förlorad, möta frånvaron av allt vi önskar på jorden, bli fria på verkligt. "Sono obligato di essere in la nullità " hörde jag nyligen en italiensk föreläsning om Eckhart säga.

Eller som i en kinesisk tradition:

          "Ofantligt djup! Ofantligt mörker ! I dessa finns det stora livets egen natur,
          i denna natur finns all sanning.

          Från begynnelsen har dess namn alltid funnits,
          så vi kan se Fadern i vilken allt har sitt ursprung.

          Hur vet jag att sådan är Faderns form?

          Lovad vare Han !"