Idag firas Epifanía här i Spanien och en underbar predikant i morgonmässan förlade adorationen av barnet i stallet, som är Fridskonungen, till hjärtat i människan. Det gjorde han rätt i och dessutom citerade han följande rader ur den märkliga skriften "Na Gorach Kavkaza", eller "Ibland de kaukasiska bergen" från 1907, i den tyska översättningen:
"Der Herr Jesus Christus lehrte: 'Wer an Mich glaubt, Ströme lebendigen Wassers werden aus seinem Inneren fliessen.' Damit meinte Er den Geist, den alle empfangen sollten, die an Ihnen glauben...(Joh. 7:38) In der Gespräch mit der Samariterin, erklärt der Herr Jesus das göttliche Leben, dessen Quelle sich in Ihm befindet, ebenso durch das Bildes des Wassers, das strömt in das ewige Leben (Joh 4:10 ff) Und dieser Strom in das ewige Leben ist die Liebe zum Herrn Jesus Christus, die, nachdem sie Wohnung in unseren Herzen genommen hat, es durch die Erfüllung seiner rettende Gebote, durch tiefe Demut und das unablässige Gebet zum Geliebten bewegt -- ähnlich eine sprudelnden Quelle, deren Strahlen nie versiegen."
Kanske är det i den kaukasiska bönetraditionen som Adorationen bäst bevaras in i modern tid, vilande på de kristna bönefäderna i Filokalia och överlevande sjuttio år av Sovjetunionens tidvis militanta ateism. Bland bergen i Kaukasus kunde tillräckligt många mödrar och fäder gömma sig för bönens skull. Får vi se en ny blomstring av denna urkristna andlighet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar