Vara fast i traditionen - eller rotad

I en intervju med Rob Rodgers (http://www.ustream.tv/recorded/7546712) lämnar Marcus Grodi den annars rätt tråkiga intentionen "försvara katolska kyrkan" och låter gästen tala om mer väsentliga kristna teman: varför vi drabbas av elände. "Varför händer det mig?"

Det är en av grundstenarna i tron. Att gå tillrätta med Guds allmakt vid läsningen av den egna historien, det egna eländet.

En psykiater fick en patient, vars man blivit brutalt mördad. Hennes man hade varit på operan och på vägen hem stannade han för att hjälpa en man. Mannen slog ihjäl honom för att hitta pengar till knark. Hustrun var agnostiker/sökande och sa: "Vilken sorts Gud låter en sån här sak hända. Vilken sorts Gud tar bort kärleken mellan min man och mig för evigt?"

Grundfråga.

Rob Rodgers beskriver tillsammans med Grodi hur en rad egenskaper i livet kan vara "taggar" i vårt kött, för att följa Paulus. Yttre skönhet t ex, begåvning, talanger, begär, njutningar - varför fastnar vi i de handlingar vi verkligen inte vill fastna i? Varför händer det här mig? Vad har jag gjort för att drabbas av detta?

Att se tillbaka och fråga: skulle jag vilja nu att det där inte hände? Rob Rodgers - efter ett liv i drogproblem, fysiska problem, sociala problem - säger: inte en enda handling kan man i efterhand vilja ta bort, det vore att diskutera hur Gud sköter det totala händelseförloppet.

Alternativet till att gå tillrätta med Gud, t ex genom att avvisa hans existens, är att ta Paulus ord till sig - hans nåd är nog för mig. Vi är de vi är genom att Gud skapar oss just så här. Det som händer oss är det som ges till oss. I hans nåd är detta det vi har att arbeta med.

Marcus Grodis program slutar förresten med att ändå gå tillrätta med kristna som inte förstått hur sakramenten finns redan bakom NT - lite återfall där kanske. Rotad i en tradition är inte detsamma som fast i en, eller som Wayne Teasdale utrycker det: "the distinction between being rooted in your tradition and being stuck in it."