Yngste sonen släpper äntligen, efter mycket arbete, sin första skiva (Moto Boy) och får fina recensioner i de stora tidningarna för sin sakrala musik som samtidigt har element av rock och pop från den senaste fyra decennierna. Han talar i radio om Maria-mystiken och tar upp den gamla traditionen hos sjömän som kallade havet Jungfru Marie visthusbod.
Kanske detta är den katolska mission vi alla behöver: sången som genom seklerna tränger in i våra hjärtan, utan större hänsyn till genrer, stilar, kändisskap, skivmarknad och kritikerspalter. Inte mossig teologi (pappa) utan scenframträdanden som berör!
4 kommentarer:
Stort grattis till sonen!
Frågan är hur långt man kan komma med det ena utan att ha det andra i ryggen? Jag tror det krävs en livets kultur för att kunna förmedla Livet. Men visst, din son når kanske andra kretsar än vad du gör :)
Allt gott!
Hej Staff
Jag satt i soffan i förmiddags och slötittade på morgonteve när jag såg en pojke som verkade bekant på något sätt. Mysig och stark precis som du alltis var. Det var ju din pojke. Kul. Och grattis till bekräftelsen och fortsättningen
Gabriel Orm gav mig namnet Gabriel. Han var en förfader på 1600-talet. Men dagens kropp är Matts Heijbel.
Hej Staffan!
Long time no see!
Kul att din son får komma ut med en skiva. Själv skjuter jag det framför mig. :-) På hyfsat obestämt avstånd. Men jag skriver kontinuerligt musik även sedan jag lämnade Hudik och spelar sedan in i studion hemma. Skall även börja jamma med en cellist denna vecka, något jag ser fram emot. Tonsätter dock inte längre några dikter av Pär Lagerqvist.
Ha det bra!
mvh/Mats Bäckström
Skicka en kommentar