-- Jag har kommit fram till att jag är ateist, säger en vän som är uppvuxen i ett varmt frireligiöst hem.
-- Det är nog inget att komma fram till, svarar jag. Vi är alla ateister när vi vaknar på morgonen. Vi behöver alla lämna sfären "jag-mig-mitt" under förmiddagen och komma in i det som är större och verkligare.
Vi får ett fint och långt samtal om Gud och om att vara utan Gud. Jag får tillfälle att citera Balthasar flera gånger, vilket alltid är så trevligt. Vi finner att ateisten tror på sinnenas vittnesbörd, med andra ord Gud i sin skapelse. Att ateisten inte lämnar "jag-sfären" och inte märker det större, det sannare, det godare. Många lever utan det. Adamsnaturen fungerar så. En instängning, en inbillning. Och att det finns goda skäl att be för dem alla. En del snubblar in i det större. Andra måste mer eller mindre mosas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar