I somras gick Ann-Mari Henschen-Dahlquist vidare, 92 år gammal.Hon föddes 9 maj som dotter till Tord Henschen och hans maka Hildur, båda lärare vid realskolan i Höganäs. Senare läste hon språk och filosofi i Uppsala, blev amanuens vid filosofiska institutionen på Villavägen i Uppsala och började snart undervisa där. Hon var den första person jag fick som lärare när jag började läsa filosofi hösten 1969. Och vilken introduktion ! Hon talade i över en timme om Platons grottliknelse. Kan lugnt säga att denna timme blev avgörande för mitt kommande liv. Det var ett uppvaknande.
Senare fick jag även som lärare hennes make Thorild Dahlquist i flera kurser. De båda hade gift sig 1955 efter att ha träffats som filosofistudenter i Uppsala. De var kända profiler i Uppsala och fick man se någon av dem på stan blev det filosofiska samtal. Thorild försökte mitt i en trafikerad korsning säga en massa viktiga saker om T.H. Green som jag skulle hålla trebetygsseminarium om. Jag var fascinerad men hörde ingenting. Sen klappade han mig på axeln och vi skildes åt.
Ann-Mari var fantastisk som intuitiv och känslig lärare. Thorild, som gick vidare 2009, var mer analytiskt inriktad och därmed tråkigare, eller rättare sagt, mer instängd i ramar. Ann-Maris studier i Karl Jaspers filosofi följde jag med glupande intresse och hennes rekommendation av Jaspers introduktion till filosofin var ett lyckokast för mig. Jag sökte mig till Oslo Universite för att läsa mer i den "kontinentala filosofin" än som var möjligt i Uppsala vid denna tid. Minnet av Ann-Mari är stor tacksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar