"Så hände det uti de dagar, att han utgick uppå ett berg till att bedja; och blef der övfer nattena i bönen till Gud."
Det är Lukas 6:12 och början på dagens mässtext. I all enkelhet är det en underbar liten vers. För hur många är vi inte genom historien som vill hålla stilla här och fråga: Hur bad du Herre? Vilka ord använde du? Repeterade du ord eller verser ur Psaltaren? Stod du upprätt eller på knä eller satt eller promenerade du? Sov du något? Bad du med hög röst? Eller viskade? Eller tyst med läpprörelser? Eller var din bön den tysta ordlösa bönen? Var den lik den kontemplation i tystnad som vi lär ut nu för tiden och allt fler dras till medan de ordrika kyrkorna töms på folk? Kom din bön någonsin till det "nada" som Miguel de Molinos talar om? Eller det "tigande" som Meister Eckehart predikade.
Vi har en rik tradition, särskilt inom katolska och ortodoxa bönesätt. Men hur gjorde vår Herre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar