Ola Salo hänger på korset i slutscenen av Jesus Christ Superstar på Malmöoperan. Han ropar orden:
Min Gud varför har du övergivit mig?
Det slår mig att människor i över tvåtusen år velat höra dessa ord, begrunda dem, överväldigas av dem. Trots alla högljudda ateister och sekulära humanister vill människor åter och åter igen samlas kring mannen på korset och hans rop till Gud. Jag kan inte låta bli att se mig omkring i operasalongen och fundera över vilka bilder man ser där framme på scenen. Ber någon? Undrar någon oroligt varför Jesus ropar just de orden?
Det är tydligt att Malmöoperans rockiga (utmärkta rockmusiker!) uppsättning av Jesus-dramat vacklar mellan komedi och tragedi på ett trevande sätt. Men den slutar alltså med en ren och vacker och överväldigande korsfästning.
torsdag, oktober 30, 2008
måndag, oktober 20, 2008
Den stora förödmjukelsen och dess kritiker
När Gibsons film The Passion visas (och den visas uppenbarligen titt som tätt bland kristna och i skolorna)är det ofta några som reagerar: så ytterst förödmjukande ! Så fruktansvärt !
De menar att just på grund av att Jesus är Guds son är det så otroligt svårt att se lidandet, inte bara det fysiska utan själva det gigantiskt sjuka i att göra så med Gud.
Det är en sund reaktion. Alla blir liksom troende i den.
Men kritiker av filmen, även katolska skribenter, har klagat på att just det mänskliga framträder så starkt i skildringen. Det är på något sätt opassande att skildra det pinsamma. Förmodligen är det lite för magstarkt, lite för smärtsamt att se Gud förödmjukas så som sker i Gibsons film. Och så gör man om det till kritik av filmen. Man missar poängen.
Jag kommer att tänka på Balthasars ord: "The humiliation is precisely the passing over from being in the one actual form to being in the other....which means more than a simple addition of a second nature to a first. It would be no humiliation if, in passing over to the being of a slave, he ceased to be God..."
Den stora förödmjukelsen hos vår Herre och hos själva Inkarnationen skulle försvinna om Gud bibehöll alla sina egenskaper eller förlorade alla sina egenskaper som Gud. Just därför att Gud har en begränsad mänsklig form känner vi så starkt inför det som sker i Herrens Passion.
De menar att just på grund av att Jesus är Guds son är det så otroligt svårt att se lidandet, inte bara det fysiska utan själva det gigantiskt sjuka i att göra så med Gud.
Det är en sund reaktion. Alla blir liksom troende i den.
Men kritiker av filmen, även katolska skribenter, har klagat på att just det mänskliga framträder så starkt i skildringen. Det är på något sätt opassande att skildra det pinsamma. Förmodligen är det lite för magstarkt, lite för smärtsamt att se Gud förödmjukas så som sker i Gibsons film. Och så gör man om det till kritik av filmen. Man missar poängen.
Jag kommer att tänka på Balthasars ord: "The humiliation is precisely the passing over from being in the one actual form to being in the other....which means more than a simple addition of a second nature to a first. It would be no humiliation if, in passing over to the being of a slave, he ceased to be God..."
Den stora förödmjukelsen hos vår Herre och hos själva Inkarnationen skulle försvinna om Gud bibehöll alla sina egenskaper eller förlorade alla sina egenskaper som Gud. Just därför att Gud har en begränsad mänsklig form känner vi så starkt inför det som sker i Herrens Passion.
söndag, september 28, 2008
Irriterande tradition
Vi studerar kvinnliga präster under romarrikets tid och kvinnlig tempeltjänst i de
olika kulturerna kring medelhavet och nån elev utbrast: men det var ju jämlikhet mellan könen på den här tiden! Vad bråkar de om idag?
Ja inte bara det. Vissa tempeltjänster var strikt förbehållna endast kvinnor som kände sig kallade till det. Och bakom detta fanns en grundvärdering: kvinnan var gudomlig på ett sätt mannen inte var. Vissa orakel kunde endast vara en kvinna, t ex oraklet i Delfi.
Ja - modergduinnan! ropar de ivriga studenterna. Självklart.
Just det. Modergudinnan. Den mesopotamska kulturen hade en hög uppfattning om henne. Detta avspeglades i många flickors och kvinnors centrala roller i templen. I grekisk kultur och under romarriket spreds en rad intressanta kulter med kvinnliga prästinnor och det var en självklar medborgerlig möjlighet, om än inte lagstiftad rättighet, att låta viga sig till kvinnlig präst. Kvinnor, menade man, vet mer om livet eftersom de är mödrar och därmed mer om det gudomliga.
I Egyptisk kultur kunde kvinnor faktiskt bli Farao, fast endast i vissa speciella omständigheter. I övrigt rådde stor jämlikhet, kvinnor kunde äga på samma villkor, låna pengar, signerna kontrakt, inleda skilsmässa, vittna i domstolar och förstås inneha en rad religiösa ämbeten.
Vi fick delvis tillbaka detta tänkande på 19oo-talet i Nordeuropa och Nordamerika. Somliga kristna kyrkor utanför den katolska och ortodoxa världen har gått tillbaka till den generösa och kvinnouppskattande värderingen. Sedan 1960-talet, då denna värdering verkligen fick vind i seglen, har den växt även inom den anglikanska kyrkan. Det firas i dagarna i Svenska kyrkan. Man skulle kunna kalla det rättvisans återställande efter en lång orättvis tradition.
Det kvinnliga ämbetet och det gudomliga stod nära varandra i medelhavskulturen. De stora folkfesterna kring Isis, Hathor och Maat visar detta. Väldigt avvikande på denna punkt var den judiska och kristna traditionen när den kom. Den lät tydligt och klart Gud Fader använda endast manliga leviter och präster, inte ens Messias och apostlarna tänkte annorlunda, det var en trossak, inte en värdering. Den kristna kyrkan, när den dök upp i det romerska riket, var udda på det sättet. Den liksom kränkte yrkesfriheten och tillgången till tjänst hos Gud. Den satte en strikt monogami i centrum och förbjöd all kvinnlig tempeltjänst, avvisade de kvinnliga förebilderna. Den tänkte på ett annat sätt kring tro. Den var inte tolerant och passade inte in i den toleranta medelhavskulturen, särskilt inte den egyptiska.
Väldigt underlig och inopportun kyrka! Starkt irriterande än idag. Lite envis lydnad där.
olika kulturerna kring medelhavet och nån elev utbrast: men det var ju jämlikhet mellan könen på den här tiden! Vad bråkar de om idag?
Ja inte bara det. Vissa tempeltjänster var strikt förbehållna endast kvinnor som kände sig kallade till det. Och bakom detta fanns en grundvärdering: kvinnan var gudomlig på ett sätt mannen inte var. Vissa orakel kunde endast vara en kvinna, t ex oraklet i Delfi.
Ja - modergduinnan! ropar de ivriga studenterna. Självklart.
Just det. Modergudinnan. Den mesopotamska kulturen hade en hög uppfattning om henne. Detta avspeglades i många flickors och kvinnors centrala roller i templen. I grekisk kultur och under romarriket spreds en rad intressanta kulter med kvinnliga prästinnor och det var en självklar medborgerlig möjlighet, om än inte lagstiftad rättighet, att låta viga sig till kvinnlig präst. Kvinnor, menade man, vet mer om livet eftersom de är mödrar och därmed mer om det gudomliga.
I Egyptisk kultur kunde kvinnor faktiskt bli Farao, fast endast i vissa speciella omständigheter. I övrigt rådde stor jämlikhet, kvinnor kunde äga på samma villkor, låna pengar, signerna kontrakt, inleda skilsmässa, vittna i domstolar och förstås inneha en rad religiösa ämbeten.
Vi fick delvis tillbaka detta tänkande på 19oo-talet i Nordeuropa och Nordamerika. Somliga kristna kyrkor utanför den katolska och ortodoxa världen har gått tillbaka till den generösa och kvinnouppskattande värderingen. Sedan 1960-talet, då denna värdering verkligen fick vind i seglen, har den växt även inom den anglikanska kyrkan. Det firas i dagarna i Svenska kyrkan. Man skulle kunna kalla det rättvisans återställande efter en lång orättvis tradition.
Det kvinnliga ämbetet och det gudomliga stod nära varandra i medelhavskulturen. De stora folkfesterna kring Isis, Hathor och Maat visar detta. Väldigt avvikande på denna punkt var den judiska och kristna traditionen när den kom. Den lät tydligt och klart Gud Fader använda endast manliga leviter och präster, inte ens Messias och apostlarna tänkte annorlunda, det var en trossak, inte en värdering. Den kristna kyrkan, när den dök upp i det romerska riket, var udda på det sättet. Den liksom kränkte yrkesfriheten och tillgången till tjänst hos Gud. Den satte en strikt monogami i centrum och förbjöd all kvinnlig tempeltjänst, avvisade de kvinnliga förebilderna. Den tänkte på ett annat sätt kring tro. Den var inte tolerant och passade inte in i den toleranta medelhavskulturen, särskilt inte den egyptiska.
Väldigt underlig och inopportun kyrka! Starkt irriterande än idag. Lite envis lydnad där.
måndag, september 22, 2008
Välsignad stad och mark
Det är älgjakt. Just när jag ligger i en kväll i husvagnen, ute i markerna vid en jämtländsk sjö och söker i Deuteronomium efter något som Herren sagt om älgjakten, eller jakt över huvud taget, ringer det från Vatikanen i Rom. Man har hittat något jag skrivit och vill använda det i Vatikanradion. Jag blir glad och vi pratar en stund. Vi borde träffas och göra något mer för Gud. Anden är med oss, det känns.
Men det fina i kråksången är att världsstaden Rom under samtalet var nära som Ånge eller Svenstavik. Det är väldigt nära på jorden nu för tiden. Vi hittar varandra på Eniro och vi ringer när som helst och var som helst. Det man tänker finns på nätet för andra vandrare att använda, var de än befinner sig. Det är som en av Herrens alla välsignelser i Deuteronomiun 28:3: "Välsignad ska du vara i staden, och välsignad ska du vara på marken."
Om vi hör Herrens röst alltså, och håller hans bud...men vad säger Han om jakt?
Men det fina i kråksången är att världsstaden Rom under samtalet var nära som Ånge eller Svenstavik. Det är väldigt nära på jorden nu för tiden. Vi hittar varandra på Eniro och vi ringer när som helst och var som helst. Det man tänker finns på nätet för andra vandrare att använda, var de än befinner sig. Det är som en av Herrens alla välsignelser i Deuteronomiun 28:3: "Välsignad ska du vara i staden, och välsignad ska du vara på marken."
Om vi hör Herrens röst alltså, och håller hans bud...men vad säger Han om jakt?
Plocka lingonen
Polska bärplockare är en teologisk tillgång! Bland lingonröda tuvor kan man få sig en äkta polsk-katolsk predikan till livs. Ungefär så här lät det:
Svenskar är tokiga. De tror att de kan avgöra kristendomens värde med sina privata känslor och åsikter, sina många rättigheter. Man kan inte ha en privat rättighetslista som man stämmer av Bibeln eller den katolska läran med!
Så att man säger: ”Jodå det är mycket i den katolska kristendomen som är bra, den har ju byggt upp Europas kultur under många sekler och så. Men den kränker en del sak jag anser mig ha full rätt till, t ex preventivmedel och valfrihet när det gäller barn och graviditeter. Och alternativa sexuella praktiker. Och lite andra saker också. Därför duger den inte riktigt."
Det är som att inte använda benen när man tar sig fram för man har faktiskt rätt att röra sig benlöst. Eller som att köra omkring med däck utan luft för man har faktiskt rätt att göra det. Kristendomen är den fulla funktionen, den fulla livsglädjen och det är en mystisk idé att vi har rätt att göra det halvdana.
Så varför plockar vi inte våra lingon i skogarna.....
Svenskar är tokiga. De tror att de kan avgöra kristendomens värde med sina privata känslor och åsikter, sina många rättigheter. Man kan inte ha en privat rättighetslista som man stämmer av Bibeln eller den katolska läran med!
Så att man säger: ”Jodå det är mycket i den katolska kristendomen som är bra, den har ju byggt upp Europas kultur under många sekler och så. Men den kränker en del sak jag anser mig ha full rätt till, t ex preventivmedel och valfrihet när det gäller barn och graviditeter. Och alternativa sexuella praktiker. Och lite andra saker också. Därför duger den inte riktigt."
Det är som att inte använda benen när man tar sig fram för man har faktiskt rätt att röra sig benlöst. Eller som att köra omkring med däck utan luft för man har faktiskt rätt att göra det. Kristendomen är den fulla funktionen, den fulla livsglädjen och det är en mystisk idé att vi har rätt att göra det halvdana.
Så varför plockar vi inte våra lingon i skogarna.....
torsdag, september 04, 2008
Handboken och böket i historien
På svenska radion diskuteras (märkligt nog) om Bibeln kan vara sann från pärm till pärm? Ska den inte tolkas enligt vår tid som de liberala biskoparna gör? Kan den verkligen vara en realistisk handbok för hur vi ska leva? Ja, säger en röst med glädje i rösten, den är bättre och tydligare än Volvos handböcker och det vill inte säga lite.
För kristna gudsälskande i alla tider (efter ca 390 i alla fall) är många bibliska texter ett problem – de handlar ju om så mycket annat bök och stök. Kan man inte bara lyfta ur de rena och stilla bitarana och samla dem i en andlig skrift istället? Måste vi ha med alla dessa texter om historiska bråk, vapenskrammel och byggnadsverk, missförstånd, hantering av egendom fram och tillbaka, mord och ränker hit och dit, hämnd och vedergällningar i det oändliga? Varför ska all ogudaktighet skildras? Som Job säger: varför går det så bra för de ogudaktiga? Kan vi inte som Marcion skära bort det gamla och arkaiska och bli lite spirituella istället? Och som gnostikerna, vända oss till Lågan och glömma världen. Läsa Rumi och Molinos och endast vara i stillhet? Lämna GT åt hermeneutikerna?
Men saken är den att den innersta cirkeln där själen är tyst med sin Herre, där den enklaste och mest innerliga gudskärleken brinner, inte kan existera utan alla de andra cirklarna utanför. Det är som ett galaktiskt system med ett centrum i själens ljusföreing med sin Älskade. Det är där du bryter bröd med Jesus. Utanför detta tysta centrum finns bråket och kivet, historiens kamp och uppbyggnad, förfall och återerövring, det knökiga dramat på den historiska scenen, tonvis av otro och förfall. Det är som det centrala 80 meter breda järnskiktet i Kirunagruvan – det omges kilometervis av gråberg.
Du måste ta det ena med det andra. Så är det också i våra egna liv. Vem kan isolera skönheten? På Grand Chartreuse måste ved huggas, räkningar betalas, biljetter till resor ordnas och rabatter bevakas, reparationer utföras, snö skottas, skjortor sys, hår klippas, tak lagas – världen. Någon minut då och då är det bara Gud framför mig, nåden skänks mer än jag kan ta emot.
Bläddra i GT och mitt i allt nödvändigt stök och bök finner du ofta plötsligt den innersta cirkeln, t ex hos Sakarja: ”Må allt kött vara stilla inför Herren, ty han har stått upp och trätt fram ur sin heliga boning.” Järn i gråberget!
För kristna gudsälskande i alla tider (efter ca 390 i alla fall) är många bibliska texter ett problem – de handlar ju om så mycket annat bök och stök. Kan man inte bara lyfta ur de rena och stilla bitarana och samla dem i en andlig skrift istället? Måste vi ha med alla dessa texter om historiska bråk, vapenskrammel och byggnadsverk, missförstånd, hantering av egendom fram och tillbaka, mord och ränker hit och dit, hämnd och vedergällningar i det oändliga? Varför ska all ogudaktighet skildras? Som Job säger: varför går det så bra för de ogudaktiga? Kan vi inte som Marcion skära bort det gamla och arkaiska och bli lite spirituella istället? Och som gnostikerna, vända oss till Lågan och glömma världen. Läsa Rumi och Molinos och endast vara i stillhet? Lämna GT åt hermeneutikerna?
Men saken är den att den innersta cirkeln där själen är tyst med sin Herre, där den enklaste och mest innerliga gudskärleken brinner, inte kan existera utan alla de andra cirklarna utanför. Det är som ett galaktiskt system med ett centrum i själens ljusföreing med sin Älskade. Det är där du bryter bröd med Jesus. Utanför detta tysta centrum finns bråket och kivet, historiens kamp och uppbyggnad, förfall och återerövring, det knökiga dramat på den historiska scenen, tonvis av otro och förfall. Det är som det centrala 80 meter breda järnskiktet i Kirunagruvan – det omges kilometervis av gråberg.
Du måste ta det ena med det andra. Så är det också i våra egna liv. Vem kan isolera skönheten? På Grand Chartreuse måste ved huggas, räkningar betalas, biljetter till resor ordnas och rabatter bevakas, reparationer utföras, snö skottas, skjortor sys, hår klippas, tak lagas – världen. Någon minut då och då är det bara Gud framför mig, nåden skänks mer än jag kan ta emot.
Bläddra i GT och mitt i allt nödvändigt stök och bök finner du ofta plötsligt den innersta cirkeln, t ex hos Sakarja: ”Må allt kött vara stilla inför Herren, ty han har stått upp och trätt fram ur sin heliga boning.” Järn i gråberget!
torsdag, augusti 28, 2008
Ateister förr och nu
Mark Brumley på Catholic Answer får en ateist på linjen och kommer nästan av sig. Ateisten säger egentligen bara att han inte hittar några tecken på att Gud finns och undrar också varför de troende ändå tror. Brumley börjar gå igenom naturlig teologi och uppenbarelse och är rätt ordentligt upprörd.
Men ateisten är vår nästa, vare sig det är Richard Dawkins eller pappa. Det första man bör tackla är just "tecken". Vad menar du med tecken? Vad skulle kunna vara ett tecken på att Gud finns? Eller "bevis" -- vad är bevis? Att du med ögat tycker dig se ett föremål på avstånd? Ska vi titta lite närmare på det här med tecken och bevis? Har det med matematik att göra? Deduktion? Eller antaganden utifrån speciella observationer?
Då hamnar vi inte i en försvarsställning som Brumley gjorde på en gång. Istället får vi en givande diskussion om vad naturlagar, kausalitet, perception och logisk bearbetning av den, visshet, empiriska problem med naturlagar osv. Tron har med alla dessa villkor för kunskap att göra.
Moderna ateister är ju ofta slarvigare än de klassiska och ofta får man återföra dem med varlig hand till Descartes, Hume, Berkeley Kant och Hegel, för att sedan kanske lotsa dem till Bernard Lonergan och filosoferna på St. Andrews. Som Laestadius ofta sa har ateister och fritänkare aldrig kunnat bli martyrer "emedan de alltid ha haft lifvet kärare än den sanning de skolat försvara". Alltså går vi på sanningen när vi diskuterar tron, det blir bäst för alla.
Sen kan det naturligtvis vara så att ateisten mest är uppblåst och högfärdig, så "stolt i hågen att han icke behöver krusa sig så mycket" för vare sig människa eller Gud. Men då blir det mer ett personligt problem, något för skärselden kanske.
Men ateisten är vår nästa, vare sig det är Richard Dawkins eller pappa. Det första man bör tackla är just "tecken". Vad menar du med tecken? Vad skulle kunna vara ett tecken på att Gud finns? Eller "bevis" -- vad är bevis? Att du med ögat tycker dig se ett föremål på avstånd? Ska vi titta lite närmare på det här med tecken och bevis? Har det med matematik att göra? Deduktion? Eller antaganden utifrån speciella observationer?
Då hamnar vi inte i en försvarsställning som Brumley gjorde på en gång. Istället får vi en givande diskussion om vad naturlagar, kausalitet, perception och logisk bearbetning av den, visshet, empiriska problem med naturlagar osv. Tron har med alla dessa villkor för kunskap att göra.
Moderna ateister är ju ofta slarvigare än de klassiska och ofta får man återföra dem med varlig hand till Descartes, Hume, Berkeley Kant och Hegel, för att sedan kanske lotsa dem till Bernard Lonergan och filosoferna på St. Andrews. Som Laestadius ofta sa har ateister och fritänkare aldrig kunnat bli martyrer "emedan de alltid ha haft lifvet kärare än den sanning de skolat försvara". Alltså går vi på sanningen när vi diskuterar tron, det blir bäst för alla.
Sen kan det naturligtvis vara så att ateisten mest är uppblåst och högfärdig, så "stolt i hågen att han icke behöver krusa sig så mycket" för vare sig människa eller Gud. Men då blir det mer ett personligt problem, något för skärselden kanske.
fredag, augusti 15, 2008
Festa augusti 15
Assumpta est Maria in coelum, gaudent Angeli.
Laudantes benedicunt Dominum.
Maria Virgo assumpta est ad aethereum thalamum.
In quo Rex regum stellato sedet solio.
Dignare me laudare te Virgo sacrata.
Da mihi virtutem contra hostes tuos.
Hodie Maria Virgo coelos ascendit: gaude-te,
quia cum Christo regnat in aeternum.
Laudantes benedicunt Dominum.
Maria Virgo assumpta est ad aethereum thalamum.
In quo Rex regum stellato sedet solio.
Dignare me laudare te Virgo sacrata.
Da mihi virtutem contra hostes tuos.
Hodie Maria Virgo coelos ascendit: gaude-te,
quia cum Christo regnat in aeternum.
fredag, augusti 08, 2008
Värdighet i evolutionen
Många elever är oroade av genteknologin. Att ändra på kroppar och ändra på den egna genetiken - är det i sig en synd? Mina romantiker och de Gröna tenderar idealisera det "naturliga" och demoniserar gärna all bioteknologi. Traditionalisterna och de allmänt konservativa brukar tvivla på vetenskapen över huvud taget. De som är åt vänster eller extremt jämlikhetsivrande oroar sig i regel över den konkurrens som måste uppstå på den biotekniska och gentekniska marknaden.
Rätt många har en allmän äckelkänsla inför att manipulera med DNA, men flera kristna har argumenterat att Gud skapar själen fritt i det genmaterial som finns tillhanda. Vi måste kommer över äcklet. President Bush har ett etiskt råd som försöker tolka en allmänn "disquiet" bland forskare i USA. Begreppet värdighet står i centrum. Det är häftigt att sätta begreppet värdighet som det väsentligaste i hela bioetiken. Varifrån kommer värdighet? Finns det redan i evolutionens tidigaste stadier? Är värdighet en transcendental egenskap i den kraft som orsakar evolutionen?
En allmän upplevelse bland elever är att den nya teknologin förbättrar livet. Men trots detta bör den avvisas eller till och med förbjudas om den kränker värdigheten.
Filosofiskt sett på denna Edith Steins dag: vad är värdighet? Ska vi söka den via fenomenologin, som Edith Stein försökte först under Edmund Husserl?
Rätt många har en allmän äckelkänsla inför att manipulera med DNA, men flera kristna har argumenterat att Gud skapar själen fritt i det genmaterial som finns tillhanda. Vi måste kommer över äcklet. President Bush har ett etiskt råd som försöker tolka en allmänn "disquiet" bland forskare i USA. Begreppet värdighet står i centrum. Det är häftigt att sätta begreppet värdighet som det väsentligaste i hela bioetiken. Varifrån kommer värdighet? Finns det redan i evolutionens tidigaste stadier? Är värdighet en transcendental egenskap i den kraft som orsakar evolutionen?
En allmän upplevelse bland elever är att den nya teknologin förbättrar livet. Men trots detta bör den avvisas eller till och med förbjudas om den kränker värdigheten.
Filosofiskt sett på denna Edith Steins dag: vad är värdighet? Ska vi söka den via fenomenologin, som Edith Stein försökte först under Edmund Husserl?
onsdag, augusti 06, 2008
Nytänkande är att komma hem
Att besöka gamla katolska kyrkor som räddats på sent 1800-tal och restuarerats hör till glädjeämnena i svenska semestertider. Trots snålöppet.
Vi besöker Ytterlännäs fantastiska gamla kyrka och försvinner i de underbara valven som inte vitmålats och därför ger en glädje inför skönhet som de vitmålade protestantiska väggarna ville förbjuda. Även de gullessonska mariorna har tagits fram från skrubbarna och gömslena och ger kyrkan en inre högtid som är katolsk.
Problemet är guiderna och representanterna för Svenska Kyrkan. Min fru beklagar ärligt hur hemsk tanken på övermålning är. Genast försvarar guiden med att det var ett fint nytänkande. I den broschyr vi får i handen står också att man har föreställningar som skildrar dels den katolska tiden, dels nytänkandet som reformationen kom med.
Vi skakar på huvudet. Nytänkande?
Läs på historien innan du bli guide, tänker vi och går därifrån. Det var en katastrof med politiska förtecken och två sidor. Dels en kulturell tillbakagång på tvåhundra år, delvis mot folkets vilja och definitivt till skada för bygdekulturerna. Dels en teologisk urvattning där mer än halva den sakramentala teologin skrotades, vilket ledde till att den egendomliga dogmen om sola scriptura infördes – kanske under påverkan från Islam, där skriften ersätter Gud. Det är bara att läsa skriften Svenska Kyrkans Bekännelsekrifter för att se detta.
Idag vill varje svensk präst förstås vara mer katolsk än den andre och alla skrymslen genomsöks på marior och helgon och ställs upp i det vitmenade kyrkorna så att två helt olika tänkanden krockar och det ser ut som ett tillfälligt museum. Men det gör ju att katoliker gärna kommer på gudstjänst! Utmärkt.
För många lutheraner är det katolska inte så långt bort. Marcus Grodi hade senast som gäst i sitt program The Journey Home en lutheran som var så hemtam vid den katolska liturgin att han trodde det gick bra att bara byta på egen hand. Först efter flera år råkade en präst fråga om han verkligen var upptagen i katolska kyrkan. Han förstod först då att det fanns en skillnad. Själv har jag hört flera svenska präster tro att de har apostolisk succesion och alltså är en variant på katolska kyrkan. Det är fint på sitt sätt.
Nu när avkristningen av Europa pågår i full fart är det kanske läge för att skippa ”nytänkandet” och komma hem på riktigt. Då kunde vi börja måla på alla de vita tomma fasaderna runt om i landet. Och inte ha snålöppet längre.
Vi besöker Ytterlännäs fantastiska gamla kyrka och försvinner i de underbara valven som inte vitmålats och därför ger en glädje inför skönhet som de vitmålade protestantiska väggarna ville förbjuda. Även de gullessonska mariorna har tagits fram från skrubbarna och gömslena och ger kyrkan en inre högtid som är katolsk.
Problemet är guiderna och representanterna för Svenska Kyrkan. Min fru beklagar ärligt hur hemsk tanken på övermålning är. Genast försvarar guiden med att det var ett fint nytänkande. I den broschyr vi får i handen står också att man har föreställningar som skildrar dels den katolska tiden, dels nytänkandet som reformationen kom med.
Vi skakar på huvudet. Nytänkande?
Läs på historien innan du bli guide, tänker vi och går därifrån. Det var en katastrof med politiska förtecken och två sidor. Dels en kulturell tillbakagång på tvåhundra år, delvis mot folkets vilja och definitivt till skada för bygdekulturerna. Dels en teologisk urvattning där mer än halva den sakramentala teologin skrotades, vilket ledde till att den egendomliga dogmen om sola scriptura infördes – kanske under påverkan från Islam, där skriften ersätter Gud. Det är bara att läsa skriften Svenska Kyrkans Bekännelsekrifter för att se detta.
Idag vill varje svensk präst förstås vara mer katolsk än den andre och alla skrymslen genomsöks på marior och helgon och ställs upp i det vitmenade kyrkorna så att två helt olika tänkanden krockar och det ser ut som ett tillfälligt museum. Men det gör ju att katoliker gärna kommer på gudstjänst! Utmärkt.
För många lutheraner är det katolska inte så långt bort. Marcus Grodi hade senast som gäst i sitt program The Journey Home en lutheran som var så hemtam vid den katolska liturgin att han trodde det gick bra att bara byta på egen hand. Först efter flera år råkade en präst fråga om han verkligen var upptagen i katolska kyrkan. Han förstod först då att det fanns en skillnad. Själv har jag hört flera svenska präster tro att de har apostolisk succesion och alltså är en variant på katolska kyrkan. Det är fint på sitt sätt.
Nu när avkristningen av Europa pågår i full fart är det kanske läge för att skippa ”nytänkandet” och komma hem på riktigt. Då kunde vi börja måla på alla de vita tomma fasaderna runt om i landet. Och inte ha snålöppet längre.
söndag, augusti 03, 2008
Humanae Vitae 40 år
Några roliga repliker om preventivmedel avfyras i den brokiga och lite virriga texten "Anteckningar från en liten Fiat" (Zbigniew Kuklarz,2008):
"Och vad vet du om fortplantning? Har du skrivit avhandlingar och böcker om sexualdriften kanske? Nej, just det. Knip då käften, för det har nämligen påven gjort. Den mannen har mer koll och är långt coolare än du vill föreställa dig honom. Redan på sextiotalet visste han mer om ämnet än du någonsin kommer att lära dig. Börja med att läsa hans böcker så får du se vad han har att berätta om coitus interruptus till exempel, eller om kvinnans libido. Bara för att du gökat några gånger tror du att du förstår dig på ämnet. Sexualdriften är en gåva från Gud, men du använder den som en burk med såpbubblor som du bara blåser ut för vinden.....Menar du verkligen att kondomer och p-piller är frihet? Kallar du preventivmedel för frihet? Vet du överhuvudtaget vad preventiv betyder? Nej, just det. Det betyder att man förebygger livet. Att man skyddar sig mot livet. Fängslar, kapslar in både livet och den personliga frihet som alla levande varelser har rätt till och som du själv så ivrigt förespråkar. Eller menar du kanske att ett foster i trettonde veckan ändå inte är en person? Wow, smart ass! Kära beskyddare av individualismen, när i så fall blir man en individ? I nittonde veckan kvart över två?"
Huvudpersonen tänker bara detta, han vågar inte säga det högt. Han tappar sin tro i det sekulära invandrarsverige. Man kan ju hoppas på en re-version i nästa roman då grabben är äldre...
Men romanen kommer rätt lägligt. Det är 40-års-jubileum i sommar för det märkliga och skönt provocerande dokumentet Humanae Vitae som kom den 25 juli 1968, mitt i sommaren som var fylld av studentuppror, demonstrationer, anti-USA-rörelser och många hippiefestivaler runt om i Europa. Själv var jag i Paris, om jag minns rätt, och fick höra av en katolsk flicka om det nya dokumentet. Jag hade lång väg kvar till katolicismen men minns att jag tyckte det var intressant och väldigt inopportunt att varna för vad som händer om preventivmedel accepteras. Det var också modigt av Paul VI att göra en sådan skrivning mitt i den sexuella frigörelsens tid. Även präster i kyrkan tyckte det var dags att få en ny teologi för sex, inte upprepa den klassiska som Humanae Vitae envist gör. Alla förutsägelser i dokumentet har emellertid slagit in och respekten för livet har gått all världens väg. Preventivmedlet har verkligen varit dödsbringande på flera nivåer.
Men det är rätt lustigt att de som samlat in empiriska data på preventivmedlens förödande verkan på samhället, har inte varit katoliker utan snarare sekulära sociologer. Alla de fyra trender som varnades för i Humanae Vitae, alltså högre otrohet, mindre respekt för kvinnor, tvingande bruk av reproduktiv teknik och en allmän sänkning av moralen i samhället, har belagts flera gånger under de fyrtio år som gått.
Nobelpristagaren Georg Akerlof, pappan är svensk, visar till exempel i Quarterly Journal of Economics 1996 hur den sexuella revolutionen ledde till fler illegitima barn och fler aborter. Han har också empiriskt belagt sambandet mellan färre vigslar till äktenskap och ökad brottslighet och droganvändning hos män. Sex utanför äktenskapet visar sig leda till ökad fattigdom och social misär. Även barnen har tagit skada. Daniel Patrick Moynihan har tillsammans med Judith Wallerstein visat hur barn skadas av skilsmässor. Sara McLanahan och Gary Sandefurs bok Growing up with a single parent visar detsamma. Listan på forskare och data som konfirmerar Humanae Vitae kan göras lång. Se mer i Mary Eberstadts artikel i First Things!
Väldigt kortfattat gäller alltså ekvationen preventivmedel=trasig familj och sämre samhälle. Låter som en rejäl synd. I sociobiologen Lionel Tigers The Decline of Males görs det också empiriskt sannolikt att preventivmedlen dels ruckat negativt på relationen man-kvinna (isolerat barnfrågan till kvinnan) och inneburit FLER aborter, inte färre, vilket man argumenterade för.
En annan sak man argumenterade för 1968 var att hundratals miljoner människor skulle svälta ihjäl redan under 1970- och 1980-talet på grund av befolkningsexplosionen, se t ex Ehrlich, The Population Bomb. Om vi ska rädda planeten måste vi få ha preventivmedel, menade man. Det handlade naturligtvis inte om att ha lite friare sex. Neeeej då...
Det där hade passat bra i Fiaten.
"Och vad vet du om fortplantning? Har du skrivit avhandlingar och böcker om sexualdriften kanske? Nej, just det. Knip då käften, för det har nämligen påven gjort. Den mannen har mer koll och är långt coolare än du vill föreställa dig honom. Redan på sextiotalet visste han mer om ämnet än du någonsin kommer att lära dig. Börja med att läsa hans böcker så får du se vad han har att berätta om coitus interruptus till exempel, eller om kvinnans libido. Bara för att du gökat några gånger tror du att du förstår dig på ämnet. Sexualdriften är en gåva från Gud, men du använder den som en burk med såpbubblor som du bara blåser ut för vinden.....Menar du verkligen att kondomer och p-piller är frihet? Kallar du preventivmedel för frihet? Vet du överhuvudtaget vad preventiv betyder? Nej, just det. Det betyder att man förebygger livet. Att man skyddar sig mot livet. Fängslar, kapslar in både livet och den personliga frihet som alla levande varelser har rätt till och som du själv så ivrigt förespråkar. Eller menar du kanske att ett foster i trettonde veckan ändå inte är en person? Wow, smart ass! Kära beskyddare av individualismen, när i så fall blir man en individ? I nittonde veckan kvart över två?"
Huvudpersonen tänker bara detta, han vågar inte säga det högt. Han tappar sin tro i det sekulära invandrarsverige. Man kan ju hoppas på en re-version i nästa roman då grabben är äldre...
Men romanen kommer rätt lägligt. Det är 40-års-jubileum i sommar för det märkliga och skönt provocerande dokumentet Humanae Vitae som kom den 25 juli 1968, mitt i sommaren som var fylld av studentuppror, demonstrationer, anti-USA-rörelser och många hippiefestivaler runt om i Europa. Själv var jag i Paris, om jag minns rätt, och fick höra av en katolsk flicka om det nya dokumentet. Jag hade lång väg kvar till katolicismen men minns att jag tyckte det var intressant och väldigt inopportunt att varna för vad som händer om preventivmedel accepteras. Det var också modigt av Paul VI att göra en sådan skrivning mitt i den sexuella frigörelsens tid. Även präster i kyrkan tyckte det var dags att få en ny teologi för sex, inte upprepa den klassiska som Humanae Vitae envist gör. Alla förutsägelser i dokumentet har emellertid slagit in och respekten för livet har gått all världens väg. Preventivmedlet har verkligen varit dödsbringande på flera nivåer.
Men det är rätt lustigt att de som samlat in empiriska data på preventivmedlens förödande verkan på samhället, har inte varit katoliker utan snarare sekulära sociologer. Alla de fyra trender som varnades för i Humanae Vitae, alltså högre otrohet, mindre respekt för kvinnor, tvingande bruk av reproduktiv teknik och en allmän sänkning av moralen i samhället, har belagts flera gånger under de fyrtio år som gått.
Nobelpristagaren Georg Akerlof, pappan är svensk, visar till exempel i Quarterly Journal of Economics 1996 hur den sexuella revolutionen ledde till fler illegitima barn och fler aborter. Han har också empiriskt belagt sambandet mellan färre vigslar till äktenskap och ökad brottslighet och droganvändning hos män. Sex utanför äktenskapet visar sig leda till ökad fattigdom och social misär. Även barnen har tagit skada. Daniel Patrick Moynihan har tillsammans med Judith Wallerstein visat hur barn skadas av skilsmässor. Sara McLanahan och Gary Sandefurs bok Growing up with a single parent visar detsamma. Listan på forskare och data som konfirmerar Humanae Vitae kan göras lång. Se mer i Mary Eberstadts artikel i First Things!
Väldigt kortfattat gäller alltså ekvationen preventivmedel=trasig familj och sämre samhälle. Låter som en rejäl synd. I sociobiologen Lionel Tigers The Decline of Males görs det också empiriskt sannolikt att preventivmedlen dels ruckat negativt på relationen man-kvinna (isolerat barnfrågan till kvinnan) och inneburit FLER aborter, inte färre, vilket man argumenterade för.
En annan sak man argumenterade för 1968 var att hundratals miljoner människor skulle svälta ihjäl redan under 1970- och 1980-talet på grund av befolkningsexplosionen, se t ex Ehrlich, The Population Bomb. Om vi ska rädda planeten måste vi få ha preventivmedel, menade man. Det handlade naturligtvis inte om att ha lite friare sex. Neeeej då...
Det där hade passat bra i Fiaten.
måndag, juli 14, 2008
Realism?
- Jag gillar Bibeln för att den alltid är så realistisk! sa en äldre elev.
- Hur då menar du?
- Ja det handlar om folk och vanliga vardagliga situationer. Till exempel när Jesus som tolvårig grabb försvinner ett tag i storstaden och förldrarna får leta efter honom.
- Ok, då ska du få en tolkning som heter duga. Lyssna.
Och så förklarade jag (med ett spjuveraktigt leende) att det handlar om oss själva. Vi är föräldrarna som söker efter barnet - det gudomliga barnet förstås, inte vilket som helst. Och detta vårt inre gudomliga barn har vi tappat bort där vi vandrar så tryggt bland släktingar och vänner och pratar om världen och oss själva.
Det är detta bibeltexten handlar om. Vi måste vända om som Josef och Maria för vi kan aldrig finna vårt verkliga jag bland släktingar, vänner och bekanta. Vi måste söka någon annanstans. I vårt daliga realistiska liv fortsätter vi bara inordna allt i våra bekanta och normala former med välkända omständigheter, där vi blandar lett med ljuvt, skratt med vemod, fanatism med tvivel. Men vårt Jesusbarn har sökt sig till sin Faderns hus istället. Och där förblir barnet tills dess vi söker och finner det.
Hur ska vi som Josef och Maria finna Jesus? Vi måste lämna det inordnade livet med dess sinnesintryck, minnen, viljehandlingar och intellektuella övertygelser. Alla dessa kan bara diversifiera oss och göra oss till skenbart toleranta pluralister. I själva verket har vi bara tappat bort Gud.
I det läget frågar sig vän av ordning: kan vi verkligen inte lita på Guds ord och teologin och kyrkan som säger så mycket till vägledning? Nej bibeltexten säger oss faktiskt att Josef och Maria trots alla varor, alla släktingar och vänner, och allt de talar om, ändå saknade sitt gudomliga barn. Alltså kan vi påstå en rad saker om Gud utan att finna honom. Vi kan tänka och vilja en rad goda och religiösa ting men ändå inte se det gudomliga barnet i vårt liv. Vi kan tillhöra kultureliten och skriva en bok om året. Vi kan inneha ämbeten. Vi tror att allt är ordnat men vi har förlorat det viktigaste.
Vänd alltså om! Gör som Josef och Maria.
Åh javisst - det är verkligen en realistisk bibeltext !!
- Hur då menar du?
- Ja det handlar om folk och vanliga vardagliga situationer. Till exempel när Jesus som tolvårig grabb försvinner ett tag i storstaden och förldrarna får leta efter honom.
- Ok, då ska du få en tolkning som heter duga. Lyssna.
Och så förklarade jag (med ett spjuveraktigt leende) att det handlar om oss själva. Vi är föräldrarna som söker efter barnet - det gudomliga barnet förstås, inte vilket som helst. Och detta vårt inre gudomliga barn har vi tappat bort där vi vandrar så tryggt bland släktingar och vänner och pratar om världen och oss själva.
Det är detta bibeltexten handlar om. Vi måste vända om som Josef och Maria för vi kan aldrig finna vårt verkliga jag bland släktingar, vänner och bekanta. Vi måste söka någon annanstans. I vårt daliga realistiska liv fortsätter vi bara inordna allt i våra bekanta och normala former med välkända omständigheter, där vi blandar lett med ljuvt, skratt med vemod, fanatism med tvivel. Men vårt Jesusbarn har sökt sig till sin Faderns hus istället. Och där förblir barnet tills dess vi söker och finner det.
Hur ska vi som Josef och Maria finna Jesus? Vi måste lämna det inordnade livet med dess sinnesintryck, minnen, viljehandlingar och intellektuella övertygelser. Alla dessa kan bara diversifiera oss och göra oss till skenbart toleranta pluralister. I själva verket har vi bara tappat bort Gud.
I det läget frågar sig vän av ordning: kan vi verkligen inte lita på Guds ord och teologin och kyrkan som säger så mycket till vägledning? Nej bibeltexten säger oss faktiskt att Josef och Maria trots alla varor, alla släktingar och vänner, och allt de talar om, ändå saknade sitt gudomliga barn. Alltså kan vi påstå en rad saker om Gud utan att finna honom. Vi kan tänka och vilja en rad goda och religiösa ting men ändå inte se det gudomliga barnet i vårt liv. Vi kan tillhöra kultureliten och skriva en bok om året. Vi kan inneha ämbeten. Vi tror att allt är ordnat men vi har förlorat det viktigaste.
Vänd alltså om! Gör som Josef och Maria.
Åh javisst - det är verkligen en realistisk bibeltext !!
tisdag, juli 08, 2008
Leendet hos Gud
Gubben Judkins säger till sig själv (i romanen Nickelberget av John Gardner):
Det kan ju hända att det finns en himmel och ett helvete. I så fall har man rätt att komma dit som man har gjort upp om. Jag skulle inte ha något emot att komma till helvetet, om jag tyckte jag hade förtjänat det. Det skulle vara bättre än att få nåd i sista sekunden, precis som om allt man gjorde bara var ett skämt."
Ja den kristna guden är jobbig på det sättet. Det är som det leende hos Kristus som Chesterton tänker på i sin sista mening i hans märkliga bok Orthodoxy
Det kan ju hända att det finns en himmel och ett helvete. I så fall har man rätt att komma dit som man har gjort upp om. Jag skulle inte ha något emot att komma till helvetet, om jag tyckte jag hade förtjänat det. Det skulle vara bättre än att få nåd i sista sekunden, precis som om allt man gjorde bara var ett skämt."
Ja den kristna guden är jobbig på det sättet. Det är som det leende hos Kristus som Chesterton tänker på i sin sista mening i hans märkliga bok Orthodoxy
torsdag, juli 03, 2008
Varde ljus !
Om vi hade Oscars-gala på de bästa exemplen på Intelligent Design sedan universum startade, skulle jag nog ge en oscar för bästa manus till det lilla elektrokemiska nätet som fångar fotoner i flykten.
Detta nät är verkligen revolutionerande. Det är en genialisk mutation som skapar ett nät av molekyler som för första gången lyckas med mästerstycket att fånga in solpartiklar i flykten. Därmed konverteras partikeln som kommer med ljusets hastighet genom atmosfären till - MAT ! Och i en första prokaryotisk cell hade en intimitet mellan jorden och solen åstadkommits. Klart bästa manus! Att äta ljus. Ljusets nya betydelse.
Framträdandet av detta manus innebar en interaktion mellan sol och jord och utgör ännu ett exempel på en vild sorts gudomlig visdom i evolutuinsprocessen. Gud är verkligen vild i sitt skapelsearbete, vildare än lejonet i Prins Caspian. Och rent vetenskaplig ser vi en elegans utan motstycke, särskilt när man ser till omgivningen. Mutationer sker till synes slumpmässigt i en ocean av tidigt cellulärt liv. En stor familj celler är på väg att dö på grund av brist på föda. Ingen utväg verkar finnas för alla dessa tidiga celler. Plötsligt kastas detta nya manus in och solens ljus går att använda som föda.
Konsekvensen blir miljarder nya celler som får delta i det Stora Äventyret, som Chesterton kallar universum. Varde ljus!
Detta nät är verkligen revolutionerande. Det är en genialisk mutation som skapar ett nät av molekyler som för första gången lyckas med mästerstycket att fånga in solpartiklar i flykten. Därmed konverteras partikeln som kommer med ljusets hastighet genom atmosfären till - MAT ! Och i en första prokaryotisk cell hade en intimitet mellan jorden och solen åstadkommits. Klart bästa manus! Att äta ljus. Ljusets nya betydelse.
Framträdandet av detta manus innebar en interaktion mellan sol och jord och utgör ännu ett exempel på en vild sorts gudomlig visdom i evolutuinsprocessen. Gud är verkligen vild i sitt skapelsearbete, vildare än lejonet i Prins Caspian. Och rent vetenskaplig ser vi en elegans utan motstycke, särskilt när man ser till omgivningen. Mutationer sker till synes slumpmässigt i en ocean av tidigt cellulärt liv. En stor familj celler är på väg att dö på grund av brist på föda. Ingen utväg verkar finnas för alla dessa tidiga celler. Plötsligt kastas detta nya manus in och solens ljus går att använda som föda.
Konsekvensen blir miljarder nya celler som får delta i det Stora Äventyret, som Chesterton kallar universum. Varde ljus!
onsdag, juni 25, 2008
Kommunion
Kommunion är ett underbart begrepp, användbart på många sätt. Kosmogenesen - alltså på bibliska Guds skapande - är från första början organiserad genom en sorts kommunion. I universums första sekunder befann sig varje primitiv partikel i kommunion med alla de andra, hur bråttom de än hade. Alla partiklar i det dåvarande universat var i kommunion.
Inte vid något enda tillfälle sedan dess har någon partikel i universum varit alienerad från de andra. Kommunionen har pågått hela tiden. Att vara alienerad är helt enkelt en omöjlighet på partikelnivå. Att finnas till är att vara i kommunion. Det gäller hela galaxer också. Vår galax är varje stund relaterad till de hundra miljarderna andra galaxer. Kommunion pågår.
Vår sol kom till genom interaktivitet mellan miljoner andra former av vara. De ämnen som fanns i det presolära gasmolnet hade i sin tur skapats av tidigare stjärnonr och av den ursprungliga eldboll som universum tidigt var. Hade inte en galaktisk kommunion pågått hade vår sol inte kommit till. De enorma kärnreaktioner som minut för minut pågår i vår sol var inte en uppfinning som solen gjorde, de uppfanns av andra.
Skapelsen utvecklar varelser som är skilda från varandra och som organiserar sig själva. Men samtidigt utvecklas kommunionen: mer och mer differentierade relationer på allt högre nivåer kommer till stånd. Till slut är det dags för Skaparen att gå in i historisk kommunion - då börjar ett häftigt kapitel i dramat. Och kommunion är nyckeln.
Inte vid något enda tillfälle sedan dess har någon partikel i universum varit alienerad från de andra. Kommunionen har pågått hela tiden. Att vara alienerad är helt enkelt en omöjlighet på partikelnivå. Att finnas till är att vara i kommunion. Det gäller hela galaxer också. Vår galax är varje stund relaterad till de hundra miljarderna andra galaxer. Kommunion pågår.
Vår sol kom till genom interaktivitet mellan miljoner andra former av vara. De ämnen som fanns i det presolära gasmolnet hade i sin tur skapats av tidigare stjärnonr och av den ursprungliga eldboll som universum tidigt var. Hade inte en galaktisk kommunion pågått hade vår sol inte kommit till. De enorma kärnreaktioner som minut för minut pågår i vår sol var inte en uppfinning som solen gjorde, de uppfanns av andra.
Skapelsen utvecklar varelser som är skilda från varandra och som organiserar sig själva. Men samtidigt utvecklas kommunionen: mer och mer differentierade relationer på allt högre nivåer kommer till stånd. Till slut är det dags för Skaparen att gå in i historisk kommunion - då börjar ett häftigt kapitel i dramat. Och kommunion är nyckeln.
tisdag, juni 24, 2008
Ordet "jag"
Man kommer ju alltid på i efterhand vad man skulle säga. Så här femton år efteråt kommer jag på vad jag skulle ha svarat på ett brev från en av lärarna på zen-utbildningen.
Han frågade vad jag menade med ordet "jag" som nämndes fjorton gånger i brevet jag sänt till honom.
Jag minns inte vad jag svarade, zen-jargongen är ju som ett schackspel. Svaret borde dock ha varit detta:
"Endast Gud kan med korrekt mening säga ordet "jag". Uttrycket "jag är" (sum) betyder mer eller mindre "något som har Gud i sig". (Eckehart)
Åtminstone ett ärligt försök till svar.
Han frågade vad jag menade med ordet "jag" som nämndes fjorton gånger i brevet jag sänt till honom.
Jag minns inte vad jag svarade, zen-jargongen är ju som ett schackspel. Svaret borde dock ha varit detta:
"Endast Gud kan med korrekt mening säga ordet "jag". Uttrycket "jag är" (sum) betyder mer eller mindre "något som har Gud i sig". (Eckehart)
Åtminstone ett ärligt försök till svar.
onsdag, juni 18, 2008
Inspirerande Meister Eckhart
Meister Eckhart använder ju ofta metaforer och bilder som kan vara näst intill obegripliga - men alltid inspirerande.
Häromdagen sa han till mig (i Sermones 23): "Om foten kunde tala skulle den säga att ögat är MER fotens öga än om det satt på foten."
Vad menar han? Jo att vi är Guds barn. Och vi är det på så sätt att vi inser det rationellt. Vi inser att vår natur inte i sig själv är Gud men har sin rot i Gud.
Och genom att vi har vår rationella rot i Gud är det endast på det sättet vi når evighet och blir Guds barn. Denna rot är inte lika tydlig och väletablerad som t ex våra sinnesintryck och upplevelse av världen. Därför måste vi lämna världen och sinnesintrycken och vända oss till denna lilla låga som är av Gud.
Men foten och ögat?
Som sagt, alltid inspirerande.
Häromdagen sa han till mig (i Sermones 23): "Om foten kunde tala skulle den säga att ögat är MER fotens öga än om det satt på foten."
Vad menar han? Jo att vi är Guds barn. Och vi är det på så sätt att vi inser det rationellt. Vi inser att vår natur inte i sig själv är Gud men har sin rot i Gud.
Och genom att vi har vår rationella rot i Gud är det endast på det sättet vi når evighet och blir Guds barn. Denna rot är inte lika tydlig och väletablerad som t ex våra sinnesintryck och upplevelse av världen. Därför måste vi lämna världen och sinnesintrycken och vända oss till denna lilla låga som är av Gud.
Men foten och ögat?
Som sagt, alltid inspirerande.
fredag, juni 13, 2008
Ske din vilja såsom i himlen så ock på jorden
Det är underbart med den nya Earth Science som äntligen börjar ge upp mekanistisk och reduktionistisk envishet och se allt som sker i universum som levande.
Så här kan det låta: "Ingen erfarenhet kan förenklat delas upp i inre och yttre aspekter där de yttre aspekterna såsom "position" endast refererar till ett objektivt existerande universum och de inre refererar enbart till subjektiviteten hos en erfarande varelse. De element som bygger upp en erfarenhet kan inte tillskrivas ett enkelt och entydigt ursprung. Subjektiviteten hos en trollslända kan t. ex. inte förenklat skiljas från objektiviteten hos dammen - denna damms storlek och form var avgörande för formandet av trollsländans medvetande. Det är både enklare och mer övertygande se trollsländans erfarenhet som något som uppstår ur hela universum men med den speciella synvinkeln hos en trollslända." (The universe story, Swimme & Barry, s 40)
Jag påminns om farmors gamla psalmbok med de kära skapelsepsalmerna: allt liv är ett i Hans hand, från stjärnstoft till kärleksfulla tankar. Eller som det heter på nyvetenskapliga: "The universe, rather than existing in an inert objective way, is a mutually evocative reality."
Evokativ var alltså det nya modus - gott.
Så här kan det låta: "Ingen erfarenhet kan förenklat delas upp i inre och yttre aspekter där de yttre aspekterna såsom "position" endast refererar till ett objektivt existerande universum och de inre refererar enbart till subjektiviteten hos en erfarande varelse. De element som bygger upp en erfarenhet kan inte tillskrivas ett enkelt och entydigt ursprung. Subjektiviteten hos en trollslända kan t. ex. inte förenklat skiljas från objektiviteten hos dammen - denna damms storlek och form var avgörande för formandet av trollsländans medvetande. Det är både enklare och mer övertygande se trollsländans erfarenhet som något som uppstår ur hela universum men med den speciella synvinkeln hos en trollslända." (The universe story, Swimme & Barry, s 40)
Jag påminns om farmors gamla psalmbok med de kära skapelsepsalmerna: allt liv är ett i Hans hand, från stjärnstoft till kärleksfulla tankar. Eller som det heter på nyvetenskapliga: "The universe, rather than existing in an inert objective way, is a mutually evocative reality."
Evokativ var alltså det nya modus - gott.
torsdag, juni 12, 2008
Munkarna i Varnhem
Man har gjort nya utgrävningar i Varnhem och hittat fru Sigrids första kapell. Hon skänkte marken åt cistersiensermunkar år 1250. Munkarna kom till Västergötland och bad, undervisade, anlade trädgårdar, byggde Sverige, anlade värdegrunden (den eviga).
Ändå står renässansen högre i kurs. Då sker en befrielse, säger man. Kyrkans auktoritet föll, individen uppstod. Fantasin fick vingar.
Nja.
Vem kan uttrycka sig så här om renässansen? Lyssna:
"De monstruösa brott som begicks under renässansen var inte tecken på fantasi; det var, som alla monstruösa ting är, tecken på förlust av fantasi. Det är först när en människa har upphört att se en häst för vad den är, som han uppfinner en kentaur. Det är först när han inte längre har förmågan att bli överraskad av en oxe som han börjar fascineras av djävulsdyrkan."
Fortfarande prisas renässansmänniskan och fortfarande nedvärderas den medeltida människan. Att ha en vild fantasi och våga ta ut svängarna i ondskans rike - wow! Att skriva som Milton! Vilken sympatisk Satan.
Men att förtrollas av Valle härad en tidig junimorgon och känna närheten till Varnhems munkar - så trivialt. Men där hör vi hemma.
Vem som skrev? Chesterton förstås, vem annars.
Ändå står renässansen högre i kurs. Då sker en befrielse, säger man. Kyrkans auktoritet föll, individen uppstod. Fantasin fick vingar.
Nja.
Vem kan uttrycka sig så här om renässansen? Lyssna:
"De monstruösa brott som begicks under renässansen var inte tecken på fantasi; det var, som alla monstruösa ting är, tecken på förlust av fantasi. Det är först när en människa har upphört att se en häst för vad den är, som han uppfinner en kentaur. Det är först när han inte längre har förmågan att bli överraskad av en oxe som han börjar fascineras av djävulsdyrkan."
Fortfarande prisas renässansmänniskan och fortfarande nedvärderas den medeltida människan. Att ha en vild fantasi och våga ta ut svängarna i ondskans rike - wow! Att skriva som Milton! Vilken sympatisk Satan.
Men att förtrollas av Valle härad en tidig junimorgon och känna närheten till Varnhems munkar - så trivialt. Men där hör vi hemma.
Vem som skrev? Chesterton förstås, vem annars.
torsdag, maj 15, 2008
Gitarrspel utan ackord - analytisk filosofi
En elev som insett att den s.k. analytiska filosofiskolan var rent akademisk, kom med en belysande bild - efter att ha studerat ett antal texter från den analytiska skolan:
"Det är som att spela gitarr men inte få ta ackord! Och inte tillåta övertoner på de lösa strängarna."
Jag var tvungen att instämma. Det finns ett asketiskt drag i de analytiska filosofernas texter, inte utan en egen charm (se Frege eller vår svenska Phalén). Rädslan för metafysik ledde emellertid många ner till en reducerad filosofi under förra seklet. Metafysiken, som finns som grund till psykologi, antropologi, teologi, sociologi och även till naturvetenskaplig metodik, tar bara andra vägar om man försöker låsa den ute eller rynka på näsan åt den.
Idag är den tillbaka även inom akademiska institutioners väggar. Filosofin lever igen. Tills nästa reduktiva våg kommer...
"Det är som att spela gitarr men inte få ta ackord! Och inte tillåta övertoner på de lösa strängarna."
Jag var tvungen att instämma. Det finns ett asketiskt drag i de analytiska filosofernas texter, inte utan en egen charm (se Frege eller vår svenska Phalén). Rädslan för metafysik ledde emellertid många ner till en reducerad filosofi under förra seklet. Metafysiken, som finns som grund till psykologi, antropologi, teologi, sociologi och även till naturvetenskaplig metodik, tar bara andra vägar om man försöker låsa den ute eller rynka på näsan åt den.
Idag är den tillbaka även inom akademiska institutioners väggar. Filosofin lever igen. Tills nästa reduktiva våg kommer...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)