De tre första generationerna kristna firade den judiska påsken och den kristna påsken på en och samma gång. De var vad vi idag skulle kalla messianister.
Lustigt och intressant är att även en svensk frikyrkoman som P.P. Waldenström har samma uppfattning. Han betonar att Guds rike är det kommande rike som den judiska traditionen talar om på ställen som t ex Jesaja 9 och Daniel 7, ett kommande rike som skall ta plats på jorden och inte i en metafysisk grekisk-filosofisk himmel, som flera kyrkofäder tänker.
Waldenström skriver:
"Nu är frågan: Kom detta rike till stånd genom Kristi första ankomst till jorden? Många skola anse det såsom den vissaste sak, att det kom till stånd, och de skola förundra sig såsom över en besynnerlig villfarelse, när vi säga, att Bibeln aldrig så talar. Guds eller Kristi rike framställes aldrig på ett enda ställe i Bibeln såsom något, som har kommit till stånd genom Kristi första ankomst eller genom någon handling, i Kristi historia, utan såsom det där skall komma till stånd genom hans andra tillkommelse. Vi skulle säga, att med Guds rike alltid i Bibeln menas "härlighetens rike", om icke den vanliga föreställningen tänkte sig härlighetens rike såsom en de saligas härlighet i himmelen, medan det nya testamentets Gudsrike alltid är ett rike på jorden."
Naturligtvis betonar senare judisk tradition att det kommande riket gäller "Abrahams barn", inte helleniskt kristna. Men de tre första generationerna kristna såg sig just som Abrahams barn och Jesus undervisar i den traditionen. För en modern kristen som experimentar med att tänka sig det kommande riket på jorden med en fred utan slut, en rättfärdighet för evigt och för alla länder, med Kristus som konung och härskare, blir säkerligen läsningen av GT lite annorlunda. Den antropomorfism som modernismen skyggar så för, blir nu vettig realism istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar