Fredag 13 augusti, 2004:
William James, brodern till författaren Henry James och filosof vid Harvard sa: "Jag skulle synda som David om jag kunde ångra mig som honom." Han syftade förmodligen på bl a Psalm 51. David är ju den värste syndaren av alla bärarna av det gamla förbundet, han går längre än både Moses, Noa, Abraham och Adam. Och vi gör alla ungefär detsamma. Men ångrar vi och biktar oss som David?
Upptäckte (med hjälp av Scott Hahn) hur faderskap och prästerskap sammanfaller i Dom. 17:10. Faderskap är alltså inte något patriarkaliskt utan en gudomlig funktion, liksom jungfruskap och moderskap. Och att Adam syndade mot just faderskap.
Torsdag 12 augusti, 2004:
En god vän beskrev Svenska Kyrkan: det finns ingen substans. Var är de grundläggande reglerna för kristendomen? Var är ordningen? Och varför har han aldrig fått utvärdera denna nationella kyrka såsom livslång medlem i den? Hans eget svar på sista frågan: en sådan utvärdering skulle visa att folk tänker annorlunda om kristendomen än den kyrka de tillhör!
Onsdag 11 augusti, 2004:
Hur kan vi vara säkra på vårt eviga liv när vi lägger ner kroppen? De första orden i kap.11 i Hebreerbrevet säger att tron är garanten för denna kunskap. Men helt klart räcker inte själva vetskapen eller själva trosvissheten för att vara SÄKER. Trons visshet är också omvandlingen i vardagen av synd till frihet. När det sker genom överlåtelse till Herren Jesu förvaltning av alla områden i ens personliga liv, uppstår den säkerhet som finns i själva handlingen. Känslan av att föra pucken över isen mot måt minns jag sedan min ungdom. Den handlingssäkerheten finns också i Guds rike.
Tisdag 10 augusti, 2004:
Larsmäss -- legenden är härlig! En munk hör väsen utanför fönstret på sitt eremitage, öppnar och ser en hel hop djävlar fara förbi. Han frågar den siste av dem vad som står på. De ska till Henrik II som just har dött och se vad som kan hämtas där. Senare kommer de åter och munken öppnar sitt fönster igen och frågar samma djävul vad de fick tag på. Inte så mycket, säger djävulen, för St Lars hade kommit vid domen och lagt en guldkruka på vågen för goda handlingar. Men djävulen hade i alla fall brutit av ett öra på krukan och hade det med sig.
Vad denne djävul inte visste var att krukan vad en guldkalk som Henrik i ett gott ögonblick låta göra och skänkt till kyrkan. Henriks tillfälliga intention och St Lars hade räddat honom!
Annars hade Henrik II varit nog så grym. Han lät St Lars grillas levande över elden. När ena sidan var genombränd ropade St Lars att det var dags att vända på honom. Sedan utropade han: Hur underbart att på detta sätt få komma till vår Herre!
Innan St Lars led sitt martyrium hade Henrik II beordrat att alla kyrkans rikedomar skulle transporteras till hovet. St Lars samlade då ihop alla fattiga och hemlösa i staden och gick till slottet med dem. Här är kyrkans rikedomar, sa han. För detta pinades han och led till sist martyriet över en eld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar