Inser när jag ser filmen The Passion för sjunde gången hur realistisk sanningen är. En underbar filosofisk bok om detta är Laberthonnières Le Realisme Chrétien et l'Idealisme Grec från 1904 - ett veritabelt mästerverk som borde översättas till svenska. I den visas hur grekisk och för övrigt hednisk verklighetstolkning oftast blir idealistisk och overklig, en sorts approximationer till sanningen. Detsamma sker för övrigt i indisk religiös filosofi och i buddhismens formulering av lidandet. I Jesus, såsom i det filmatiska mästerverket The Passion, ser vi Guds realism i en människa. Det är ingen idealism, ingen förflyttning från smärtan i människans kropp. Det är helt enkelt fruktansvärt verkligt.
fredag, augusti 27, 2004
onsdag, augusti 25, 2004
Missuppfattningar om skärselden
Inte så många präster i Svenska kyrkan skulle väl idag tvivla om att vi enligt NT och traditionen får nåden att rena oss i ett reningstillstånd som på latin betecknas Purgatorium och att förlåtelse och gottgörelse inte är samma sak, något vi kan inse med vardagsförnuftet förutom genom Jesu undervisning. Men så här låter det i Filip Melanchtons försvar av den Augsburgska bekännelsen, utgiven Svenska kyrkans bekännelseskrifter så sent som 1957: "Gud straffe dessa ogudaktiga sofister som så skändligt förvränga Guds ord efter sina inbillningar. Vilken rättsinnig människa kan låta bli att uppröras över något så ovärdigt! Kristus säger: Gören bättring och apostlarna predika bättring: Alltså skola de eviga straffen ersättas av skärseldens straff, alltså skall nyckelmakten ha befogenhet att efterskänka en del av skärseldens straff, alltså skall tillfyllestgörelserna friköpa från skärseldens straff. Vem har lärt desa åsnor en sådan slutledningskonst? Men detta är varken slutledningskonst eller spetsfundighet utan bedrägeri."
Det som händer här är väl värt att intressera sig för. Vi ser en teologi som avskiljer sig från den tusenåriga kristna undervisningen, där "tillfyllestgörelse" och "nyckelmakt" är självklarheter och grunden för den auktoritet som Jesus skapade. Med vilken auktoritet kallar man kyrkolärarna för åsnor (även om man kanske tänkte sig fromma åsnor)? Uppenbarligen att man är "rättsinnig" och att man "upprörs". Man låter alltså andra saker än Kyrkan och den apostoliska traditionen bestämma teologi. Det leder lätt till heresi. Det mesta i kyrkan blir "menniskio dicht" som Olaus Petri skriver - så tänker en begynnande sekularisering där nåden blir främmande. Det är skönt att präster och biskopar i Svenska kyrkan idag vänder sig till kyrkofäderna istället.
Det som händer här är väl värt att intressera sig för. Vi ser en teologi som avskiljer sig från den tusenåriga kristna undervisningen, där "tillfyllestgörelse" och "nyckelmakt" är självklarheter och grunden för den auktoritet som Jesus skapade. Med vilken auktoritet kallar man kyrkolärarna för åsnor (även om man kanske tänkte sig fromma åsnor)? Uppenbarligen att man är "rättsinnig" och att man "upprörs". Man låter alltså andra saker än Kyrkan och den apostoliska traditionen bestämma teologi. Det leder lätt till heresi. Det mesta i kyrkan blir "menniskio dicht" som Olaus Petri skriver - så tänker en begynnande sekularisering där nåden blir främmande. Det är skönt att präster och biskopar i Svenska kyrkan idag vänder sig till kyrkofäderna istället.
tisdag, augusti 24, 2004
Maurice Blondel och "Action"
Måndag 23 augusti, 2004:
Maurice Blondel var en stor fransk teolog som fick kritik från många håll för sin betoning av Action, handlingen, den pågående erfarenheten i det andliga livet. Kom att tänka på min egen svaghet för just Blondels filosofi när jag stupade på dessa rader av den alltid klartänkte Frank Sheed: "Men den reaktion de fick från Jesus chockerade dem ännu mer är brottet mot sabbaten. Jesus sa: "Min Far arbetar nu; och så gör jag." Det finns en kvalitet av jämställdhet i detta uttryck för enhet med Gud som är så oomtvisteligt att det måste göra alla rättrogna judar galna. Gud "arbetar" — skapar, håller allt i existens, utövar sin försyn — utan uppehåll, på sabbaten liksom vid alla andra tidpunkter."Och så gör hans Son och så gör vi. Varje vaken timme är ett arbete för omvändelse. Gud ger oss ständigt vändningsarbete.
Söndag 22 augusti, 2004:
Karen Sadock är en intelligent kvinna som i sin berättelse om vägen till Katolska Kyrkan kommenterar intresset för kvinnliga präster i den episkopala kyrkan hon en tid tillhörde: impulsen kommer ur ett sekulärt projekt, det har aldrig funnits i den kristna kyrkan. En kyrka som alltså tror sig viga kvinnliga präster sekulariserar helt enkelt sin organisation. Lägg till det en feministisk tendens från 60-talet och bilden blir klar. Karen Sadock finns att lyssna till i ett av programmen i serien The Journey Home med Marcus Grodi — se arkivet på www.ewtn.com.
lördag, augusti 21, 2004
Den lilla blomman som kyrkolärare
Det är härligt att tänka på lilla Therese av Lisieux som kyrkans lärare. När jag bläddrar i hennes skrifter får jag alltid en särskild känsla; den påminner om det som händer i den helige Franciskus men är närmare oss i tiden och blir intimare -- och Therese är inte samma "performer" som Frans. Therese har en tanke som bär långt: om jag blir så lycklig bara av att önska att jag älskar Jesus, hur underbart ska det då inte vara att verkligen göra det !!
tisdag, augusti 17, 2004
Hosea !
Måndag 16 augusti, 2004:
Clare Merkle hänvisar till Hosea 14 när hon ska varna för de former av New Age som kryper in i Kyrkan via religiösa systrar och bröder som förespråkar t ex "centering prayer". Det är ett gott bibelställe att ha till hands när det börjar lukta New Age i rummet, Hosea skriver i 1917 övers.: "Vänd om o Israel till Herren din Gud; ty genom din missgärning har du kommit på fall. Tag med er böneord och vänd så åter till Herren".
Notera att Hosea säger Tag med er böneord ! För vad centering prayer ofta talar om är att använda ett ord som mantra. Skillnaden på de böneord Hosea talar om och dessa mantra är enorm. Hosea menar TILLTAL, även om det upprepas ofta. New Age menar en meditation som tystar en subjektiv hjärna. Och, för att säga det rent ut, förnekar Gud. Att sedan 30 minuters förnekade följs av ivrig kristen aktivitet förändrar inte saken så mycket. De 30 minuterna skapar en ideologi som inte är förenlig med Nya Testamentet. Katolska kyrkan är ett liv med Gud, inte ett tyst medvetande. Vad har kärlek med ett tomt sinne att göra?
Hosea fortsätter och låter Gud säga: "Jag skall bli för Israel såsom dagg, han skall blomstra som en lilja och såsom Libanons skog skall han skjuta rötter. Telningar skall utgå från honom, han ska bli lik ett olivträd i fägring."
Effekterna av mantrameditation är tysta hjärnor och en likgiltig stillhet, förvisso fridfull och icke-dömande eller helt enkelt omdömeslös. Effekterna av tal till Gud ("Skaffa bort all missgärning och tag fram goda håvor"! är vad vi ska be om enligt Hosea) är att tillvaron får en struktur med auktoriteten på rätt ställe. Centering prayer inför en avgud som verkar mer integrerande och stilla. Men i egenskap av en avgud.
Hosea låter Gud fortsätta: "Men vad har jag då mer att skaffa med avgudarna du Efraim ! Jag själv vill ju giva bönhhörelse och se till honom. Ja lik en grönskade cypress vill jag bli, hos mig skall finnas frukt att hämta för dig. Den som är vis han aktar härpå; den som är förståndig han besinnar detta. Ty Herrens vägar är rätta och på dem vandrar de rättfärdiga, men öerträdarna kommer där på fall."
Clare Merkle hänvisar till Hosea 14 när hon ska varna för de former av New Age som kryper in i Kyrkan via religiösa systrar och bröder som förespråkar t ex "centering prayer". Det är ett gott bibelställe att ha till hands när det börjar lukta New Age i rummet, Hosea skriver i 1917 övers.: "Vänd om o Israel till Herren din Gud; ty genom din missgärning har du kommit på fall. Tag med er böneord och vänd så åter till Herren".
Notera att Hosea säger Tag med er böneord ! För vad centering prayer ofta talar om är att använda ett ord som mantra. Skillnaden på de böneord Hosea talar om och dessa mantra är enorm. Hosea menar TILLTAL, även om det upprepas ofta. New Age menar en meditation som tystar en subjektiv hjärna. Och, för att säga det rent ut, förnekar Gud. Att sedan 30 minuters förnekade följs av ivrig kristen aktivitet förändrar inte saken så mycket. De 30 minuterna skapar en ideologi som inte är förenlig med Nya Testamentet. Katolska kyrkan är ett liv med Gud, inte ett tyst medvetande. Vad har kärlek med ett tomt sinne att göra?
Hosea fortsätter och låter Gud säga: "Jag skall bli för Israel såsom dagg, han skall blomstra som en lilja och såsom Libanons skog skall han skjuta rötter. Telningar skall utgå från honom, han ska bli lik ett olivträd i fägring."
Effekterna av mantrameditation är tysta hjärnor och en likgiltig stillhet, förvisso fridfull och icke-dömande eller helt enkelt omdömeslös. Effekterna av tal till Gud ("Skaffa bort all missgärning och tag fram goda håvor"! är vad vi ska be om enligt Hosea) är att tillvaron får en struktur med auktoriteten på rätt ställe. Centering prayer inför en avgud som verkar mer integrerande och stilla. Men i egenskap av en avgud.
Hosea låter Gud fortsätta: "Men vad har jag då mer att skaffa med avgudarna du Efraim ! Jag själv vill ju giva bönhhörelse och se till honom. Ja lik en grönskade cypress vill jag bli, hos mig skall finnas frukt att hämta för dig. Den som är vis han aktar härpå; den som är förståndig han besinnar detta. Ty Herrens vägar är rätta och på dem vandrar de rättfärdiga, men öerträdarna kommer där på fall."
lördag, augusti 14, 2004
Som William James sa
Fredag 13 augusti, 2004:
William James, brodern till författaren Henry James och filosof vid Harvard sa: "Jag skulle synda som David om jag kunde ångra mig som honom." Han syftade förmodligen på bl a Psalm 51. David är ju den värste syndaren av alla bärarna av det gamla förbundet, han går längre än både Moses, Noa, Abraham och Adam. Och vi gör alla ungefär detsamma. Men ångrar vi och biktar oss som David?
Upptäckte (med hjälp av Scott Hahn) hur faderskap och prästerskap sammanfaller i Dom. 17:10. Faderskap är alltså inte något patriarkaliskt utan en gudomlig funktion, liksom jungfruskap och moderskap. Och att Adam syndade mot just faderskap.
Torsdag 12 augusti, 2004:
En god vän beskrev Svenska Kyrkan: det finns ingen substans. Var är de grundläggande reglerna för kristendomen? Var är ordningen? Och varför har han aldrig fått utvärdera denna nationella kyrka såsom livslång medlem i den? Hans eget svar på sista frågan: en sådan utvärdering skulle visa att folk tänker annorlunda om kristendomen än den kyrka de tillhör!
Onsdag 11 augusti, 2004:
Hur kan vi vara säkra på vårt eviga liv när vi lägger ner kroppen? De första orden i kap.11 i Hebreerbrevet säger att tron är garanten för denna kunskap. Men helt klart räcker inte själva vetskapen eller själva trosvissheten för att vara SÄKER. Trons visshet är också omvandlingen i vardagen av synd till frihet. När det sker genom överlåtelse till Herren Jesu förvaltning av alla områden i ens personliga liv, uppstår den säkerhet som finns i själva handlingen. Känslan av att föra pucken över isen mot måt minns jag sedan min ungdom. Den handlingssäkerheten finns också i Guds rike.
Tisdag 10 augusti, 2004:
Larsmäss -- legenden är härlig! En munk hör väsen utanför fönstret på sitt eremitage, öppnar och ser en hel hop djävlar fara förbi. Han frågar den siste av dem vad som står på. De ska till Henrik II som just har dött och se vad som kan hämtas där. Senare kommer de åter och munken öppnar sitt fönster igen och frågar samma djävul vad de fick tag på. Inte så mycket, säger djävulen, för St Lars hade kommit vid domen och lagt en guldkruka på vågen för goda handlingar. Men djävulen hade i alla fall brutit av ett öra på krukan och hade det med sig.
Vad denne djävul inte visste var att krukan vad en guldkalk som Henrik i ett gott ögonblick låta göra och skänkt till kyrkan. Henriks tillfälliga intention och St Lars hade räddat honom!
Annars hade Henrik II varit nog så grym. Han lät St Lars grillas levande över elden. När ena sidan var genombränd ropade St Lars att det var dags att vända på honom. Sedan utropade han: Hur underbart att på detta sätt få komma till vår Herre!
Innan St Lars led sitt martyrium hade Henrik II beordrat att alla kyrkans rikedomar skulle transporteras till hovet. St Lars samlade då ihop alla fattiga och hemlösa i staden och gick till slottet med dem. Här är kyrkans rikedomar, sa han. För detta pinades han och led till sist martyriet över en eld.
William James, brodern till författaren Henry James och filosof vid Harvard sa: "Jag skulle synda som David om jag kunde ångra mig som honom." Han syftade förmodligen på bl a Psalm 51. David är ju den värste syndaren av alla bärarna av det gamla förbundet, han går längre än både Moses, Noa, Abraham och Adam. Och vi gör alla ungefär detsamma. Men ångrar vi och biktar oss som David?
Upptäckte (med hjälp av Scott Hahn) hur faderskap och prästerskap sammanfaller i Dom. 17:10. Faderskap är alltså inte något patriarkaliskt utan en gudomlig funktion, liksom jungfruskap och moderskap. Och att Adam syndade mot just faderskap.
Torsdag 12 augusti, 2004:
En god vän beskrev Svenska Kyrkan: det finns ingen substans. Var är de grundläggande reglerna för kristendomen? Var är ordningen? Och varför har han aldrig fått utvärdera denna nationella kyrka såsom livslång medlem i den? Hans eget svar på sista frågan: en sådan utvärdering skulle visa att folk tänker annorlunda om kristendomen än den kyrka de tillhör!
Onsdag 11 augusti, 2004:
Hur kan vi vara säkra på vårt eviga liv när vi lägger ner kroppen? De första orden i kap.11 i Hebreerbrevet säger att tron är garanten för denna kunskap. Men helt klart räcker inte själva vetskapen eller själva trosvissheten för att vara SÄKER. Trons visshet är också omvandlingen i vardagen av synd till frihet. När det sker genom överlåtelse till Herren Jesu förvaltning av alla områden i ens personliga liv, uppstår den säkerhet som finns i själva handlingen. Känslan av att föra pucken över isen mot måt minns jag sedan min ungdom. Den handlingssäkerheten finns också i Guds rike.
Tisdag 10 augusti, 2004:
Larsmäss -- legenden är härlig! En munk hör väsen utanför fönstret på sitt eremitage, öppnar och ser en hel hop djävlar fara förbi. Han frågar den siste av dem vad som står på. De ska till Henrik II som just har dött och se vad som kan hämtas där. Senare kommer de åter och munken öppnar sitt fönster igen och frågar samma djävul vad de fick tag på. Inte så mycket, säger djävulen, för St Lars hade kommit vid domen och lagt en guldkruka på vågen för goda handlingar. Men djävulen hade i alla fall brutit av ett öra på krukan och hade det med sig.
Vad denne djävul inte visste var att krukan vad en guldkalk som Henrik i ett gott ögonblick låta göra och skänkt till kyrkan. Henriks tillfälliga intention och St Lars hade räddat honom!
Annars hade Henrik II varit nog så grym. Han lät St Lars grillas levande över elden. När ena sidan var genombränd ropade St Lars att det var dags att vända på honom. Sedan utropade han: Hur underbart att på detta sätt få komma till vår Herre!
Innan St Lars led sitt martyrium hade Henrik II beordrat att alla kyrkans rikedomar skulle transporteras till hovet. St Lars samlade då ihop alla fattiga och hemlösa i staden och gick till slottet med dem. Här är kyrkans rikedomar, sa han. För detta pinades han och led till sist martyriet över en eld.
måndag, augusti 09, 2004
Måndag 9 augusti, 2004
När man studerar Frank Sheed gamla klassiker Theology and Sanity slås man av hur ortodox den är: Klemens av Rom och Ignatius av Antiokia säger detsamma som Frank Sheed ! En kyrka, en biskop, en Gud. Råkade bläddra igenom Elaine Pagels utgåva av de gnostiska pseudoevangelierna och roades en hel del av hennes stora misstag att kalla denna ortodoxi för politisk tolkning. Det är så hon gör: om kyrkan plötsligt blir politisk med Klemens och Ignatius så kan man se de gnostiska tokerierna som mer "begripliga". Sanningen är förstås att Kristus skapade en kyrka på ett särskilt vis. Heretikerna hade andra skäl för att inte ta emot sanningen -- liksom idag. Märkligt är att heretikern Marcus, som Ireneus ägnar sig en hel del åt, faller för samma frestelse som vissa protestantiska sekter idag: låta kvinnor profetera och bära sakramentets bägare. En nedvärdering av kvinnor, inte bara av Kristi kyrka.
Idag firar vi Romanus, en romersk soldat som såg Laurentius dö sitt martyrium och lät döpa sig därefter. I morgon är det Larsmäss.
Idag firar vi Romanus, en romersk soldat som såg Laurentius dö sitt martyrium och lät döpa sig därefter. I morgon är det Larsmäss.
Torsdag 5 augusti, 2004:
Fick idag höra att Martin Luther lät begrava sig i en kista med en skulptur av Marias kröning till himladrottning. Och dessa moderna lutherska protestanter som avskyr all hängivelse till jungfru Maria !! Hörde från samma källa (Jason Evert) att Luther ansåg att hängivelse för jungfru Maria finns inskriven i varje människas hjärta. Amen !!
Det finns tre sorters människor menar Pascal: de som funnit Gud och tjänar Honom, de som inte funnit Gud och därför söker Honom, de som inte funnit Gud och inte heller söker Honom. De sistnämnda är dumma och olyckliga, de första kloka och lyckliga, de i mitten olyckliga men kloka.
Onsdag 4 augusti, 2004:
Är protestanter som Paul Tillich egentligen valentinianska kättare? När vi studerar Ireneus skrift mot kättarna på sin tid finner vi seriösa varningar för valentinianerna. De säger: den som hör ordet "Gud" uppfattar inte det som är egentligt utan det som är oegentligt. Så är det också med "Fadern" och "Sonen" och "den Helige Anden" och "livet" och "ljuset" och "uppståndelsen" och "Kyrkan"....Männskor uppfattar inte det som är egentligt utan det som är oegentligt. (Se t ex Filippusevangeliet, Nag Hammadi-skrifterna) Låter inte detta som de moderna tillichianena — att vi måste skilja på den populära eller konventionella religionen och den verkliga principen eller grunden bakom alla föreställningar? Om sådana tänkare säger Ireneus: Sådana personer är till sin yttre skepnad lika oss kristna, de verkar likna oss utifrån det de säger offentligt. De upprepar delvis samma bekännelse, de verkar tro på en enda Gud. Men till sitt inre är de ulvar. Denna deras gnosis störtar i själva verket ner människor i en avgrund av galenskap och hädelse.
Tisdag 3 augusti, 2004:
Under påven Cornelius tid, 250-talet, var de tolv apostlarna en viktig bild för prästerna. Redan i skriften Didascalie beskrivs prästerna som Apostlarna. Hos Ignatius från Antiokia finner vi pästerna beskrivas som Apostlarnas Presbyterium. I syriska skrifter från 200-talet är det mer explicit: prästerna samlas i grupper om tolv kring biskopen såsom apostlarna samlades kring Jesus Kristus. För Origenes är prästerna ekon av apostlarna liksom biskopen är ekot av Jesus. Samtidigt kallas apostlarna ibland för presbyterierna. (s 391, Albano Vilela, La Condition Collegial de Pretres au IIIe siècle) Men även de 72, som nämns i Lukas, återkallas ofta. Origenes talar om en öken med 72 palmer, planterade nära tolv vattenkällor. De 72 bildar en akademi, påminnande lite om den judiska sanhedrin, som fortsätter arbetet med att lära ut den kristna läran.Härligt att tänka på hur de Tolv ständigt är med oss.
*****
Fick min första försändelse från Stillwater, Minnesota, North America's First "BOOKTOWN", med karta över staden och deras bokhandlare. Loome Theological Booksellers har tydligen mellan 225 och 250 000 titlar inom filosofi och teologi ! Väl värt et besök på nätet: http://www.loomebooks.com/ eller i fysisk verklighet på 320 North Fourth Street, Stillwater, MN 55082.
Ett betydligt mindre antikvariat i Bollnäs i Hälsingland, nämligen den centralt belägna Bokstugan, Nygatan 4, http://www.bokstugan.se/ försåg mig dock idag med två fina fynd, två versioner av Fioretti på svenska. Den ena är den fina och eftertraktade översättningen från 1902 av Lisa Lundh, den andra Ebba Atterboms från 1924.
*****
FIORETTI
Hur kan icke-katolska Franciskus-entusiaster läsa kapitel 43 i Fioretti?? Utan en djup tro på skärselden, helgonens gemenskap, förbön och indulgens är ju detta kapitel fullständigt omöjligt att uppskatta?
Det handlar om broder Currado som tar hand om en ung och lite stökig broder i klostret och får riktig bra fason på honom. Denne unge man dör och hans själ tar kontakt med broder Currado som frågar honom hur han har det. Den unge mannen svarar i Lisa Lundhs översättning: "Genom Guds nåd och tack vare Edra nyttiga lärdomar (här har originalet "doktrin" alltså den katolska katekesen) har jag det gott, ty jag är icke fördömd. Men för vissa synders skull, vilka jag icke hann med att sona (originalet: purgare) lider jag mäkta stora kval i skärselden. Därför beder jag dig, fader, att såsom du av barmhärtighet hjälpte mig i livet, så må du ock nu värdigas hjälpa mig i mina plågor och bedja ett pater noster för mig, i ty att din bön är mycket behaglig inför Gud".Currado ber Fader Vår och det hjälper direkt. Den unge mannen ber om fler böner och det får han. Upphör inte att bedja för mig säger den unge mannen.
Denna lilla blomma i Fioretti kan älskas på ett bättre sätt när man deltar i Jesu egen kyrkas fulla och sakramentala kyrka. Men om man tror att skärselden är medeltida påhitt går det väl inte så bra. Då är kapitlet kanske bara sött och välvilligt. Andra påhitt som Franciskus levde för: indulgens, eller avlat, biktens avlösning genom apostoliskt giltig präst, biskopen av Rom som huvud för Kyrkan, helgonen som våra vänner i himlen, Maria som född ren från arvsynd, den heliga monstransen -- alltså tillbedjan inför det förvandlade brödet, en gudstjänst som Franciskus gav stor spridning och popularitet. Dessa ting kallas av Olaus Petri för "människodikt" utan bevis i Skriften. Han tycks ha missat att Skriften kommit till i den kyrka där sakramenten redan praktiserades. I "EEn liten boock om sacramenten" kan vi ta del av en protestantism som föga uppskattar Franciskus tro.
Måndag 2 augusti, 2004:
Han skriver så här, Norrlands apostel Lars Levi Laestadius:
"Men den naturliga människan har alldrig sett det andeliga ljuset, och har ingen klar föreställning om ljuset." (Dårhushjonet 615) Just det Lars Levi, det är endast i Jesu egen kyrka med sakramenten som detta ljus till fullo blir klart för oss. Utanför kyrkan återstår det naturliga livet; detta kan även inrymma starkt intresse för Jesus och för andligt liv. Det sakramentala livet är det supranaturliga liv som objektivt erbjuds oss av Gud genom Jesu egen kyrka. Lars Levi fortsätter: "Om en sådan menniska [den endast naturliga] får se det rätta ljuset, så blir hon solblind, liksom en fisk i eldskenet. Christendomens ljus uppenbarar sig som en gnista från afgrunden, eller som ett infernaliskt sken, som bör släckas i de christnas blod". --- Han syftar på, får vi hoppas, de katolska martyrerna som heroiskt bar det övernaturliga ljuset vidare och gör så än idag. För han kan väl inte associera till svärmiska sekter som förlorat kontakten med sakramenten?
Söndag 1 augusti 2004:
Många är odöpta i Sverige. De kan vara sökare och hyggliga människor men när det kommer till att döpa sig väcks motståndet -- varför döpa sig? En situation i GT: Namaan har spetälska. När han möter profeten Elisa som kan bota honom vägrar han göra som Elisa säger: att bada sju gånger i Jordan. Hårdnackat vägrar han utföra denna banala handling. Det finns i så fall mycket större floder när Damaskus, Abna och Parpar. Varför hoppa ner i lilla Jordan? (2 Kungaboken 5) Det här är Guds hemligheter. Elisa är just Guds profet. Lita på Gud. Döp dig och blir frisk.
Lördag, 31 juli:
Man infekteras till tron. Pascal blev jansenist genom att hans pappa blev det. Hans pappa blev det genom det intryck som två jansenister gjorde på honom, bröderna Deschamps, när de hjälpte honom med en fotskada. Det var inte endast läkningen av skadan utan den sorts personer som tron skapat i bröderna Deschamps. Själv blev jag infekterad av en god människa i Bollnäs, en lärare i kemi och tillika fanatiker vad gäller smalspåriga järnvägar. Men ännu en som Pascal förstod vid unga år genom bekantskapen med jansenismen : att människan fundamentalt är hjälplös.
Fredag, 30 juli, 2004:
Det här lät ovanligt bra från USA:
"I don't want to claim that God is on our side. As Abraham Lincoln told us, I want to pray humbly that we are on God's side." (John Kerry, Acceptance Speech, July 29, 2004).
Här finns några fina bloggar på engelska:
Defensor fidei - Jimmy Akins blog
Cradle Catholic Hanging OnThe Gift of Self - Tim Holden
Catholic in Chicago - David J. Seleb
Ales RarusDomestic Excellence and Specialty Housekeeping - Alexa
Defender of the Catholic Faith - Steve Ray
Torsdag, 29 juli, 2004: Olsmäss ! Slog på radion på datorn och hamnade mitt i ewtn's presentation av dagens helgon. De berättade på ett levande sätt om hur Olof som ung hedning levde rövare på havet, blev katolik i Frankrike, blev så småningom kung hemma i Norge och försökte kristna sitt land -- mycket svårt ! Han gick i landsflykt till Ryssland, varför han är ett erkänt helgon där. På väg tillbaka till Norge gick han i land i Sund, nuvarande Selånger och gick mot Norge där han dog i slaget vid Stiklastad 1030. I Sundsvall heter vår enda katolska församling St Olof, förstås. Längs vägen mot Östersund har vi flera källor helgade av St Olof på hans sista färd. Jag brukar stanna till vid den vid Lucksta och den vid Borgsjö, en bit uppe i skogen ovanför byn. En stilla fin plats för meditation och bön.
Fick idag höra att Martin Luther lät begrava sig i en kista med en skulptur av Marias kröning till himladrottning. Och dessa moderna lutherska protestanter som avskyr all hängivelse till jungfru Maria !! Hörde från samma källa (Jason Evert) att Luther ansåg att hängivelse för jungfru Maria finns inskriven i varje människas hjärta. Amen !!
Det finns tre sorters människor menar Pascal: de som funnit Gud och tjänar Honom, de som inte funnit Gud och därför söker Honom, de som inte funnit Gud och inte heller söker Honom. De sistnämnda är dumma och olyckliga, de första kloka och lyckliga, de i mitten olyckliga men kloka.
Onsdag 4 augusti, 2004:
Är protestanter som Paul Tillich egentligen valentinianska kättare? När vi studerar Ireneus skrift mot kättarna på sin tid finner vi seriösa varningar för valentinianerna. De säger: den som hör ordet "Gud" uppfattar inte det som är egentligt utan det som är oegentligt. Så är det också med "Fadern" och "Sonen" och "den Helige Anden" och "livet" och "ljuset" och "uppståndelsen" och "Kyrkan"....Männskor uppfattar inte det som är egentligt utan det som är oegentligt. (Se t ex Filippusevangeliet, Nag Hammadi-skrifterna) Låter inte detta som de moderna tillichianena — att vi måste skilja på den populära eller konventionella religionen och den verkliga principen eller grunden bakom alla föreställningar? Om sådana tänkare säger Ireneus: Sådana personer är till sin yttre skepnad lika oss kristna, de verkar likna oss utifrån det de säger offentligt. De upprepar delvis samma bekännelse, de verkar tro på en enda Gud. Men till sitt inre är de ulvar. Denna deras gnosis störtar i själva verket ner människor i en avgrund av galenskap och hädelse.
Tisdag 3 augusti, 2004:
Under påven Cornelius tid, 250-talet, var de tolv apostlarna en viktig bild för prästerna. Redan i skriften Didascalie beskrivs prästerna som Apostlarna. Hos Ignatius från Antiokia finner vi pästerna beskrivas som Apostlarnas Presbyterium. I syriska skrifter från 200-talet är det mer explicit: prästerna samlas i grupper om tolv kring biskopen såsom apostlarna samlades kring Jesus Kristus. För Origenes är prästerna ekon av apostlarna liksom biskopen är ekot av Jesus. Samtidigt kallas apostlarna ibland för presbyterierna. (s 391, Albano Vilela, La Condition Collegial de Pretres au IIIe siècle) Men även de 72, som nämns i Lukas, återkallas ofta. Origenes talar om en öken med 72 palmer, planterade nära tolv vattenkällor. De 72 bildar en akademi, påminnande lite om den judiska sanhedrin, som fortsätter arbetet med att lära ut den kristna läran.Härligt att tänka på hur de Tolv ständigt är med oss.
*****
Fick min första försändelse från Stillwater, Minnesota, North America's First "BOOKTOWN", med karta över staden och deras bokhandlare. Loome Theological Booksellers har tydligen mellan 225 och 250 000 titlar inom filosofi och teologi ! Väl värt et besök på nätet: http://www.loomebooks.com/ eller i fysisk verklighet på 320 North Fourth Street, Stillwater, MN 55082.
Ett betydligt mindre antikvariat i Bollnäs i Hälsingland, nämligen den centralt belägna Bokstugan, Nygatan 4, http://www.bokstugan.se/ försåg mig dock idag med två fina fynd, två versioner av Fioretti på svenska. Den ena är den fina och eftertraktade översättningen från 1902 av Lisa Lundh, den andra Ebba Atterboms från 1924.
*****
FIORETTI
Hur kan icke-katolska Franciskus-entusiaster läsa kapitel 43 i Fioretti?? Utan en djup tro på skärselden, helgonens gemenskap, förbön och indulgens är ju detta kapitel fullständigt omöjligt att uppskatta?
Det handlar om broder Currado som tar hand om en ung och lite stökig broder i klostret och får riktig bra fason på honom. Denne unge man dör och hans själ tar kontakt med broder Currado som frågar honom hur han har det. Den unge mannen svarar i Lisa Lundhs översättning: "Genom Guds nåd och tack vare Edra nyttiga lärdomar (här har originalet "doktrin" alltså den katolska katekesen) har jag det gott, ty jag är icke fördömd. Men för vissa synders skull, vilka jag icke hann med att sona (originalet: purgare) lider jag mäkta stora kval i skärselden. Därför beder jag dig, fader, att såsom du av barmhärtighet hjälpte mig i livet, så må du ock nu värdigas hjälpa mig i mina plågor och bedja ett pater noster för mig, i ty att din bön är mycket behaglig inför Gud".Currado ber Fader Vår och det hjälper direkt. Den unge mannen ber om fler böner och det får han. Upphör inte att bedja för mig säger den unge mannen.
Denna lilla blomma i Fioretti kan älskas på ett bättre sätt när man deltar i Jesu egen kyrkas fulla och sakramentala kyrka. Men om man tror att skärselden är medeltida påhitt går det väl inte så bra. Då är kapitlet kanske bara sött och välvilligt. Andra påhitt som Franciskus levde för: indulgens, eller avlat, biktens avlösning genom apostoliskt giltig präst, biskopen av Rom som huvud för Kyrkan, helgonen som våra vänner i himlen, Maria som född ren från arvsynd, den heliga monstransen -- alltså tillbedjan inför det förvandlade brödet, en gudstjänst som Franciskus gav stor spridning och popularitet. Dessa ting kallas av Olaus Petri för "människodikt" utan bevis i Skriften. Han tycks ha missat att Skriften kommit till i den kyrka där sakramenten redan praktiserades. I "EEn liten boock om sacramenten" kan vi ta del av en protestantism som föga uppskattar Franciskus tro.
Måndag 2 augusti, 2004:
Han skriver så här, Norrlands apostel Lars Levi Laestadius:
"Men den naturliga människan har alldrig sett det andeliga ljuset, och har ingen klar föreställning om ljuset." (Dårhushjonet 615) Just det Lars Levi, det är endast i Jesu egen kyrka med sakramenten som detta ljus till fullo blir klart för oss. Utanför kyrkan återstår det naturliga livet; detta kan även inrymma starkt intresse för Jesus och för andligt liv. Det sakramentala livet är det supranaturliga liv som objektivt erbjuds oss av Gud genom Jesu egen kyrka. Lars Levi fortsätter: "Om en sådan menniska [den endast naturliga] får se det rätta ljuset, så blir hon solblind, liksom en fisk i eldskenet. Christendomens ljus uppenbarar sig som en gnista från afgrunden, eller som ett infernaliskt sken, som bör släckas i de christnas blod". --- Han syftar på, får vi hoppas, de katolska martyrerna som heroiskt bar det övernaturliga ljuset vidare och gör så än idag. För han kan väl inte associera till svärmiska sekter som förlorat kontakten med sakramenten?
Söndag 1 augusti 2004:
Många är odöpta i Sverige. De kan vara sökare och hyggliga människor men när det kommer till att döpa sig väcks motståndet -- varför döpa sig? En situation i GT: Namaan har spetälska. När han möter profeten Elisa som kan bota honom vägrar han göra som Elisa säger: att bada sju gånger i Jordan. Hårdnackat vägrar han utföra denna banala handling. Det finns i så fall mycket större floder när Damaskus, Abna och Parpar. Varför hoppa ner i lilla Jordan? (2 Kungaboken 5) Det här är Guds hemligheter. Elisa är just Guds profet. Lita på Gud. Döp dig och blir frisk.
Lördag, 31 juli:
Man infekteras till tron. Pascal blev jansenist genom att hans pappa blev det. Hans pappa blev det genom det intryck som två jansenister gjorde på honom, bröderna Deschamps, när de hjälpte honom med en fotskada. Det var inte endast läkningen av skadan utan den sorts personer som tron skapat i bröderna Deschamps. Själv blev jag infekterad av en god människa i Bollnäs, en lärare i kemi och tillika fanatiker vad gäller smalspåriga järnvägar. Men ännu en som Pascal förstod vid unga år genom bekantskapen med jansenismen : att människan fundamentalt är hjälplös.
Fredag, 30 juli, 2004:
Det här lät ovanligt bra från USA:
"I don't want to claim that God is on our side. As Abraham Lincoln told us, I want to pray humbly that we are on God's side." (John Kerry, Acceptance Speech, July 29, 2004).
Här finns några fina bloggar på engelska:
Defensor fidei - Jimmy Akins blog
Cradle Catholic Hanging OnThe Gift of Self - Tim Holden
Catholic in Chicago - David J. Seleb
Ales RarusDomestic Excellence and Specialty Housekeeping - Alexa
Defender of the Catholic Faith - Steve Ray
Torsdag, 29 juli, 2004: Olsmäss ! Slog på radion på datorn och hamnade mitt i ewtn's presentation av dagens helgon. De berättade på ett levande sätt om hur Olof som ung hedning levde rövare på havet, blev katolik i Frankrike, blev så småningom kung hemma i Norge och försökte kristna sitt land -- mycket svårt ! Han gick i landsflykt till Ryssland, varför han är ett erkänt helgon där. På väg tillbaka till Norge gick han i land i Sund, nuvarande Selånger och gick mot Norge där han dog i slaget vid Stiklastad 1030. I Sundsvall heter vår enda katolska församling St Olof, förstås. Längs vägen mot Östersund har vi flera källor helgade av St Olof på hans sista färd. Jag brukar stanna till vid den vid Lucksta och den vid Borgsjö, en bit uppe i skogen ovanför byn. En stilla fin plats för meditation och bön.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)