På uppdrag av vissa energiska och entusiastiska elever lyssnar jag på olika messianska grupper. Internet är fullt av dem.
Visionen är förstås ganska protestantisk. En kristifiering – eller messianisering – pågår sedan Abrahams tid. I sinom tid ska hela planeten vara ett enda guds folk kring Messias. Judarna måste emellertid vara med som främsta exponent, utan dem kan inte Herren komma åter. Alla vi andra som tror, tillhör då det verkliga Israel.
Låter väl bra. Kristusprojektet är det häftigaste som hänt i världshistorien. Och att konvertera hedningar, särskilt de som är utsatta, är väl en bagatell jämfört med att konvertera en bildad jude som är väl grundad i modern pluralism och stolt över sitt judiska arv och sin moderna stat. Guds kraft och andens vind behövs verkligen för att driva en så tokig idé som att denne gallilé Yeshua skulle vara den Messias Toran och profterna talar om. Någon enkel pingstvän eller norrländsk läsare räcker nog inte till intellektuellt för den missionen; knappast heller sprida messianska grupper. Behövs nog en rikt utrustad katolsk kyrka för det uppdraget. =)
Men messianismen har en betänklig historieuppattning. Om vi tänker oss Jakob och Petrus som företrädare för det första Palestinaprojektet i Jerusalem, åren strax efter Kristi himmelsfärd och pingstundret, så inser vi snart att denna första form av kristen messianism skulle dött fortare än kvickt. Fas 2 krävdes, uppdelat på en hel serie andliga, filosofiska och teologiska projekt: det Antiokenska, det Alexandrinska, det Grekiska, det Romerska och Konstatinopelska. Åtminstone fem stora intellektuella kulturinsatser behövdes som utvecklare av det messianska projektet i kristendomens form.
Messianismen tycks vilja hoppa över dessa fem nödvändiga projekt under antiken. Och sedan entusiastiskt hoppa över hela medeltiden, både den ortodoxa och den latinska. Och sedan åter hoppa över renässansen och den protestantiska ortodoxins framväxt – den grund som modern messianism vilar på i sitt sätt att läsa Bibeln och leva sig in i familjetänkandet, folktänkandet och förbundstänkandet alltifrån Abraham och framöver till Jesus.
Det blir att såga av sin egen gren. Rätt naivt om man så säger. Det är som att förstöra poängen i en bra historia.
Så till mina entusiastiska elever blir det tills vidare: Bra ! Studera Toran ! Men studera sedan Origines och kyrkofäderna!
2 kommentarer:
Det är viktigt att skilja på den historiska Ribi Yehoshua ha-Mashiakh (Messias) från Nasaret och Jezus som beskrivs i evangelierna.
En formell logisk analys baserad på vetenskapliga och korrekta premisser (finns på hemsidan www.netzarim.co.il (Netzarim.co.il är den enda legitima Netzarim-gruppen)) (inkluderandes de logiska implikationerna av Ben Gurion-universitetet-professorn i lingvistik Elisha Qimrons forskning om Dödahavsrullarna 4Q MMT) av alla omfattande källdokument av ”Matteusevangeliet” (vilken är en förvrängning av Netzarim Hebreiska Matityahu (vilken var i perfekt harmoni med Torahn (”Moseböckerna) ) och anti-Torah) bevisar att den historiska Ribi Yehoshua ha-Mashiakh (Messias) från Nasaret och hans talmidim (”lärlingar”), som kallades Netzarim, undervisade och levde enligt direktiven i Torahn under hela deras livslängd; och att Netzarim och kristendom alltid var antiteser.
Ribi Yehoshuas bror Ya’akov, som blev utnämnd till paqid (”overseer”), praktiserade Torahn hela sitt liv, och kan således omöjligen ha skapat en religion som strider emot Torahn. Om han hade övergett Torahn, och istället börjat lära ut kristendom, så var han enligt Devarim (”5:e mosebok”) 13:1-6 en falsk profet (eftersom kristendomen undervisar selektiv Torah-observans (vilket är logiskt ekvivalent till att förkasta hela Torahn eftersom Torahn är en helhet)).
Hur vet vi att han praktiserade Torahn hela sitt liv?
” Ribi Yehoshua's personal talmidim (lärlingar), sometimes called the Twelve, were Jews widely known as the Netzârim. After Ribi Yehoshua's death, the Netzârim flourished in Yerushâlayim, enjoying the patronage of Ribi Jamliyeil I, grandson of Hileil and Nasi (president) of the Beit-Din ha-Jadol, and the community of Pharisaic (rabbinic) Jews. Indicative of more widespread implications, a Hellenist Roman vassal – a Hellenist pseudo-Tzedoqim "Kohein hâ-râshâ" (“onda präster”)– murdered PâqidYa•aqov ha-Tzadiq Bën-Dâvid, brother of Ribi Yehoshua and first Pâqid of the Netzârim. Yet, the rabbinic community widely esteemed Pâqid Ya•aqov, calling him "ha-Tzadiq."
Josephus and Eusebius record that the rabbis were so supportive of Pâqid Ya•aqov ha-Tzadiq Bën-Dâvid and the Netzârim, and disapproved of the killing so strongly, that they succeeded in insisting that the Hellenist Romans depose the Hellenist pseudo-Tzedoqim Kohein who murdered Pâqid Ya•aqov ha-Tzadiq Bën-Dâvid. Far from being adversaries, the rabbis were protective of the Netzârim. This is also seen in Pâqid Ya•aqov ha-Tzadiq Bën-Dâvid being known – in the rabbinic community – as "ha-Tzadiq." (Den rättfärdige) None of the three principle sects of 1st century Judaism (as defined by the Beit-Din ha-Jadol) up through the 4th century C.E. ever embraced Christianity.”
Det finns inga som helst bevis på en övergång (i auktoritet) från Netzarim till en anti-Torah kristendom. Påståendet att Ribi Yehoshuas talmidim (lärlingar) bytte religion har inte sin grund i några trovärdiga dokument. Om de skulle ha bytt religion så skulle de ha blivit avskurna från Netzarim.
Ribi Jamliyeil I, som var president för beit din ha-Jadol (en stor judisk domstol), beslutade att Netzarim är en grupp i god ställning i den judiska gemenskapen (se dokumentation på ovanstående Netzarim-hemsida; ”Glossaries”; Jamliyeil.) Det finns ingen judisk dokumentation att Netzarim någonsin förlorade denna goda ställning, vilket implicerar att de alltid var i god ställning i den judiska gemenskapen. Detta implicerar vidare att de skar av personer från Netzarim om de övergick från Netzarim till att istället byta religion. Paulus är ett exempel på en person som blev avskuren från Netzarim (för att inte göra inlägget för långt så refererar jag återigen till samma Netzarim-hemsida; ”Glossaries”; ”Paul”; samt ”History Museum” (vänstermenyn)).
Sammanfattningsvis: Netzarim och kristendom utgör två antiteser; och kristendomen är inte en fortlöpninng av Ribi Yehoshua och hans efterföljare Netzarim.
Tack för utläggningen - mycket trevligt att läsa. När man lyssnar på messianistisk "bevisföring" så känns det bra att Yehoshua är ett med Toran. Abrahams löfte blir då ett och helt genom Yehoshua-ha-Mashiakh.
Det är inte svårt att föreställa sig att Yehoshua praktiserade Toran hela sitt liv. Men självklart definierar vi då Toran på ett alldeles speciellt sätt - ett bra sätt. Alternativa uttryck blir "den verkliga Toran" eller "Torans inre betydelse" eller varför inte "Guds eviga lag" eller kort och gott "Lagen".
Likaså är det praktiskt att det inte finns en mängd "förbund" utan ett enda. Det är en tilltalande enhet över det resonemanget som ofta tas fram av messianister. Det är nöjsamt att höra Monte Judah, Brad Scott och Bill Cloud interpretera Nya Testamentet utifrån detta enda förbund.
Den kristendom som idag växer över hela världen är den evangeliska. Där betonas Paulus tal om Toran som självrättfärdigande. Även "selektiv Torah-observans" betraktas som självbedrägeri. Det är Gud som ska verka i dig, inte dina föreställningar. Det finns ingen sådan observans utan istället en andlig ny människa efter omvändelsen.
I praktiken blir den där evangleiseringen rätt ytlig och ser mest ut som rock-konserter. Då är det skönt att lyssna på Netsarims föreställning om Ribi Yehoshua ha-Mashiakh.
En fråga Anders: den ortodoxa kristendom som fanns i Irak, Persien och Kina från början och ända fram till 1200-talet och som kallades Nazarim (inte kristendom) - kan den ligga närmare din tro om Ya'kovs uppfattning om Messias? Eller hade man redan förkastat den gamla Torah-observansen?
Skicka en kommentar