Läsa HELA Bibeln....

Följande härliga rader stötte jag på av en slump i verket The Idea of a University, av John Henry Newman:

"This kind of writing (den världsliga litteraturen) is for the most part much 

affected and admired by the people of weak judgement and viscious taste; 

but it is a piece of affectation and formality the sacred writers are utter strangers to. 

It is a vain and boyish eloquence; and as it has always been esteemed below 

the great geniuses of all ages, so much more so with respect to those writers 

who were actuated by the spirit of Infinite Wisdom, and therfore wrote with 

that force and majesty with which never man writ. The other sort of eloquence 

is quite the reverse to this, and which may be said to be the true characteristic 

of the Holy Scriptures; where the excellence does not arise from laboured and 

far-fetched elocution, but from a surprising mixture of simplicity and majesty, 

which is a double character, so difficult to be united that it is seldom to be met 

with in compositions merely human. We see nothing in Holy Writ of affectation 

and superfluose ornament...The natural conclusion from hence is, that in the 

classical authors, the expression, the sweetness of the numbers, occasioned by

the musical placing of words, constitute a great part of their beauties;

whereas in the sacred writings, they consist more in the greatness of the things

themselves, than in the words and expressions. The ideas and conceptions

are so great and lofty in their own nature that they necessarily appear magnificent

in the most artless dress. Look but into the Bible and we see them shine

through the most simple and literal translations."

Denna text och dessutom en elevs klagan till mig om att det endast läses snuttar i kyrkan och man inte tar sig tiden att läsa mer på egen hand --- fick mig att börja ägna pensionärens dagar åt att lägga ut HELA Bibeln på årets dagar. Här är så långt jag kommit:

http://humlebo.nu/bibeln365.html

Kramgo Gud på domsöndagen

Det är ibland en sällsam upplevelse att besöka en protestantisk kyrka på Domsöndagen. Någon dom talas det inte om, de flesta präster undviker ordet och denna Domsöndag 2015 tog prästen bort syndabekännelsen i början av gudstjänsten. Istället får vi ett budskap om en kramgo Gud som är som vinden och gräset och blommorna och ingen mörk dom finns som något oroande moln på himlen.

Som tur var hade jag med mig farmors gamla psalmbok (1819). Där finns de verkliga pärlorna: korsdöden, öppningen till paradiset genom den totala övergivenheten som sanningen om vårt liv. "Ej mer med blicken skum och svag jag leta skall Guds anletsdrag i världens dunkla spegel..." säger psalm 484 och jag känner att vägen håller. Det är inte kram eller mys utan sanning som befriar på riktigt.

Detta är den liberala protestantismen dilemma. Karl Barth chockade rejält den tyska evangeliska kyrkan 1918 med sin text om Romarbrevet. Gud kan inte fattas, sa han, kan inte beskrivas och fångas in i de trevliga dombefriade arrangemang vi älskar i kyrkan. Gud är blod, kors och övergivenhet. Alltså verkligt.  "Varför har du övergivit mig" ropar frälsaren på korset, för vår trevliga söndagsgud kommer att överge oss, liksom den ro vi försöker fixa till. Det är världens struktur. Domen är att vi hoppas på befrielse, som psalm 485 säger: "O när vill du kalla mig? Frälst ur tidens kval och våda längtar jag att nalkas Dig..." Domens dag kommer sannolikt att skilja på den mysiga självrättfärdigheten och de som drabbats av tron som inte ger oss något här på jorden utan befriar.

Det Barth såg som ett bedrägeri med Gud var förutsägbarheten och den konstgjorda tryggheten som teologin serverar på söndagen. Det blir som ett körsbär på toppen av gräddtårtan, religionen blir något sött och mysigt. Det blir Från tro till Ro. Sanningen är annorlunda. Som psalm 490 säger: "Du bygger hus, du önskar ro: se här det hus där skall bo, den bädd där du skall vila. I detta vansklighetens land du fåfängt lyckan söker. Men Herren Herren har befallt att du skall dö och lämna allt som fröjdat dig på jorden...." Lite mer saklig teologi.

Trösten finns inte i kramgoheten eller i mysreligiositeten. Inte heller i det lättsamma pratet i predikningarna. T.S. Eliot förvånade sig över den trevliga pratsamheten i anglikanska kyrkan och den förvåningen kan vi dela. "När stum är hjärtats trängtan och tungt är själens kval...." säger P. Gerhardt i den underbara och sanna psalmen 595, då kan vi fira Domsöndagen på ett mer sant sätt och instämma med vers 6 i samma psalm: "Ej lidandet och nöden, ej tidens lust och fröjd, ej livet eller döden, ej djuphet eller höjd, ej onda makters vilja, ej list om än så stor, kan från Guds kärlek skilja den som på Kristus tror".

Löftets tradition

Vad är nyckeln till vitalitet i det kristna troslivet? Och tillväxt i tron på löftet om födelse i himmelriket? 

Vad är det att ta sin tillflykt till Löftet i Kristus?

Det är ett underbart mysterium hur andligt inflytande rör sig genom seklerna. Det är ett mycket konkret och specifikt andligt budskap --- den obegränsade medkänslan. Det är inte bara abstrakta termer. Snarare är dessa egenskaper förkroppsligade, eller uttryckt i riktiga människor. 

Verkligheten är personen. Vi är alla inkarnationer av medkänsla. Själva förkroppsligandet av Guds medkänsla är sanningen i vårt liv. Allt handlar om hur mycket vi bejakar och stöder denna sanning.

Medkänsla har lite makt i praktiken om den inte förkroppsligas, får kött och blod i det personliga uttrycket, i våra mänskliga relationer och handlingar. Vår tro kommer att ha liten betydelse i vår moderna värld om vi inte uttrycker sanningen genom våra liv där vi befinner oss. 

Vilken glädje det är att jag lägger mitt sinne som ettt frö i löftets jord ! Jag låter mina tankar flöda in i den ofattbara sanningens ocean. Jag känner i hjärtat Guds medkänsla och jag uppskattar uppriktigt Mästaren Yeshuas välvilja i att instruera mig genom sina ord i NT. När min glädje ökar, blir min känsla av tacksamhet djupare. 

I dessa kortfattade uttalanden kan vi ange de egenskaper vårt andliga liv har i tron på löftet. 

1. Jag lägger ner min själ som ett frö i löftets jord.

2. Jag låter mina tankar rinna ut i medkänslans ocean.

3. När min glädje ökar, blir min tacksamhetskänsla djupare.

Låt oss på var och ett av dessa uttalanden. Jag lägger ner min själ som ett frö i löftets jord -- uttrycket "jord" kan innebära fotfästet, en plats att stå på. Marken är en förutsättning för tillväxt av utsädet. Den har näringsämnen. Det är en grund för kreativitet. När vi lägger vårt sinne i löftets jord, har vi en grund för vårt samliv, en grund för vår kristna reflektion. 

Vi vet var vi är, vad vi har tillsammans. Den som varit i ett stort köpcentrum har sett skylten "Du är här." Du måste veta var du befinner dig innan du kan hitta vägen till din destination. En karta blir bara meningsfull från den punkt där du befinner dig. När vår plats och ståndpunkt är frälsningens löfte om paradiset, kan vi bättre kartlägga vår väg genom livet. Detta frälsningslöfte pekar tydligt i riktning mot framtiden för oss själva och för alla levande varelser. 

2. Jag låter mina tankar rinna ut i medkänslans ocean. Växling till bilden av oceanen. Det betyder att vår tanke absorberas, förenas med havet. Bilden av havet innebär bredd, djup. Vi kan också tala om floden av passioner och begär vi lever med i våra hjärtan. Nu förenas vi i medkänslans ocean. Detta antyder den ovillkorliga medkänslans famn som aldrig överger oss. Sådan är den Fader som Yeshua beskriver för oss.

Då vår själ rinner ut i medkänslans ocean, får våra tankar genomsyras av visdomen och medkänslan i paradislöftet. När våra tankar får smak av medkänslans sanning, har vi fått fokus för våra liv. 

Det talas mycket i dag om att vara centrerad. Den katolska rörelsen för "centering prayer" har länge varit vital. Vissa människor gör dock rikedom, framgång, njutning till sitt centrum. Vi är vad vi gör till centrum av våra liv. Vi kan var och en fråga oss: Är en smak av gudomligt vara i mitt centrum? Tillbringar vi tid med att läsa, studera, tänka, diskutera innebörden av det gudomliga livets mening? 

3. När min glädje ökar, blir min tacksamhetskänsla djupare. Genom erfarenhet och självreflektion, blir vi djupt medvetna om den stora medkänslan, den Andra kraften som är ofattbar. Frukten av ett sådant liv blir en djup känsla av ansvar, engagemang, öppenhet. Jag erfar vad det är att vara rotad i den löftesrika jorden. Det är förtroende, en känsla av befrielse. Glädjen är något utöver den lycka som grundar sig på yttre förhållanden, som naturligtvis också är viktiga för oss. 

De människor som har insett detta ljusfyllda sinne kan också förverkliga insikten i uppvaknandet, och känna förtroende för detta vakna liv i Gud. Det handlar om hela människan där fröjden uttrycker sig i kropp och själ, i vilja och social samvaro med andra. Nåden av att ha stor glädje i våra hjärtan är omöjligt att överskatta. Glädje och förtroende är oskiljaktiga livskvaliteter när man sått sitt livs som frö i löftets jord.

Det lugna sinnet är en stor gåva, lugnet som härrör ur förtroendet för löftet, blir sanningens omfamning. Det är den visshet som uppstår i det ögonblick då vår löftestro blir verklig. Det är ett ögonblick av medvetenhet som upplyser oss själva och vår värld. I dagligt tal, är det vad som gör att vi vet vilka vi verkligen är, vår identitet blir säker; när vi står på löftets klippa mitt i världens alla växlingar, mitt i den turbulenta sandvinden, mitt i all förändring.

Det uppstår även ett sorts åtagande, en känsla av ansvar för vad som givits till oss av alla författare i den apostoliska traditionen som har gjort det möjligt för kyrkans undervisning för att nå oss. Vi uttrycker tacksamhet för Antonios och Makarios, för Origenes och Evagrius, för Dionysios och Basilius, för Gregorius av Nyssa och Cassianus, för Augustinus, Efraim Syriern och även Marcion, för så många som levt intensiva liv i förtroendet för löftet. De gav riktning och mening till undervisningen ända sedan den tidiga kristna trons förvirring. Innebörden i traditionen är att dela den tro som man har fått med andra. Detta är det sanna sättet att uttrycka tacksamhet.

Det himmelska och det seriella

För några år sen besökte jag ett läger för  humanetiker, en sorts icke-religiös variant av konfirmation, där några av mina elever gick. I ett samtal med lärarna som kan sägas vara skeptiska humanister med kritisk inställning till allt religiöst, fick jag frågan hur man ska förklara att religiositeten i världen ökar, att Gud spelar allt större roll för unga människor. De var troligen inte medvetna om att jag var katolik.  Jag sa ungefär:

- Det handlar om människan och vilken frihet och gränslöshet hon han uppleva i sitt liv. Vi tror ju ofta att gränslöshet är något negativt, jobbiga personer som inte fattar vad gränserna går i umgänget. Men det finns en sund gränslöshet, den som gör oss glada och fria i nuet och inte försöker kontrollera med språk eller ordningar och kategorier vad som sker.

- Detta gränslösa levande flöde inom  oss kan vi låta dominera vårt liv, istället för att låta den lilla seriella processorn dominera, som ordnar allt i språket, jämför allt i en seriel uppfattning om tiden -- det som hände tidigare, det som ska hända senare -- och när vi byter dominans så märker vi att vi börjar bli oss själva på en otroligt och lyckligt sätt. Vi blir som barn fast vi är vuxna och vi börjar leva livet i en himmelsk dimension. Det är nuet som helt dominerar och ett energiflöde i nuet som gör oss perfekta och alla andra också. Det finns inte skillnader mellan mig och någon annan. Ibland ropar vi ju: oohh det är himmelskt! Nu får vi del av det hela tiden. Det är betydelsen i att "Guds rike är nära" som Jesus säger.

Mina vänner så bekymrade ut. 

- Men varför upplever inte vi detta särskilt ofta? Eller aldrig? Och handlar inte religion om teologisk kontroll av tankarna?

- Därför att ni låter den seriella processorn i hjärnan dominera, ni ordnar och bestämmer vad verkligheten är och ni reglerar hela tiden hur fria ni själva och andra ska vara. Det är det som allegoriskt kallas "syndafallet" i början av Genesis. Oro och ängslan motiverar detta reglerande och kategoriserande, detta "vetande" som vi tränar barnen i allt från första klass och uppåt i skolan. Det är helt enkelt livsfarligt eftersom den där lyckliga friheten och gränslösheten försvinner och blir misstänkliggjord. Och där är ni nu. Det varar livet ut. Och visst, så kan teologi fungera också, den stänger in oss. Tänk på att Jesus aldrig gör teologi, aldrig kategoriserar eller analyserar. Han visar oss flödet i det obegränsade, han låter den processor som tar allting parallellt, inte seriet, dominera livet. Gränslös kärlek blir effekten av detta. Det är det som vår påve Franciskus talar om så ofta.

Stämningen var nu på botten. Man slog på teven och tittade vidare på en fotbollsmatch, som man pausat.

April 5 Uppståndelsens dag

Vad gör aposteln Johannes? Han springer till graven, snabbare än de andra ! Han levde sig genom hela påskens drama,  för han är mycket nära sin herre. Det förefaller märkligt att "de ännu inte förstod skriften". Ändå är det inte så inte förvånande att se okunskap -- på många sätt liknar det nutiden. Glad Påsk? Jaha, vad firar vi?

Guds planer är så olika mänskliga planer: Det händer att även de som befinner sig närmast Gud inte förstår och blir förvånade av händelserna. "Han såg och trodde." En tom grav -- eftersom alla problem nu är lösta? Det var inte så enkelt. Även i det värsta ögonblicket var Johannes nära sin herre. Anledningen förstår han inte, men kärleken hjälper hjärtat att öppna för seende. Det är denna intuition av kärlek som gör seende och tro. Uppståndelsen handlar om ett Rike som inte är av denna världen.  

Glädjen i påsken mognar genom trogen kärlek till Den som älskar oss. Uppståndelsen handlar om en vänskap som ingenting och ingen kan bryta. Är det möjligt? Världen tvivlar. Var kan man se något så gott?

Jag tror att livet lär denna kärleks omöjlighet -- endast Gud kan få oss att smaka den. Eller för den tänkande ateisten: det som får en sådan omöjlig kärlek att blomma, kan vi kalla Gud. Det är vittnesbördet denna dag.

Kolosserbrevet 3:1-4

Lev det nya livet

3 Ni fick liv igen när Kristus uppstod från döden. Rikta därför blicken mot glädjen och de rika skatterna i himlen, där Kristus sitter på hedersplatsen vid Guds högra sida.

2 Ha himlen i era tankar och använd inte er tid till att oroa er över saker och ting som hör jorden till, utan tänk på vad som ska komma.

3 Ni borde ha lika lite begär efter detta jordiska liv som en död människa har. Ert verkliga liv finns i himlen med Kristus och Gud.

4 Och när Kristus, som är vårt verkliga liv, kommer tillbaka, ska ni dela den härlighet som omger honom.

Joh 20: 1-9

Tidigt på söndagsmorgonen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och upptäckte att stenen var bortrullad från ingången.

2 Hon sprang då därifrån och letade reda på Petrus och den lärjunge som Jesus älskade och sa: De har tagit bort Herrens kropp från graven, och jag vet inte var de har lagt den.

3-4 Då rusade båda till graven för att se efter. Den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom dit först

5 och böjde sig och tittade in och såg linneduken ligga där, men han gick inte in.

6 Sedan kom Petrus och han gick in. Han lade också märke till linneduken som låg där,

7 medan den duk, som täckt Jesu huvud, var hoprullad i en rulle och låg för sig.

8 Sedan gick också den andre lärjungen in och såg och trodde att han uppstått -

9 för till dess hade de inte fattat att Skrifterna sa att Jesus skulle återvända till livet!

April 4 2015 Heliga lördagen

Min präst don Riccardo Bulloni sa en gång att denna dag, mellan långfredagen och påskdagen, var den kanske viktigaste i kyrkan. Det är nämligen allas dag. Yeshua går ner i helvetet för att hämta hem alla. Alla. Den franska radiostationen Radio L'Esperance kallar denna dag "Jour de plenitude". Alla får möta Gud och ta emot räddningen. Egentligen den största dagen i kyrkans festkalender. Tystnad råder, alla väntar, inget sägs, alla gömmer sig. Men Heren lever, han nedstiger till dödsriket för att rädda alla. Religionernas tid är över, nu är det Nya Förbundet i kraft. Alla är med.

För oss i Norden är det också likt en grå regnig dag då kylan än sitter i men under ytan pågår våren och mycket sker som ska ge nytt liv åt allt. Dessa dagar behövs och vi kan i stilla glädje stå ut med dem för att vi vet att Livet är på gång, liv för alla. Därför är skapelsemyten i Genesis 1 den givna texten för kyrkan.

På denna mest heliga natt och dag när Yeshua, vår Herre, övergår från döden till livet, kan vi tänka oss att kyrkan över hela jorden kallar alla sina barn att se med bönens ögon på Livet som kommer, ja är ett faktum redan nu. Sakramentet över alla sakrament: att alla får liv. Den Uppståndne kommer att bekräfta oss, ingen går förlorad. Det verkliga påskfirandet.

Genesis 1:1- 2:3

1I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.  2 Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. 

3Gud sade: "Varde ljus!" Och det blev ljus. 4 Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. 5 Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen. 

6Gud sade: "Varde mitt i vattnet ett valv som skiljer vatten från vatten!" 7 Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovan valvet. Och det skedde så. 8 Gud kallade valvet himmel. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den andra dagen. 

9Gud sade: "Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats så att det torra blir synligt." Och det skedde så. 10 Gud kallade det torra land, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. 11 Gud sade: "Jorden skall frambringa grönska och fröbärande örter. Fruktträd, som efter sina slag bär frukt med frö i sig, skall växa upp på jorden." Och det skedde så. 12 Jorden frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som efter sina slag bär frukt med frö i sig. Och Gud såg att det var gott. 13 Och det blev afton och det blev morgon. Det var den tredje dagen. 

14Gud sade: "Varde på himlavalvet ljus som skiljer dagen från natten!" De skall vara tecken som utmärker särskilda tider, dagar och år, 15 och de skall vara ljus på himlavalvet som lyser över jorden." Och det skedde så. 16 Gud gjorde de två stora ljusen, det större att härska över dagen och det mindre att härska över natten, likaså stjärnorna. 17 Han satte dem på himlavalvet till att lysa över jorden, 18 till att härska över dagen och natten och till att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott. 19Och det blev afton och det blev morgon. Det var den fjärde dagen. 

20Gud sade: "Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden under himlavalvet." 21 Och Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig i vattnet och som vattnet vimlar av, alla efter deras slag, likaså alla bevingade fåglar efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. 22 Gud välsignade dem och sade: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll vattnet i haven. Också fåglarna skall föröka sig på jorden." 23 Och det blev afton och det blev morgon. Det var den femte dagen. 

24Gud sade: "Jorden skall frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag." Och det skedde så. 25Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag och alla kräldjur på marken efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. 

26Gud sade: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden." 27 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. 28 Gud välsignade dem och sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!" 29 Och Gud sade: "Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Detta skall ni ha till föda. 30 Men åt alla djur på jorden, åt alla fåglar under himlen och åt allt som krälar på jorden, åt allt som har liv ger jag alla gröna örter till föda." Och det skedde så. 31 Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den sjätte dagen. 

1Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara. 2 På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk. Han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han hade gjort. 3 Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort.

Rom. 6: 1-11

1Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? 2 Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? 3Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? 4 Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. 5 Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. 6 Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. 7 Ty den som är död är friad från synd. 8 Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. 9 Vi vet att Kristus aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda. Döden har inte längre någon makt över honom. 10 Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud. 11 Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus. 

April 3 2015 Långfredag

Den största lärdomen Yeshua ger oss är den om himmelriket, om Guds rike. Det gäller alla passager i hans undervisning på jorden. Faderns rike är nära, säger han. Ja det är mitt ibland oss. Det är här. Långfredagens lidande är inget undantag. Det blir inte plötsligt dags att fördjupa sig i lidande och avrättning av vår Herre. Det är fortfarande Guds rike allt gäller. Han lider på väg dit liksom vi lider på vägen dit. Men redan på långfredagen anar vi den uppgående solen på påskdagens morgon, det nya livet som ges till oss. Utan förtjänst, utan arbete för det, som en gåva. Och vi blir tacksamma. Redan på långfredagen tacksamma.

Ofta är det en "frestelse" i form av lidande i våra egna liv som hindrar oss mest effektivt från att göra framsteg i tacksamheten för Guds rike. Om vi lider, hur ska vi då kunna vara glada över uppståndelsen? Faktum är att vi tenderar tro att lidande alltid måste undvikas, att tron ska se till att vi undviker lidande, att det heliga inte kan vara jobbigt. Och i en mening är det sant. Det heliga är det stora som skänks till oss varje andetag, vare sig vi lider eller inte. Men vi kan också kultivera denna glädje och tacksamhet.

Vi har alltid redan tillräckliga bevis på den oändliga kärlek Gud har till oss. Att vi finns till här, att vi fick födas till människa, att vi får liv ännu en dag -- oändlig medkänsla där hos Gud. Kan vi föreställa oss detta jag nyss sa, är det genom Helig Ande. En kärlek starkare än döden är långfredagens budskap och kan vi ta emot denna kärlek, tar vi emot dagen som är och känner in i hjärtat att det är en gåva i oändlig kärlek. Det är inte en kärlek som förhindrar dödsfall, eller tortyr, eller dödliga sjukdomar i förtidig ålder. Men kärleken kan helga lidandet, döden, kärleken kan genomsyra allt som sker.

Yeshua kan ibland låta oss veta om de lidanden som finns i Hans vånda på skärtorsdagsnatten. Den får oss att förstå att vi måste acceptera lidanden, inte som buddhister fly dem på olika sätt. Han ber oss att ha mod. Livsmod mitt bland motsatser, smärtor och kaos i den värld vi skapar åt oss. Att stanna hos honom tills vi har detta mod, finna frid i hans kärlek.

Heb. 4:14-16,

Jesus är vår överstepräst

14 Men Jesus, Guds Son och vår store överstepräst, har farit upp genom himlarna till Gud, och han kan hjälpa oss. Låt oss därför aldrig sluta upp med att tro på honom.

15 Han är en överstepräst som förstår våra svagheter, eftersom han har blivit frestad på samma sätt som vi, även om han inte en enda gång föll för frestelserna och syndade.

16 Låt oss därför frimodigt och utan rädsla gå ända fram till Guds tron och stanna där för att ta emot hans barmhärtighet och för att finna nåd och hjälp just när vi behöver det.

Heb. 5:7-9

7 Medan han var kvar här på jorden bad Kristus Gud under tårar och ångest att rädda honom från döden. Och Gud hörde hans bön på grund av hans fullständiga lydnad.

8 Fastän Jesus var Guds Son, måste han av egen erfarenhet lära sig att lyda, även om det innebar lidande.

9 Och därför att han inte gav upp utan bevisade sig vara fullkomlig, kan han ge evigt liv till alla dem som lyder honom.

Mars 29 2015

Jesaja 42

Herrens utvalde

42 Se på min tjänare, som jag uppehåller, min utvalde som jag har behag till! Jag ska låta min Ande vara över honom, och han ska uppenbara för världens folk vad rättvisa är.

2 Han ska gå stilla fram, och inte höja rösten.

3 Han ska inte krossa ett sönderbrutet strå och inte heller släcka en fIämtande låga. Han ska uppmuntra dem som är frestade att ge upp. Han ska se till att alla som behandlats orättvist ska få sin rätt.

4 Han kommer inte att vara nöjd förrän sanning och rättfärdighet råder över hela jorden, nej, inte förrän de avlägsna länderna bortom havet satt sitt hopp till honom.

5 Herren Gud, som skapade himlarna och bredde ut dem och som skapade jorden och allt som finns på den, och som ger liv och ande till alla i hela världen, han är den som säger till sin tjänare:

6 Jag, Herren, har kallat dig att uppenbara min rättfärdighet. Jag ska visa dig vägen och uppehålla dig. Jag har gett dig till mitt folk som en bekräftelse på mitt förbund med dem. Du ska också vara ett ljus, som ska visa alla nationer vägen till mig.

7 Du ska öppna de blindas ögon och befria de fångna ur mörker och ensamhet.

8 Jag är Herren! Det är mitt namn, och jag ska inte ge min ära till någon annan. Jag vill inte dela min ära med avgudar.

9 Allt som jag förutsagt har slagit in, och nu ska jag profetera nytt för dig. Jag ska tala om för dig vad som ska ske i framtiden.

10 Sjung en ny sång till Herren! Sjung hans pris från jordens alla ändar! Sjung, du hav! Sjung, ni alla som bor i länderna bortom havet!

Psalm 27

Vänta på Herren

27 Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem behöver jag vara rädd för?

2 När onda människor kommer emot mig och anfaller mig ska de snubbla och falla!

3 Ja, även om en väldig armé skulle omringa mig, behöver jag inte känna någon fruktan! Jag är säker på att Gud kommer att rädda mig.

4 Det enda jag vill ha av Gud, det som jag längtar efter mer än något annat, är förmånen att få bo i hans tempel i hela mitt liv. Jag vill känna hans närvaro varje dag och få glädjas över hans fullkomlighet och ära.

5 När svårigheterna kommer tänker jag vara i hans tempel. Där kommer han att gömma mig. Han ska sätta mig på en hög klippa,

6 utom räckhåll för de fiender som omringar mig. Med glädjerop vill jag ge honom mitt offer och jag vill sjunga till hans ära.

7 Lyssna när jag ropar, Herre! Var barmhärtig och sänd mig den hjälp jag behöver!

8 Jag hörde när du sa: Mitt folk, vänd er direkt till mig, och jag svarade: Herre, jag kommer.

9 Göm dig inte för mig, så att jag får svårt att finna dig! Bli inte förargad på mig, och visa inte bort din tjänare. Hittills har du hjälpt mig i alla svårigheter. Lämna mig inte nu! Överge mig inte, min frälsnings Gud.

10 Nej, även om min far och mor skulle överge mig, så tar du hand om mig och tröstar mig!

11 Säg mig vad jag ska göra, Herre, och gör det helt klart för mig, för jag är omgiven av fiender!

12 Låt dem inte få tag på mig, Herre! Låt mig inte falla i deras händer! De anklagar mig ju för sådant som jag aldrig har gjort, och de är alltid så utstuderat grymma.

13 Men jag vet att Herren ska befria mig än en gång, och att jag ska få leva och se hur god han är.

14 Var inte otålig! Vänta på Herren, så ska han komma och rädda dig! Var stark och modig. Sätt ditt hopp till Herren, så ska han hjälpa dig!

Joh 12: 1-11

En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja

12 Sex dagar innan påskfirandet började kom Jesus åter till Betania där Lasaros bodde, mannen som han hade uppväckt från döden.

2 Då ordnade man med en fest för honom. Marta serverade, och Lasaros satt tillsammans med Jesus vid bordet.

3 Då tog Maria en flaska dyrbar olja, som var gjord av nardus, och smorde Jesu fötter med den och torkade dem med sitt hår. Och huset fylldes av en underbar doft.

4 Men Judas Iskariot, den av lärjungarna som senare förrådde honom sa:

5 Den där oljan var värd en förmögenhet. Man borde ha sålt den och gett pengarna till de fattiga.

6 Det var egentligen inte de fattiga han brydde sig om, men han hade hand om lärjungarnas kassa och brukade ofta ta pengar ur den för egen räkning.

7 Jesus svarade: Kritisera henne inte. Hon gjorde det som en förberedelse för min begravning.

8 Ni kan alltid hjälpa de fattiga, men jag ska inte vara kvar hos er länge till.

9 När folket i Jerusalem fick höra att han var där kom de för att se honom och Lasaros, mannen som hade återvänt till livet.

10 Då bestämde sig översteprästerna för att också döda Lasaros,

11 för fler och fler judar började tro på Jesus som sin Messias på grund av det som hade hänt med Lasaros.

Alla former kommer och går. Innebörden av denna obeständighet är: "Nu är det dags. Detta är Herrens dag. Sjung en ny sång till Herren. Tiden är kort. Ta vara på livsgåvan som ges idag !

En passage som ofta används i påskens liturgi är: "Vänd bort från synd, och tro evangelium" Synd står för allt som separerar oss från vår autentiska själv i Kristus, från varandra och från den gudomliga grunden för vår existens. Evangelium står för de goda nyheterna att Guds rike är nära, ja direkt inombords. Den världsordning som har Guds design bara väntar på oss för att bli till en verklighet här och nu.

Och hur låter vi Guds design bli konkret verklighet? Genom att övervinna synden i sina tre dimensioner: vi blir äkta genom att samla oss till en gemenska; vi firar vår tillhörighet i universum genom att dela med varandra; vi tar Gud inom oss genom att låta oss vila ner i Guds tystnad.  Då kan vi dricka från fontänen med livets vatten, själva källan till vår existens.

Den traditionella terminologin för att samlas är Fastan (som naturligtvis är mycket mer än en disciplin i att äta och dricka måttligt). Att dela med andra kallas Allmosor. Och för grunda oss i Varat, lever vi i bön (som betyder mer än att säga böner, det är ett sätt att leva). Fasta, allmosa och bön -- de tre sätten att anpassa oss själva och vår värld till Guds design, tre stigar in i glädjen som fasta och påsk handlar om. Uppståndelsen är den ultimata glädjen, den som definierar oss för all framtid. Vi är uppståndna.

De tre är oskiljaktigt sammanflätade. Hur kan jag vara äkta om jag inte grundade mig i Gud och delade med mig av detta? Hur kan jag verkligen dela med mig om jag inte hittar mitt äkta Själv jordat i Gud? Hur kan jag grunda mig i Gud om jag inte hittade mitt autentiska Själv i Gud? Det själv som är ett med allt och med glädje kan dela sig med andra? Dessa sammanflätade stigar hjälper var och en av oss att hitta vår egen skräddarsydda form på fastan och påsk.

En alert uppmärksamhet på det som sker i mig och i min direkta omgivning såsom gåvor att vara tacksam för -- där är fastans och påskens mening. Det är vårt eget sätt att hälla dyrbar balsam över Mästarens fötter. Det är en intim och personliga form av  engagemang, men det tar sig uttryck i gemenskap med andra.

Mars 27 2015

Än en gång Jesus är på väg att bli stenad ! Han frågar dem för vilken av alla de goda Guds gärningar han låtit dem se han nu ska bli stenad. Den godaste gärningen är förstås att Sonen står med himmelriket framför dem. Det är egentligen detta som är trons kärna: tacksamheten för vad som kommer gratis från Fadern.

Men "judarna" är distraherade av teologi. Man får inte häda. De som hädar bör stenas. Jesus dömdes till döden, liksom Johannes döparen, på grund av denna teologi och makten hos de som bedrev denna teologi. Hat, maskerad teologiskt, ersatte tacksamheten för att Guds rike kommit nära. Under hela sitt liv,  var hans enda önskan var att ge oss sin Fader, den Fader som redan gett oss den primära livsgåvan.

Han säger också något märkligt: om ni inte kan tro på vad jag är, så tro på de gärningar och gåvor ni fått ! Att ha förmågan att se Faderns godhet i det som redan givits till oss människor, är oändligt mycket viktigare för vår frid och lycka än doktrinär kunskap om en viss tradition. Fortfarande idag ser vi dagligen predikanter bete sig som astmatiker inför en doktrin de vill övertyga oss om. Faderns gåvor som ges till oss varje dag är helt bortom sikte för den typen av religiös aktivitet.

Han hänvisar också till psalm 82, vars inre mening är att Gud i historien hade kallat folket till ett evigt gudomligt liv. Men eftersom lagen inte kan ge liv utan endast död, föll projektet och beredde väg för Den som räddar och frälser.

Några av de lärda judarna har erkänt Honom och kommit till honom, kanske lite diskret. Det är de som  har uppfattat Faderns ande i alla gåvor,  som berörts av djup tacksamhet i djupet av sina hjärtan. De som varit ödmjuka nog för den upptäckten. Nu blir de ytterligare stärkta i tron och kan erkänna att Jesus är i Fadern och Fadern är i honom.

I dessa sista dagar innan passionshistorien börjar uppmuntrar oss vår kyrka att med full och kärleksfull tro, leva i tacksamheten för "den som Fadern helgar och sänder till världen."

Joh 10:31-39

Då tog judarna på nytt upp stenar för att stena honom.  Jesus sade till dem: ”Jag har låtit er se så många goda gärningar som kommer från Fadern. För vilken av dem stenar ni mig?”  Judarna svarade: ”Det är inte för någon god gärning vi stenar dig, utan för att du hädar och gör dig själv till Gud, fast du är människa.”  Jesus sade: ”Står det inte i er lag: Jag har sagt att ni är gudar?  Lagen kallar alltså dem som fick Guds ord för gudar, och skriften kan inte upphävas.  Hur kan ni då säga till mig, som Fadern har helgat och sänt till världen, att jag hädar när jag säger: Jag är Guds son. Om jag inte gör min faders gärningar skall ni inte tro på mig.  Men om jag gör de gärningarna, så tro åtminstone på dem, om ni nu inte kan tro på mig. Då skall ni fatta och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern.”  De försökte återigen gripa honom, men han kom undan.

Psalm 18

2 Han sade:
    Hjärtligt kär har jag dig, Herre, min starkhet,
3 Herre, mitt bergfäste,
    min borg och min räddare,
min Gud, min tillflykts klippa,
    min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
4 Till Herren, den högtlovade, ropar jag,
och från mina fiender blir jag räddad.

5 Dödens band omgav mig,
    fördärvets strömmar förskräckte mig.
6 Dödsrikets band omslöt mig,
    dödens snaror föll över mig.
7 I min nöd åkallade jag Herren,
    till min Gud ropade jag.
Från sitt tempel hörde han min röst,
mitt rop till honom nådde hans öron.

Jeremia 20: 10-13

10 Jag hör många förtala mig,
    det är skräck från alla håll:
    "Ange honom!"
"Ja, vi skall ange honom!"
    Alla som stått mig nära
väntar på att jag skall falla.
    "Kanske låter han lura sig,
så att vi blir honom övermäktiga
    och kan hämnas på honom."

11 Men Herren är med mig
    som en mäktig hjälte.
Därför skall mina förföljare komma på fall
och inte bli mig övermäktiga.
    De skall stå där med stor skam,
ty de har handlat utan förstånd.
    De skall drabbas av evig vanära,
som ej skall glömmas.
12 Herre Sebaot, du prövar den rättfärdige,
du ser hjärtan och njurar.
    Jag skall få se din hämnd på dem,
ty till dig har jag överlämnat min sak.
13 Sjung till Herren, lova Herren,
    ty han räddar den fattiges själ
ur de ondas hand.

8