Ikväll och i morgon firar vi den gamla Epifania-festen. Tre vise män kommer från Österlandet. Är de kungar? Eller magiker - på andra språk kallas Magi. Är de trollkarlar? Är de potentater? Magi? Plural av latinska magus; grekiska magoi.
Somliga ser det hela som mytisk fiktion; somliga insisterar på ett faktiskt historiskt narrative och pekar på alla manuskript och många versioner som finns, och citat från många gäder. Andra klassar berättelsen om de tre vise som "barndomslegender" som behövdes i den tidiga romerska kyrkan.
Låt oss nöja oss i vår historiska girighet med att de står för en universell insikt i betydelsen av Jesu födelse. De tre anländer inte tomhänta i Betlehem. De anser att barnet är kungen av universum, som nu visar sig i världen (epifani).
Det betyder åtminstone, tror jag att Namnet på denna kung bör sjungas och vördas i våra hjärtan. Det spelar mindre roll vad som hände en gång och huruvida vi kan identifiera någon historisk verklighet bakom berättelsen. Att det finns en kung som är en räddare -- det är det centrala för vår respons.
Vilken respons? Att vi litar på räddningen och sjunger Räddarens Namn, dag och natt, minut för minut. Det handlar om gåvor, och gåvor som presenteras med stor ära: guldet, vilket indikerar kungligheten hos Jesus räddaren, rökelsen, hans prästadöme, myrra, som används vid begravningen av Honom då Han utförde gåvan försoning för allas synder i alla tider genom döden.
De tre såg en stjärna i öster -- det kan vi se som Löftets stjärna inom oss. Vi sjunger Hans namn i tacksamhet för Löftets stjärna. Denna stjärna rör sig framför oss, liksom för de tre Magi. Vart leder stjärnan oss? Till det lilla barnet. Löftets givare. Istället för en vis gammal man som förkunnat en räddande lära för oss, kommer vi till ett barn. Stort !
Sjungandet av Namnet sker i mycket stor glädje ! Det är epifania-festens innebörd. De tre vise fylldes av stor glädje när de kom till barnet. Augustinus skriver om detta:
"För några dagar firade vi födelsen av Herren och vi firar i dessa dagar med inte mindre högtidlighet hans manifestation, som började bli känd av hedningarna ... Han föddes som en hörnsten för freden mellan omskärda och från oomskärda, vilket beror på att de var eniga i honom som vår fred och som har gjort de båda till en. Allt detta förebådades av de judiska herdarna, till de visa hedningarna.... De judiska herdarna ledde till Honom genom tillkännagivandet av en ängel, de tre vise männen visades genom uppkomsten av en stjärna" (Predikan 201,1; PL 38 1031).
Denna trettondag handlar därför om firandet av universalitet: Immanuel, "Gud med oss", kommer till jorden varje minut för att kalla alla till förtroende och glädje, inte till sekteristisk religion. Sanningen är välgörande och med oss alla för frid och tacksamhet i sjungandet och mediterandet på Namnet. Det som Jesus lärde ut med bönen Fader vår.
Kanske de tre Magi tillhörde den prästerliga kasten i persisk zoroastrisk religion. De trodde ju på himmelska tecken. I psalm 19 sägs det att "Himlarna vittnar om Guds härlighet". Vi kan dechiffrera detta som tecken på stor glädje inför löftet om räddning i Χριστός ο Βασιλιάς, Kristus Konungen.
År 614 blev Palestina ockuperat av perserna under ledning av kung Khosrow II. Ockupanterna förstörde nästan alla kristna kyrkor men sparade basilikan Födelsekyrkan i Betlehem, kanske för att på fasaden fanns en mosaik föreställande Magi klädda i traditionella persiska kläder.
Den 6 januari ska vi väl inte direkt imitera dessa Magi. Men att sjunga Immanuels eviga Namn kan vi göra. Det blir vårt guld, vår rökelse, vår myrra. Inför Stjärnan som vi följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar