April 5 Uppståndelsens dag

Vad gör aposteln Johannes? Han springer till graven, snabbare än de andra ! Han levde sig genom hela påskens drama,  för han är mycket nära sin herre. Det förefaller märkligt att "de ännu inte förstod skriften". Ändå är det inte så inte förvånande att se okunskap -- på många sätt liknar det nutiden. Glad Påsk? Jaha, vad firar vi?

Guds planer är så olika mänskliga planer: Det händer att även de som befinner sig närmast Gud inte förstår och blir förvånade av händelserna. "Han såg och trodde." En tom grav -- eftersom alla problem nu är lösta? Det var inte så enkelt. Även i det värsta ögonblicket var Johannes nära sin herre. Anledningen förstår han inte, men kärleken hjälper hjärtat att öppna för seende. Det är denna intuition av kärlek som gör seende och tro. Uppståndelsen handlar om ett Rike som inte är av denna världen.  

Glädjen i påsken mognar genom trogen kärlek till Den som älskar oss. Uppståndelsen handlar om en vänskap som ingenting och ingen kan bryta. Är det möjligt? Världen tvivlar. Var kan man se något så gott?

Jag tror att livet lär denna kärleks omöjlighet -- endast Gud kan få oss att smaka den. Eller för den tänkande ateisten: det som får en sådan omöjlig kärlek att blomma, kan vi kalla Gud. Det är vittnesbördet denna dag.

Kolosserbrevet 3:1-4

Lev det nya livet

3 Ni fick liv igen när Kristus uppstod från döden. Rikta därför blicken mot glädjen och de rika skatterna i himlen, där Kristus sitter på hedersplatsen vid Guds högra sida.

2 Ha himlen i era tankar och använd inte er tid till att oroa er över saker och ting som hör jorden till, utan tänk på vad som ska komma.

3 Ni borde ha lika lite begär efter detta jordiska liv som en död människa har. Ert verkliga liv finns i himlen med Kristus och Gud.

4 Och när Kristus, som är vårt verkliga liv, kommer tillbaka, ska ni dela den härlighet som omger honom.

Joh 20: 1-9

Tidigt på söndagsmorgonen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och upptäckte att stenen var bortrullad från ingången.

2 Hon sprang då därifrån och letade reda på Petrus och den lärjunge som Jesus älskade och sa: De har tagit bort Herrens kropp från graven, och jag vet inte var de har lagt den.

3-4 Då rusade båda till graven för att se efter. Den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom dit först

5 och böjde sig och tittade in och såg linneduken ligga där, men han gick inte in.

6 Sedan kom Petrus och han gick in. Han lade också märke till linneduken som låg där,

7 medan den duk, som täckt Jesu huvud, var hoprullad i en rulle och låg för sig.

8 Sedan gick också den andre lärjungen in och såg och trodde att han uppstått -

9 för till dess hade de inte fattat att Skrifterna sa att Jesus skulle återvända till livet!

April 4 2015 Heliga lördagen

Min präst don Riccardo Bulloni sa en gång att denna dag, mellan långfredagen och påskdagen, var den kanske viktigaste i kyrkan. Det är nämligen allas dag. Yeshua går ner i helvetet för att hämta hem alla. Alla. Den franska radiostationen Radio L'Esperance kallar denna dag "Jour de plenitude". Alla får möta Gud och ta emot räddningen. Egentligen den största dagen i kyrkans festkalender. Tystnad råder, alla väntar, inget sägs, alla gömmer sig. Men Heren lever, han nedstiger till dödsriket för att rädda alla. Religionernas tid är över, nu är det Nya Förbundet i kraft. Alla är med.

För oss i Norden är det också likt en grå regnig dag då kylan än sitter i men under ytan pågår våren och mycket sker som ska ge nytt liv åt allt. Dessa dagar behövs och vi kan i stilla glädje stå ut med dem för att vi vet att Livet är på gång, liv för alla. Därför är skapelsemyten i Genesis 1 den givna texten för kyrkan.

På denna mest heliga natt och dag när Yeshua, vår Herre, övergår från döden till livet, kan vi tänka oss att kyrkan över hela jorden kallar alla sina barn att se med bönens ögon på Livet som kommer, ja är ett faktum redan nu. Sakramentet över alla sakrament: att alla får liv. Den Uppståndne kommer att bekräfta oss, ingen går förlorad. Det verkliga påskfirandet.

Genesis 1:1- 2:3

1I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.  2 Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. 

3Gud sade: "Varde ljus!" Och det blev ljus. 4 Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. 5 Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen. 

6Gud sade: "Varde mitt i vattnet ett valv som skiljer vatten från vatten!" 7 Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovan valvet. Och det skedde så. 8 Gud kallade valvet himmel. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den andra dagen. 

9Gud sade: "Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats så att det torra blir synligt." Och det skedde så. 10 Gud kallade det torra land, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. 11 Gud sade: "Jorden skall frambringa grönska och fröbärande örter. Fruktträd, som efter sina slag bär frukt med frö i sig, skall växa upp på jorden." Och det skedde så. 12 Jorden frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som efter sina slag bär frukt med frö i sig. Och Gud såg att det var gott. 13 Och det blev afton och det blev morgon. Det var den tredje dagen. 

14Gud sade: "Varde på himlavalvet ljus som skiljer dagen från natten!" De skall vara tecken som utmärker särskilda tider, dagar och år, 15 och de skall vara ljus på himlavalvet som lyser över jorden." Och det skedde så. 16 Gud gjorde de två stora ljusen, det större att härska över dagen och det mindre att härska över natten, likaså stjärnorna. 17 Han satte dem på himlavalvet till att lysa över jorden, 18 till att härska över dagen och natten och till att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott. 19Och det blev afton och det blev morgon. Det var den fjärde dagen. 

20Gud sade: "Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden under himlavalvet." 21 Och Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig i vattnet och som vattnet vimlar av, alla efter deras slag, likaså alla bevingade fåglar efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. 22 Gud välsignade dem och sade: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll vattnet i haven. Också fåglarna skall föröka sig på jorden." 23 Och det blev afton och det blev morgon. Det var den femte dagen. 

24Gud sade: "Jorden skall frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag." Och det skedde så. 25Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag och alla kräldjur på marken efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. 

26Gud sade: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden." 27 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. 28 Gud välsignade dem och sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!" 29 Och Gud sade: "Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Detta skall ni ha till föda. 30 Men åt alla djur på jorden, åt alla fåglar under himlen och åt allt som krälar på jorden, åt allt som har liv ger jag alla gröna örter till föda." Och det skedde så. 31 Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den sjätte dagen. 

1Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara. 2 På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk. Han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han hade gjort. 3 Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort.

Rom. 6: 1-11

1Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? 2 Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? 3Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? 4 Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. 5 Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. 6 Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. 7 Ty den som är död är friad från synd. 8 Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. 9 Vi vet att Kristus aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda. Döden har inte längre någon makt över honom. 10 Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud. 11 Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus. 

April 3 2015 Långfredag

Den största lärdomen Yeshua ger oss är den om himmelriket, om Guds rike. Det gäller alla passager i hans undervisning på jorden. Faderns rike är nära, säger han. Ja det är mitt ibland oss. Det är här. Långfredagens lidande är inget undantag. Det blir inte plötsligt dags att fördjupa sig i lidande och avrättning av vår Herre. Det är fortfarande Guds rike allt gäller. Han lider på väg dit liksom vi lider på vägen dit. Men redan på långfredagen anar vi den uppgående solen på påskdagens morgon, det nya livet som ges till oss. Utan förtjänst, utan arbete för det, som en gåva. Och vi blir tacksamma. Redan på långfredagen tacksamma.

Ofta är det en "frestelse" i form av lidande i våra egna liv som hindrar oss mest effektivt från att göra framsteg i tacksamheten för Guds rike. Om vi lider, hur ska vi då kunna vara glada över uppståndelsen? Faktum är att vi tenderar tro att lidande alltid måste undvikas, att tron ska se till att vi undviker lidande, att det heliga inte kan vara jobbigt. Och i en mening är det sant. Det heliga är det stora som skänks till oss varje andetag, vare sig vi lider eller inte. Men vi kan också kultivera denna glädje och tacksamhet.

Vi har alltid redan tillräckliga bevis på den oändliga kärlek Gud har till oss. Att vi finns till här, att vi fick födas till människa, att vi får liv ännu en dag -- oändlig medkänsla där hos Gud. Kan vi föreställa oss detta jag nyss sa, är det genom Helig Ande. En kärlek starkare än döden är långfredagens budskap och kan vi ta emot denna kärlek, tar vi emot dagen som är och känner in i hjärtat att det är en gåva i oändlig kärlek. Det är inte en kärlek som förhindrar dödsfall, eller tortyr, eller dödliga sjukdomar i förtidig ålder. Men kärleken kan helga lidandet, döden, kärleken kan genomsyra allt som sker.

Yeshua kan ibland låta oss veta om de lidanden som finns i Hans vånda på skärtorsdagsnatten. Den får oss att förstå att vi måste acceptera lidanden, inte som buddhister fly dem på olika sätt. Han ber oss att ha mod. Livsmod mitt bland motsatser, smärtor och kaos i den värld vi skapar åt oss. Att stanna hos honom tills vi har detta mod, finna frid i hans kärlek.

Heb. 4:14-16,

Jesus är vår överstepräst

14 Men Jesus, Guds Son och vår store överstepräst, har farit upp genom himlarna till Gud, och han kan hjälpa oss. Låt oss därför aldrig sluta upp med att tro på honom.

15 Han är en överstepräst som förstår våra svagheter, eftersom han har blivit frestad på samma sätt som vi, även om han inte en enda gång föll för frestelserna och syndade.

16 Låt oss därför frimodigt och utan rädsla gå ända fram till Guds tron och stanna där för att ta emot hans barmhärtighet och för att finna nåd och hjälp just när vi behöver det.

Heb. 5:7-9

7 Medan han var kvar här på jorden bad Kristus Gud under tårar och ångest att rädda honom från döden. Och Gud hörde hans bön på grund av hans fullständiga lydnad.

8 Fastän Jesus var Guds Son, måste han av egen erfarenhet lära sig att lyda, även om det innebar lidande.

9 Och därför att han inte gav upp utan bevisade sig vara fullkomlig, kan han ge evigt liv till alla dem som lyder honom.

Mars 29 2015

Jesaja 42

Herrens utvalde

42 Se på min tjänare, som jag uppehåller, min utvalde som jag har behag till! Jag ska låta min Ande vara över honom, och han ska uppenbara för världens folk vad rättvisa är.

2 Han ska gå stilla fram, och inte höja rösten.

3 Han ska inte krossa ett sönderbrutet strå och inte heller släcka en fIämtande låga. Han ska uppmuntra dem som är frestade att ge upp. Han ska se till att alla som behandlats orättvist ska få sin rätt.

4 Han kommer inte att vara nöjd förrän sanning och rättfärdighet råder över hela jorden, nej, inte förrän de avlägsna länderna bortom havet satt sitt hopp till honom.

5 Herren Gud, som skapade himlarna och bredde ut dem och som skapade jorden och allt som finns på den, och som ger liv och ande till alla i hela världen, han är den som säger till sin tjänare:

6 Jag, Herren, har kallat dig att uppenbara min rättfärdighet. Jag ska visa dig vägen och uppehålla dig. Jag har gett dig till mitt folk som en bekräftelse på mitt förbund med dem. Du ska också vara ett ljus, som ska visa alla nationer vägen till mig.

7 Du ska öppna de blindas ögon och befria de fångna ur mörker och ensamhet.

8 Jag är Herren! Det är mitt namn, och jag ska inte ge min ära till någon annan. Jag vill inte dela min ära med avgudar.

9 Allt som jag förutsagt har slagit in, och nu ska jag profetera nytt för dig. Jag ska tala om för dig vad som ska ske i framtiden.

10 Sjung en ny sång till Herren! Sjung hans pris från jordens alla ändar! Sjung, du hav! Sjung, ni alla som bor i länderna bortom havet!

Psalm 27

Vänta på Herren

27 Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem behöver jag vara rädd för?

2 När onda människor kommer emot mig och anfaller mig ska de snubbla och falla!

3 Ja, även om en väldig armé skulle omringa mig, behöver jag inte känna någon fruktan! Jag är säker på att Gud kommer att rädda mig.

4 Det enda jag vill ha av Gud, det som jag längtar efter mer än något annat, är förmånen att få bo i hans tempel i hela mitt liv. Jag vill känna hans närvaro varje dag och få glädjas över hans fullkomlighet och ära.

5 När svårigheterna kommer tänker jag vara i hans tempel. Där kommer han att gömma mig. Han ska sätta mig på en hög klippa,

6 utom räckhåll för de fiender som omringar mig. Med glädjerop vill jag ge honom mitt offer och jag vill sjunga till hans ära.

7 Lyssna när jag ropar, Herre! Var barmhärtig och sänd mig den hjälp jag behöver!

8 Jag hörde när du sa: Mitt folk, vänd er direkt till mig, och jag svarade: Herre, jag kommer.

9 Göm dig inte för mig, så att jag får svårt att finna dig! Bli inte förargad på mig, och visa inte bort din tjänare. Hittills har du hjälpt mig i alla svårigheter. Lämna mig inte nu! Överge mig inte, min frälsnings Gud.

10 Nej, även om min far och mor skulle överge mig, så tar du hand om mig och tröstar mig!

11 Säg mig vad jag ska göra, Herre, och gör det helt klart för mig, för jag är omgiven av fiender!

12 Låt dem inte få tag på mig, Herre! Låt mig inte falla i deras händer! De anklagar mig ju för sådant som jag aldrig har gjort, och de är alltid så utstuderat grymma.

13 Men jag vet att Herren ska befria mig än en gång, och att jag ska få leva och se hur god han är.

14 Var inte otålig! Vänta på Herren, så ska han komma och rädda dig! Var stark och modig. Sätt ditt hopp till Herren, så ska han hjälpa dig!

Joh 12: 1-11

En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja

12 Sex dagar innan påskfirandet började kom Jesus åter till Betania där Lasaros bodde, mannen som han hade uppväckt från döden.

2 Då ordnade man med en fest för honom. Marta serverade, och Lasaros satt tillsammans med Jesus vid bordet.

3 Då tog Maria en flaska dyrbar olja, som var gjord av nardus, och smorde Jesu fötter med den och torkade dem med sitt hår. Och huset fylldes av en underbar doft.

4 Men Judas Iskariot, den av lärjungarna som senare förrådde honom sa:

5 Den där oljan var värd en förmögenhet. Man borde ha sålt den och gett pengarna till de fattiga.

6 Det var egentligen inte de fattiga han brydde sig om, men han hade hand om lärjungarnas kassa och brukade ofta ta pengar ur den för egen räkning.

7 Jesus svarade: Kritisera henne inte. Hon gjorde det som en förberedelse för min begravning.

8 Ni kan alltid hjälpa de fattiga, men jag ska inte vara kvar hos er länge till.

9 När folket i Jerusalem fick höra att han var där kom de för att se honom och Lasaros, mannen som hade återvänt till livet.

10 Då bestämde sig översteprästerna för att också döda Lasaros,

11 för fler och fler judar började tro på Jesus som sin Messias på grund av det som hade hänt med Lasaros.

Alla former kommer och går. Innebörden av denna obeständighet är: "Nu är det dags. Detta är Herrens dag. Sjung en ny sång till Herren. Tiden är kort. Ta vara på livsgåvan som ges idag !

En passage som ofta används i påskens liturgi är: "Vänd bort från synd, och tro evangelium" Synd står för allt som separerar oss från vår autentiska själv i Kristus, från varandra och från den gudomliga grunden för vår existens. Evangelium står för de goda nyheterna att Guds rike är nära, ja direkt inombords. Den världsordning som har Guds design bara väntar på oss för att bli till en verklighet här och nu.

Och hur låter vi Guds design bli konkret verklighet? Genom att övervinna synden i sina tre dimensioner: vi blir äkta genom att samla oss till en gemenska; vi firar vår tillhörighet i universum genom att dela med varandra; vi tar Gud inom oss genom att låta oss vila ner i Guds tystnad.  Då kan vi dricka från fontänen med livets vatten, själva källan till vår existens.

Den traditionella terminologin för att samlas är Fastan (som naturligtvis är mycket mer än en disciplin i att äta och dricka måttligt). Att dela med andra kallas Allmosor. Och för grunda oss i Varat, lever vi i bön (som betyder mer än att säga böner, det är ett sätt att leva). Fasta, allmosa och bön -- de tre sätten att anpassa oss själva och vår värld till Guds design, tre stigar in i glädjen som fasta och påsk handlar om. Uppståndelsen är den ultimata glädjen, den som definierar oss för all framtid. Vi är uppståndna.

De tre är oskiljaktigt sammanflätade. Hur kan jag vara äkta om jag inte grundade mig i Gud och delade med mig av detta? Hur kan jag verkligen dela med mig om jag inte hittar mitt äkta Själv jordat i Gud? Hur kan jag grunda mig i Gud om jag inte hittade mitt autentiska Själv i Gud? Det själv som är ett med allt och med glädje kan dela sig med andra? Dessa sammanflätade stigar hjälper var och en av oss att hitta vår egen skräddarsydda form på fastan och påsk.

En alert uppmärksamhet på det som sker i mig och i min direkta omgivning såsom gåvor att vara tacksam för -- där är fastans och påskens mening. Det är vårt eget sätt att hälla dyrbar balsam över Mästarens fötter. Det är en intim och personliga form av  engagemang, men det tar sig uttryck i gemenskap med andra.

Mars 27 2015

Än en gång Jesus är på väg att bli stenad ! Han frågar dem för vilken av alla de goda Guds gärningar han låtit dem se han nu ska bli stenad. Den godaste gärningen är förstås att Sonen står med himmelriket framför dem. Det är egentligen detta som är trons kärna: tacksamheten för vad som kommer gratis från Fadern.

Men "judarna" är distraherade av teologi. Man får inte häda. De som hädar bör stenas. Jesus dömdes till döden, liksom Johannes döparen, på grund av denna teologi och makten hos de som bedrev denna teologi. Hat, maskerad teologiskt, ersatte tacksamheten för att Guds rike kommit nära. Under hela sitt liv,  var hans enda önskan var att ge oss sin Fader, den Fader som redan gett oss den primära livsgåvan.

Han säger också något märkligt: om ni inte kan tro på vad jag är, så tro på de gärningar och gåvor ni fått ! Att ha förmågan att se Faderns godhet i det som redan givits till oss människor, är oändligt mycket viktigare för vår frid och lycka än doktrinär kunskap om en viss tradition. Fortfarande idag ser vi dagligen predikanter bete sig som astmatiker inför en doktrin de vill övertyga oss om. Faderns gåvor som ges till oss varje dag är helt bortom sikte för den typen av religiös aktivitet.

Han hänvisar också till psalm 82, vars inre mening är att Gud i historien hade kallat folket till ett evigt gudomligt liv. Men eftersom lagen inte kan ge liv utan endast död, föll projektet och beredde väg för Den som räddar och frälser.

Några av de lärda judarna har erkänt Honom och kommit till honom, kanske lite diskret. Det är de som  har uppfattat Faderns ande i alla gåvor,  som berörts av djup tacksamhet i djupet av sina hjärtan. De som varit ödmjuka nog för den upptäckten. Nu blir de ytterligare stärkta i tron och kan erkänna att Jesus är i Fadern och Fadern är i honom.

I dessa sista dagar innan passionshistorien börjar uppmuntrar oss vår kyrka att med full och kärleksfull tro, leva i tacksamheten för "den som Fadern helgar och sänder till världen."

Joh 10:31-39

Då tog judarna på nytt upp stenar för att stena honom.  Jesus sade till dem: ”Jag har låtit er se så många goda gärningar som kommer från Fadern. För vilken av dem stenar ni mig?”  Judarna svarade: ”Det är inte för någon god gärning vi stenar dig, utan för att du hädar och gör dig själv till Gud, fast du är människa.”  Jesus sade: ”Står det inte i er lag: Jag har sagt att ni är gudar?  Lagen kallar alltså dem som fick Guds ord för gudar, och skriften kan inte upphävas.  Hur kan ni då säga till mig, som Fadern har helgat och sänt till världen, att jag hädar när jag säger: Jag är Guds son. Om jag inte gör min faders gärningar skall ni inte tro på mig.  Men om jag gör de gärningarna, så tro åtminstone på dem, om ni nu inte kan tro på mig. Då skall ni fatta och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern.”  De försökte återigen gripa honom, men han kom undan.

Psalm 18

2 Han sade:
    Hjärtligt kär har jag dig, Herre, min starkhet,
3 Herre, mitt bergfäste,
    min borg och min räddare,
min Gud, min tillflykts klippa,
    min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
4 Till Herren, den högtlovade, ropar jag,
och från mina fiender blir jag räddad.

5 Dödens band omgav mig,
    fördärvets strömmar förskräckte mig.
6 Dödsrikets band omslöt mig,
    dödens snaror föll över mig.
7 I min nöd åkallade jag Herren,
    till min Gud ropade jag.
Från sitt tempel hörde han min röst,
mitt rop till honom nådde hans öron.

Jeremia 20: 10-13

10 Jag hör många förtala mig,
    det är skräck från alla håll:
    "Ange honom!"
"Ja, vi skall ange honom!"
    Alla som stått mig nära
väntar på att jag skall falla.
    "Kanske låter han lura sig,
så att vi blir honom övermäktiga
    och kan hämnas på honom."

11 Men Herren är med mig
    som en mäktig hjälte.
Därför skall mina förföljare komma på fall
och inte bli mig övermäktiga.
    De skall stå där med stor skam,
ty de har handlat utan förstånd.
    De skall drabbas av evig vanära,
som ej skall glömmas.
12 Herre Sebaot, du prövar den rättfärdige,
du ser hjärtan och njurar.
    Jag skall få se din hämnd på dem,
ty till dig har jag överlämnat min sak.
13 Sjung till Herren, lova Herren,
    ty han räddar den fattiges själ
ur de ondas hand.

8 

Återfinna kontinenten

"I en intervju i tidningen  Sändaren för ett tag sedan nämnde jag att det har känts lite grand som att komma ifrån en trevlig men mindre insjö ut på en stor ocean att bli katolik. Det är en bild av det hela. Det finns flera.  En annan bild är at ha klättrat i höga berg, gått igenom djupa raviner och så kommit ut på en oändligt stor slättmark med vida horisonter. Varje bild haltar naturligtvis lite och behöver kompletteras men med lite villighet och inte för mycket pedanteri kring detaljerna kan man nog förstå bilderna och den allmänna känslan."

Så skriver Uffe Ekman i sin blogg för ett tag sedan (Nov. 2014). Härliga bilder som jag förstår. För mig var en annan bild mer direkt --- efter många år på havet och landkänningar över hela den andliga och filosofiska världen, återkommer jag en morgon till en fantastisk kontinent där jag genast känner mig hemma. Det var Europa och den gamla katolska kyrkan. Där fanns....ja allt mellan himmel och jord. Och ingenting verkade övervinna den i sin innersta godhet.

Mars 26 2015

1 Mos 17:3-8 

Då föll Abram ner på sitt ansikte, och Gud sade till honom:  ”Detta är mitt förbund med dig: du skall bli fader till många folk.  Därför skall du inte längre heta Abram: ditt namn skall vara Abraham, ty jag skall låta dig bli fader till många folk.  Jag skall göra dig övermåttan fruktsam, och folk och kungar skall utgå från dig.  Jag skall upprätthålla mitt förbund, förbundet mellan mig och dig och dina ättlingar i släktled efter släktled, ett evigt förbund: jag skall vara din Gud och dina ättlingars Gud.  Jag skall ge dig och dina ättlingar det land där du nu bor som främling, hela Kanaan, som egendom för all framtid. Och jag skall vara deras Gud.”

Ur Psalm 105

Tänk på de under han har gjort,

hans tecken och hans domslut,

ni barn till Abraham, hans tjänare,

söner till Jakob, hans utvalde.

...

Ty han tänkte på sitt heliga löfte

till sin tjänare Abraham

och lät sitt folk dra ut med fröjd,

sina utvalda dra ut med jubel.

Joh 8:51-59

"Sannerligen, jag säger er: den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden.”  Judarna sade: ”Nu vet vi att du är besatt. Abraham dog och profeterna likaså, men du säger att den som bevarar ditt ord aldrig någonsin skall möta döden. Skulle du vara större än vår fader Abraham? Han dog, och profeterna dog. Vem tror du att du är?” 5Jesus svarade: ”Om jag själv förhärligar mig är min härlighet ingenting värd. Det är min fader som förhärligar mig, han som ni säger är er Gud.  Ni vet inte vem han är, men jag känner honom, och om jag säger att jag inte känner honom, så blir jag en lögnare som ni. Men jag känner honom, och jag bevarar hans ord.  Er fader Abraham jublade över att han skulle få se min dag. Han fick se den och gladde sig.”  Judarna sade då till Jesus: ”Du är inte femtio år, och ändå har du sett Abraham.” Han svarade: ”Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till.”  Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann och lämnade templet."

För att inte dö, andligt sett, behöver vi rikta oss med vilja och med hjärta till Herren och lovsjunga i hängivenhet -- att bevara Hans ord. Att bara observera Jesu undervisning, iaktta den och kanske lyssna till predikan kring den räcker inte. Det är söndagstro eller död tro. Hur många gånger försöker vi inte göra ett gott intryck, som om vi ber om ursäkt, inför andra och oss själva, då vi säger att vi respekterar denna kristna lära, men bara till del ! Vi nickar gillande så att säga. De kristna värdena, etiken och så där. Men vi riktar varken vilja eller hjärta till Herren, vi faller inte ner på ansiktet som Abraham.

Utan "riktadheten" känner vi inte Gud, eftersom vi inte ser Hans verkliga attraktion. Nya Testamentet är en ny väg, det nya vinet i nya vinsäckar, inte ett mekaniskt uppfyllandet av den gamla religiösa lagen, inte en reformation av undervisningen i det gamla förbundet. Vi kan inte använda det Nya Testamentet för att "förstå" hela det Gamla Testamentet, eftersom "Se! Jag har gjort allting nytt!" Men det Nya Testamentet kan inte heller förstås utan att vår vilja och vårt hjärta riktas till hängivenheten inför den Högste, den som är uppstånden och förhärligad. 

I en judisk miljö vill Yeshua ta fram Abraham som "jublade över att han skulle få se min dag" -- att alltså Abraham var en hängiven, han "föll ner på sitt ansikte". Detta betyder inte att judisk religion per se förkunnas av Yeshua. Eller att GT och NT säger samma sak. När en hängiven läser psalmerna och profeterna kan de läsa in sin tro på Yeshua, som ju är verklig Gud, inte den gamla föreställningen om en hämnande förargad gudomlighet, som vi ser i texterna i GT. Tack vare sin tros hängivenhet, såg Abraham in i framtiden, mot Yeshua HaMaschiash. Jesus är den utlovade Messias, som till sin natur ÄR före Abraham var till. Liksom vår ande är Guds avbild och evig är Yeshua det eviga livet, vår Herre. För att ta emot detta eviga liv, måste vi vända oss med vilja och hjärta till hängivenhetens livspraxis.