torsdag, mars 26, 2015

Mars 26 2015




1 Mos 17:3-8 

Då föll Abram ner på sitt ansikte, och Gud sade till honom:  ”Detta är mitt förbund med dig: du skall bli fader till många folk.  Därför skall du inte längre heta Abram: ditt namn skall vara Abraham, ty jag skall låta dig bli fader till många folk.  Jag skall göra dig övermåttan fruktsam, och folk och kungar skall utgå från dig.  Jag skall upprätthålla mitt förbund, förbundet mellan mig och dig och dina ättlingar i släktled efter släktled, ett evigt förbund: jag skall vara din Gud och dina ättlingars Gud.  Jag skall ge dig och dina ättlingar det land där du nu bor som främling, hela Kanaan, som egendom för all framtid. Och jag skall vara deras Gud.”


Ur Psalm 105

Tänk på de under han har gjort,
hans tecken och hans domslut,
ni barn till Abraham, hans tjänare,
söner till Jakob, hans utvalde.
...
Ty han tänkte på sitt heliga löfte
till sin tjänare Abraham
och lät sitt folk dra ut med fröjd,
sina utvalda dra ut med jubel.


Joh 8:51-59

"Sannerligen, jag säger er: den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden.”  Judarna sade: ”Nu vet vi att du är besatt. Abraham dog och profeterna likaså, men du säger att den som bevarar ditt ord aldrig någonsin skall möta döden. Skulle du vara större än vår fader Abraham? Han dog, och profeterna dog. Vem tror du att du är?” 5Jesus svarade: ”Om jag själv förhärligar mig är min härlighet ingenting värd. Det är min fader som förhärligar mig, han som ni säger är er Gud.  Ni vet inte vem han är, men jag känner honom, och om jag säger att jag inte känner honom, så blir jag en lögnare som ni. Men jag känner honom, och jag bevarar hans ord.  Er fader Abraham jublade över att han skulle få se min dag. Han fick se den och gladde sig.”  Judarna sade då till Jesus: ”Du är inte femtio år, och ändå har du sett Abraham.” Han svarade: ”Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till.”  Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann och lämnade templet."


För att inte dö, andligt sett, behöver vi rikta oss med vilja och med hjärta till Herren och lovsjunga i hängivenhet -- att bevara Hans ord. Att bara observera Jesu undervisning, iaktta den och kanske lyssna till predikan kring den räcker inte. Det är söndagstro eller död tro. Hur många gånger försöker vi inte göra ett gott intryck, som om vi ber om ursäkt, inför andra och oss själva, då vi säger att vi respekterar denna kristna lära, men bara till del ! Vi nickar gillande så att säga. De kristna värdena, etiken och så där. Men vi riktar varken vilja eller hjärta till Herren, vi faller inte ner på ansiktet som Abraham.

Utan "riktadheten" känner vi inte Gud, eftersom vi inte ser Hans verkliga attraktion. Nya Testamentet är en ny väg, det nya vinet i nya vinsäckar, inte ett mekaniskt uppfyllandet av den gamla religiösa lagen, inte en reformation av undervisningen i det gamla förbundet. Vi kan inte använda det Nya Testamentet för att "förstå" hela det Gamla Testamentet, eftersom "Se! Jag har gjort allting nytt!" Men det Nya Testamentet kan inte heller förstås utan att vår vilja och vårt hjärta riktas till hängivenheten inför den Högste, den som är uppstånden och förhärligad. 

I en judisk miljö vill Yeshua ta fram Abraham som "jublade över att han skulle få se min dag" -- att alltså Abraham var en hängiven, han "föll ner på sitt ansikte". Detta betyder inte att judisk religion per se förkunnas av Yeshua. Eller att GT och NT säger samma sak. När en hängiven läser psalmerna och profeterna kan de läsa in sin tro på Yeshua, som ju är verklig Gud, inte den gamla föreställningen om en hämnande förargad gudomlighet, som vi ser i texterna i GT. Tack vare sin tros hängivenhet, såg Abraham in i framtiden, mot Yeshua HaMaschiash. Jesus är den utlovade Messias, som till sin natur ÄR före Abraham var till. Liksom vår ande är Guds avbild och evig är Yeshua det eviga livet, vår Herre. För att ta emot detta eviga liv, måste vi vända oss med vilja och hjärta till hängivenhetens livspraxis.

Inga kommentarer: