Mars 25 2015

Mars 25

Psalm 40 För körledaren. Av David, en psalm.

Länge väntade jag på Herren,

och han böjde sig ner till mig

och hörde mitt rop.

Han drog mig upp ur fördärvets grop,

ur slam och dy.

Han ställde mig på fast mark,

mina steg gjorde han trygga.

Han lade en ny sång i min mun,

en lovsång till vår Gud.

Många skall se det och bäva

och sätta sin lit till Herren.

Lycklig den som litar fast på Herren

och inte vänder sig till de trotsiga

och dem som avfaller till lögnens makter.

Stora är de ting du har gjort,

dina under, Herre, min Gud,

och dina planer med oss.

Ingen kan mäta sig med dig.

Jag vill tala och berätta om dem,

men de är fler än jag kan räkna.

Slaktoffer och matoffer önskar du inte,

du har lärt mig att lyssna.

Brännoffer och syndoffer begär du inte,

därför säger jag: Jag är här.

I bokrullen står vad jag skall göra.

Gärna gör jag din vilja, min Gud,

jag har din lag i mitt hjärta.

Jag bär bud om din trofasta hjälp

till den stora tempelskaran.

Jag håller inte tillbaka mina ord,

det vet du, Herre.

Jag tiger inte om din hjälp,

att du är trofast och räddar förkunnar jag.

Jag döljer inte din godhet och trohet

för den stora tempelskaran.

Du, Herre, håller inte tillbaka

din barmhärtighet mot mig,

din godhet och din trohet

skall alltid bevara mig.

Jag hotas från alla håll

av olyckor utan tal.

Mina synder har hunnit upp mig,

jag förmår inte se dem.

De är fler än håren på mitt huvud,

och modet sviker mig.

Jag ber dig, Herre, befria mig!

Herre, skynda till min hjälp!

Skam och smälek må drabba alla

som vill beröva mig livet.

Låt dem vika tillbaka med vanära,

de som vill mig ont.

Må de rysa av skam,

de som nu skrattar hånfullt åt mig.

Men alla som kommer till dig

skall jubla av glädje över dig.

De som längtar efter din hjälp

skall alltid säga: ”Herren är stor.”

Jag är betryckt och fattig.

Herre, skynda till mig!

Min hjälp och min räddare är du.

Min Gud, dröj inte!

 

 Heb 10:4-11

 

"...ty blod från tjurar och bockar kan aldrig ta bort synder. Därför säger Kristus när han inträder i världen:

Offer och gåvor begärde du inte,

men en kropp har du danat åt mig.

Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.

Då sade jag: Se, här är jag.

Som det står skrivet om mig i bokrullen

har jag kommit, Gud, för att göra din vilja.

Först säger han: Offer och gåvor och brännoffer och syndoffer begärde du inte, och de gladde dig inte, och detta fast de frambärs enligt lagen. Sedan säger han: Se, jag har kommit för att göra din vilja. Så upphäver han det första för att låta det andra gälla. Efter denna Guds vilja har vi helgats genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla."

Luk 1:26-31

I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.” Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.” Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.” Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne."

Vad som är slående i bebådelsen, är att en "ren andlighet", som inte är kyrklig eller religiös, kräver en levande och kontinuerlig dialog mellan Gud och alla människor. I bebådelsen ger Gud sitt sista ord till Maria, eftersom det Ordet skulle fullbordas nu, det ord som, i Israels historia, gavs till Abraham, till Moses och profeterna.

Dessa tidigare trospatriarker hade hört ordet och blivit hängivna Herren. De hade släppt in ordet in i sina liv, låtit det tala i sina handlingar och gjort det levande i sna öden i tid och rum.
Profeterna ersätter i stort sett sina egna idéer med Guds Ord.  Maria lät också Guds Ord ersätta de föreställningar som tillhörde hennes religiösa judiska övertygelse.

Inför detta nya Ord var förstås Maria "mycket orolig". Tillvägagångssättet för en oändlig Gud måste alltid djupt störa den varelse som träffas av det så direkt, även om hon är "full av nåd". Absolut extraordinärt är då att denna Gud inte bara kommer i närheten av Maria, utan erbjuder henne sin egen Son. Vi kan fråga: Hur kommer det sig att "Sonen till den Högste" blir hennes son?Jag hörde en guide i Israel säga: Gud hade försökt med många andra flickor innan henne, men ingen sa ja ! Vi åhörare log och en äldre troende man tog guiden åt sidan och hade ett samtal med honom. Jag hörde inte vad de sa.

"Den helige Ande skall komma över dig." Vi kan tänka oss ett skapande kaos i samband med skapandet av universum och här igen en Ny skapelse när den Helige Ande kommer över Maria. Trädet som vissnade genom Israels historia kommer nu att blomma igen.

"Låt det vara med mig som du har sagt" säger den unga judiska flickan. Bebådelsen är den typ av dialog som Fadern skulle vilja ha med var och en av oss. I var och en av oss ska Yeshua födas till vårt nya liv i Honom. Bebådelsen gäller Guds födelse i människan.

Erfarenheten som Maria i Nasaret har får vi alla som andlig sanning. Hennes "ja" som svar på erbjudandet om gudomlig och dramatisk förändring i livet som skulle följa, visar födelsen av Gud inom oss och mitt ibland oss -- en radikal förändring.

Men, viktigare, Marie bebådelse konfronterar oss med en stor sanning: alla har haft en personlig bebådelse. En överdrift? Absolut inte. Om du tittar på ditt tidigare liv, kommer du sannolikt  hitta en upplevelse som var avgörande; kanske hade den just då inte några omedelbara konsekvenser, eller åtminstone som det verkade. Men ser du tillbaka nu, inser du att var avgörande, en skola du gick i, en bok som du läste, ett samtal, en bibelfras, några vänner som du kände, en resa du gjorde. För mig var det en resa till Rom.