Mars 23 2015

23 En psalm av David.

Herren är min herde,

ingenting skall fattas mig.

Han för mig i vall på gröna ängar,

han låter mig vila vid lugna vatten.

Han ger mig ny kraft

och leder mig på rätta vägar,

sitt namn till ära.

Inte ens i den mörkaste dal

fruktar jag något ont,

ty du är med mig,

din käpp och din stav gör mig trygg.

Du dukar ett bord för mig

i mina fienders åsyn,

du smörjer mitt huvud med olja

och fyller min bägare till brädden.

Din godhet och nåd skall följa mig

varje dag i mitt liv,

och Herrens hus skall vara mitt hem

så länge jag lever.

Alla gick hem, var och en till sitt, men Yeshua gick till Olivberget. Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?” Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Yeshua böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Yeshua såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”] (Joh 8:1-11)

Yeshua undervisar på Oljeberget och senare i templet. Olika människor samlas runt honom, vissa som lyssnar uppmärksamt och villigt, andra som försöker på sitt eget sätt att kringgå religionens lag och auktoritet. Den här rabbounin tar dem på något sätt utanför all religion, till en direkt relation med Gud. En och annan, säkerligen inte många, tar emot ett djupare budskap som spränger alla gränser. Författaren visar nu i skarp belysning vad som är helt unikt för denne lärare. Han låter de skriftlärda försöka fälla Jesus genom att hämta en kvinna som har överraskats just när hon har samlag med en man hon inte är gift med. Hon har alltså begått äktenskapsbrott, vilket religionen straffar strängt -- med döden. Yeshua visar ett helt annat värde hos varje människa i Guds ögon, även och kanske särskilt gällande de som gör felsteg av olika slag. Den gudomliga lagen går över all religiös lagstiftning. Guds kärlek respekterar mänsklig värdighet och dömer inte på människovis. Han säger till kvinnan, sedan han fått alla med stenar i händerna att lämna platsen: "Jag fördömer dig inte. Gå fri nu och synda inte mer." Även om vi vet att hon kanske syndar på samma sätt igen, vet vi att förlåtelsen redan är given. Liksom för oss är förlåtelsen given för alla framtida synder -- när förlåtelsen skedde genom Yeshuas död var ju alla våra synder framtida synder. 

Detta är dagens evangelium: det onda är ont, synd är synd, men människan är ständigt kallad till helighet genom förlåtelse från den som är Älskaren. Religion är att ständigt tro sig behöva arbeta för förlåtelsen, en sorts förtvivlad kamp för övergången från den gamla människans själv, det vill säga från syndaren, till den nya människan. Men i Yeshua har vi redan regenererats genom Anden. Återstår endast att ta emot detta i dagligt liv. Det finns ingen i världen som är utan synd. Men det är synden, inte vi. Vi själva hör hemma hos Honom som alltid redan tagit bort all synd. Många stenar kastas av religiösa människor runt omkring oss i världen. Hur många möter Hans barmhärtighet? De som gör det kan instämma i dagens psalm: mig fattas inget !