Ny bok i brevlådan. Den frågar:hur kan en kyrka grundad av en man och hans manliga apostlar tilltala så många kvinnor idag men så ytterst få män? Det första århundradets kyrka var en magnet för män. Jesus starka ledarskap, hans rättframma yttranden och modiga handlingar fångade mäns uppmärksamhet och djupa intresse. En predikan av Petrus på cirka fem minuter fixade tretusen personer som döpte sig, de flesta män.
Idag fångar inte kyrkan uppmärksamheten hos några större flockar av män. De har testat, men återkommer inte. Snarare känns kyrkan ovärdig, motbjudande eller bara irrelevant, de män som går till gudstjänst eller mässa eller till gudomlig liturgi gör det för andras skull, för familjen. I USA går så få som 35% av männen till kyrkan en gång i veckan, i Europa knappt 5%. Det låter knappast som en patriarkal och mansdominerad religion.
Ännu märkligare är att ingen bryr sig. Har vi någonsin hört en predikan om varför så få män sitter och lyssnar? Har någon i kyrkan tagit upp denna sneda könsfördelning? Talar överhuvudtaget någon om varför så få män finns på bibelkurser, på retreater, på väckelsemöten, i kyrkan? Varför talas det inte om männens frånvaro?
Detta säger alltså boken Why Men Hate Going to Church, av David Murrow.
Jag räknade antalet män en söndag i mässan: ungefär 20 av drygt 200. Jag räknade männen på en gudstjänst i Svenska Kyrkan: ungefär 10 av 70. Jag räknade männen en kvällsmässa i katolska domkyrkan i Stockholm: tre av 25.
Jo det stämmer. Vi män är inte där. Nuförtiden.
Ska fundera vad det beror på.
8 kommentarer:
Det är onekligen en intressant iakttagelse och fråga! Att kvinnorna överväger vid vardagsmässor har jag också en tydlig erfarenhet av. JAg har däremot inte reflekterat över hur det ser ut i högmässor, men när du säger det så kan det nog stämma. Fr a så syns ytterst få ensamma män, utan familj, i mässor.
Jag har nog inte heller något svar på varför, men det tål onekligen att tänkas på!
allt gott!
Jag tror att männen gillar mer utav kloster-konvent-universitet-stilen, t ex som hos dominiknerna här i Lund. Ibland är det 90% män på lunchmässan (vardagar kl 12.10), och då menar jag besökarna, inte munkarna själva.
Jag förstår att detta inte hör till vanligheterna på andra ställen.
En annan grej är att katolska och svenskkyrkliga gudstjänster kräver ytterst lite fysiska rörelser,
Detta gillar nog vi kvinnor, men männen tror jag är mer ymniga i frikyrkosammanhang,
där man står upp, sträcker upp händerna, talar i tungor, ropar ut, etc, mycket rörelser, alltså
Eller har jag fel (har aldrig varit i någon frikyrka, bara sett det på tv)?
Blir väldigt förvånad över dina siffror. Naturligtvis inte över att det är fler kvinnor, det vet vi alla, men över att du lyckats få det till procentuellt fler män i SvK än i RKK. Men det var kanske bara en slump?
Jag går ju sällan till katolska Mässor i Sverige, men mitt intryck var att ni har en BETYDLIGT jämnare könsfördelning än vi. De svenska katoliker jag känt har t ex nästan genomgående varit killar och män.
Att ingen bryr sig har jag också irriterat mig länge på! Ett oändligt tjafs om inklusivt språk och att inte stänga ute kvinnorna — men ingen enda som ser det mest uppenbara av allt: att det uppenbarligen inte är kvinnorna som känner sig utestängda!
Slutligen så är jag fräck nog att klistra in min kommentar från Tuves blogg:
"Nej, men jag har en länk till en MYCKET intressant artikel i ämnet; "The Truth About Men & Church", http://www.touchstonemag.com/archives/article.php?id=16-05-024-v. Läs den alla fäder och blivande fäder! Och helst ni andra också.
Den bygger på en statistisk undersökning, om jag förstått rätt gjord av den schweiziska motsvarigheten till SCB, så det är seriös forskning, inget blaj. Resultatet är bl a att om bägge föräldrarna regelbundet går i kyrkan så blir 33% av de vuxna barnen regelbundna gudstjänstbesökare. Om modern går regelbundet och fadern inte alls så sjunker siffran till 2%. — Men om det är fadern som går regelbundet och modern som inte går alls så ÖKAR i stället siffran till 44%!!
Sedan hade förstås Katolsk Observatör ett inlägg härom dagen, http://katobs.se/art_huckfinn.html, men det tycker jag i ärlighetens namn var både dåligt, tråkigt och sexistiskt. Dessutom bitvis byggt på fullständigt felaktiga premisser. (De brukar annars ha bra artiklar.)"
Z
Jag tror snarare katoliker rör sig mer än den genomsnittlige frikyrklige. Men jag kan också ha fel.
Ni rör er i v f definitivt betydligt mer än svenskkyrkliga! (Laurentii, Ansgar och några till undantagna.)
Sist jag var på mässe i DKK så la jag särskilt merke til två unga män som stod langs väggen der jeg satt (pga full kyrka). Jag la märke till dom fördi dom såg rätt tuffa ut, ock dom fick mig att tänka på filmen "Gudfaderen".
Men då det var bønn så knelte dom med huvudet ock armarna ned i gulvet, något ingen andra gjorde. Då fick dom mig att tänka på trosbevegelsen.
Kanskje männ behöver bevega sig mera under Gudstjänsten?
D
Ja, artikeln var sexistisk, på så sätt att den definierade hur kvinnor "är", där jag hittade, för mig själv, flera exempel på stora undantag från dessa regler.
Han skriver att pojkar tyvärr inte har kvinnliga förebilder och känner inte fö att härma dem, medan flickor kan identifiera sig med både män och kvinnor. Mammor ger inte sina söner flicknamn, men tvärtom går bra: Vissa flickor får pojknamn.
Detta kan jag hålla med om, men det behöver inte vara så. Vi har fått ett förnuft, vi människor. Vi kan tänka.
Det är ytterst, ytterst viktigt att lära varje ny generation att även se upp till kvinnor, inte bara män. Lyssna på den lågmälde, försynte, lika mycket som den med myndig stämma. Orden är ju fortfarande ord.
Pojkar bör någon gång (bland alla pojkböcker) läsa Pippi Långstrump (eller liknande) precis som jag alltid har förväntats läsa Tom Sawyer, Huckleberry Finn, Gullivers resor, Flugornas herre etc etc etc.
Hur ska vi annars lära oss något av varandra?
Kuriosa:
Ibland ställer jag någon manlig bekant mot väggen och säger:
Nämn en kvinnlig förebild för dig och ditt liv.
Jag får ofta (förutom namnet Jungfru Maria) just dessa två svar:
Golda Meir,
Margret Thatcher
Mitt försök till förklaring av kvinnodominansen är att den bl.a. beror på att den kristna tron idag aldrig motiveras -- vad säger man? naturvetenskapligt, hos oss.
Från Aristoteles och framåt var alla tänkare överens om att världen måste vara evig. Endast tron säger att den är skapad, medgav Thomas av Aquino. Men idag konstaterar den allra mest avancerade fysiken att "alltet" -- rummet, materien, tiden -- plötsligt har kommit fram, för kanske 13 miljarder år sedan. Jag tycker detta är helt fantastiskt. Men de flesta kristna, och särskilt de fromma, skakar på huvudet och säger att nähä, sådant vill vi inte tro på.
Och sedan konstaterar mikrobiologerna att livet är helt extremt avancerat konstruerat nere på molekylär nivå. Ta t.ex. det flagellum som en del bakterier simmar med: En 'utombordsmotor' som är 50 miljondels millimeter i diameter, men som består av 20 proteiner, och som i en del fall kan rotera med 1500 varv i sekunden. Rätt fantastiskt, även detta.
Men känner vanliga svenskar till detta? Nope. "Intelligent design" -- är inte det de här lustiga människorna som säger sig tro att världen blev till för max 10.000 år sedan? Sådant vill vi förstås inte tro på. Nej, inte jag heller.
Förnuftsskäl att tro på kristendomen ges alltså inte. Inte i vårt land.
Jag har sagt detta ibland i blogg-sammanhang, men aldrig fått mothugg. Big Bang och Intelligent Design är inget som svenskar bryr sig om, uppenbarligen. Linné tyckte att han "koxade Gud på ryggen" i sin botanik; jag tycker nog att vi idag kan se Honom i själva skapar-akten...
I senaste morgonmässan var vi 8 män och tre kvinnor -- jodå!
D - jag hittar inte artikeln i Touchstone, vem var författaren?
Staffan D - håller helt med dig, var är den kristna realismen i vårt lilla land?
diminish amici agendadcita stereo evaluates atom eqrkj acclip feat number ulpfont
lolikneri havaqatsu
Skicka en kommentar