Mars 29 2015

Jesaja 42

Herrens utvalde

42 Se på min tjänare, som jag uppehåller, min utvalde som jag har behag till! Jag ska låta min Ande vara över honom, och han ska uppenbara för världens folk vad rättvisa är.

2 Han ska gå stilla fram, och inte höja rösten.

3 Han ska inte krossa ett sönderbrutet strå och inte heller släcka en fIämtande låga. Han ska uppmuntra dem som är frestade att ge upp. Han ska se till att alla som behandlats orättvist ska få sin rätt.

4 Han kommer inte att vara nöjd förrän sanning och rättfärdighet råder över hela jorden, nej, inte förrän de avlägsna länderna bortom havet satt sitt hopp till honom.

5 Herren Gud, som skapade himlarna och bredde ut dem och som skapade jorden och allt som finns på den, och som ger liv och ande till alla i hela världen, han är den som säger till sin tjänare:

6 Jag, Herren, har kallat dig att uppenbara min rättfärdighet. Jag ska visa dig vägen och uppehålla dig. Jag har gett dig till mitt folk som en bekräftelse på mitt förbund med dem. Du ska också vara ett ljus, som ska visa alla nationer vägen till mig.

7 Du ska öppna de blindas ögon och befria de fångna ur mörker och ensamhet.

8 Jag är Herren! Det är mitt namn, och jag ska inte ge min ära till någon annan. Jag vill inte dela min ära med avgudar.

9 Allt som jag förutsagt har slagit in, och nu ska jag profetera nytt för dig. Jag ska tala om för dig vad som ska ske i framtiden.

10 Sjung en ny sång till Herren! Sjung hans pris från jordens alla ändar! Sjung, du hav! Sjung, ni alla som bor i länderna bortom havet!

Psalm 27

Vänta på Herren

27 Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem behöver jag vara rädd för?

2 När onda människor kommer emot mig och anfaller mig ska de snubbla och falla!

3 Ja, även om en väldig armé skulle omringa mig, behöver jag inte känna någon fruktan! Jag är säker på att Gud kommer att rädda mig.

4 Det enda jag vill ha av Gud, det som jag längtar efter mer än något annat, är förmånen att få bo i hans tempel i hela mitt liv. Jag vill känna hans närvaro varje dag och få glädjas över hans fullkomlighet och ära.

5 När svårigheterna kommer tänker jag vara i hans tempel. Där kommer han att gömma mig. Han ska sätta mig på en hög klippa,

6 utom räckhåll för de fiender som omringar mig. Med glädjerop vill jag ge honom mitt offer och jag vill sjunga till hans ära.

7 Lyssna när jag ropar, Herre! Var barmhärtig och sänd mig den hjälp jag behöver!

8 Jag hörde när du sa: Mitt folk, vänd er direkt till mig, och jag svarade: Herre, jag kommer.

9 Göm dig inte för mig, så att jag får svårt att finna dig! Bli inte förargad på mig, och visa inte bort din tjänare. Hittills har du hjälpt mig i alla svårigheter. Lämna mig inte nu! Överge mig inte, min frälsnings Gud.

10 Nej, även om min far och mor skulle överge mig, så tar du hand om mig och tröstar mig!

11 Säg mig vad jag ska göra, Herre, och gör det helt klart för mig, för jag är omgiven av fiender!

12 Låt dem inte få tag på mig, Herre! Låt mig inte falla i deras händer! De anklagar mig ju för sådant som jag aldrig har gjort, och de är alltid så utstuderat grymma.

13 Men jag vet att Herren ska befria mig än en gång, och att jag ska få leva och se hur god han är.

14 Var inte otålig! Vänta på Herren, så ska han komma och rädda dig! Var stark och modig. Sätt ditt hopp till Herren, så ska han hjälpa dig!

Joh 12: 1-11

En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja

12 Sex dagar innan påskfirandet började kom Jesus åter till Betania där Lasaros bodde, mannen som han hade uppväckt från döden.

2 Då ordnade man med en fest för honom. Marta serverade, och Lasaros satt tillsammans med Jesus vid bordet.

3 Då tog Maria en flaska dyrbar olja, som var gjord av nardus, och smorde Jesu fötter med den och torkade dem med sitt hår. Och huset fylldes av en underbar doft.

4 Men Judas Iskariot, den av lärjungarna som senare förrådde honom sa:

5 Den där oljan var värd en förmögenhet. Man borde ha sålt den och gett pengarna till de fattiga.

6 Det var egentligen inte de fattiga han brydde sig om, men han hade hand om lärjungarnas kassa och brukade ofta ta pengar ur den för egen räkning.

7 Jesus svarade: Kritisera henne inte. Hon gjorde det som en förberedelse för min begravning.

8 Ni kan alltid hjälpa de fattiga, men jag ska inte vara kvar hos er länge till.

9 När folket i Jerusalem fick höra att han var där kom de för att se honom och Lasaros, mannen som hade återvänt till livet.

10 Då bestämde sig översteprästerna för att också döda Lasaros,

11 för fler och fler judar började tro på Jesus som sin Messias på grund av det som hade hänt med Lasaros.

Alla former kommer och går. Innebörden av denna obeständighet är: "Nu är det dags. Detta är Herrens dag. Sjung en ny sång till Herren. Tiden är kort. Ta vara på livsgåvan som ges idag !

En passage som ofta används i påskens liturgi är: "Vänd bort från synd, och tro evangelium" Synd står för allt som separerar oss från vår autentiska själv i Kristus, från varandra och från den gudomliga grunden för vår existens. Evangelium står för de goda nyheterna att Guds rike är nära, ja direkt inombords. Den världsordning som har Guds design bara väntar på oss för att bli till en verklighet här och nu.

Och hur låter vi Guds design bli konkret verklighet? Genom att övervinna synden i sina tre dimensioner: vi blir äkta genom att samla oss till en gemenska; vi firar vår tillhörighet i universum genom att dela med varandra; vi tar Gud inom oss genom att låta oss vila ner i Guds tystnad.  Då kan vi dricka från fontänen med livets vatten, själva källan till vår existens.

Den traditionella terminologin för att samlas är Fastan (som naturligtvis är mycket mer än en disciplin i att äta och dricka måttligt). Att dela med andra kallas Allmosor. Och för grunda oss i Varat, lever vi i bön (som betyder mer än att säga böner, det är ett sätt att leva). Fasta, allmosa och bön -- de tre sätten att anpassa oss själva och vår värld till Guds design, tre stigar in i glädjen som fasta och påsk handlar om. Uppståndelsen är den ultimata glädjen, den som definierar oss för all framtid. Vi är uppståndna.

De tre är oskiljaktigt sammanflätade. Hur kan jag vara äkta om jag inte grundade mig i Gud och delade med mig av detta? Hur kan jag verkligen dela med mig om jag inte hittar mitt äkta Själv jordat i Gud? Hur kan jag grunda mig i Gud om jag inte hittade mitt autentiska Själv i Gud? Det själv som är ett med allt och med glädje kan dela sig med andra? Dessa sammanflätade stigar hjälper var och en av oss att hitta vår egen skräddarsydda form på fastan och påsk.

En alert uppmärksamhet på det som sker i mig och i min direkta omgivning såsom gåvor att vara tacksam för -- där är fastans och påskens mening. Det är vårt eget sätt att hälla dyrbar balsam över Mästarens fötter. Det är en intim och personliga form av  engagemang, men det tar sig uttryck i gemenskap med andra.

Mars 27 2015

Än en gång Jesus är på väg att bli stenad ! Han frågar dem för vilken av alla de goda Guds gärningar han låtit dem se han nu ska bli stenad. Den godaste gärningen är förstås att Sonen står med himmelriket framför dem. Det är egentligen detta som är trons kärna: tacksamheten för vad som kommer gratis från Fadern.

Men "judarna" är distraherade av teologi. Man får inte häda. De som hädar bör stenas. Jesus dömdes till döden, liksom Johannes döparen, på grund av denna teologi och makten hos de som bedrev denna teologi. Hat, maskerad teologiskt, ersatte tacksamheten för att Guds rike kommit nära. Under hela sitt liv,  var hans enda önskan var att ge oss sin Fader, den Fader som redan gett oss den primära livsgåvan.

Han säger också något märkligt: om ni inte kan tro på vad jag är, så tro på de gärningar och gåvor ni fått ! Att ha förmågan att se Faderns godhet i det som redan givits till oss människor, är oändligt mycket viktigare för vår frid och lycka än doktrinär kunskap om en viss tradition. Fortfarande idag ser vi dagligen predikanter bete sig som astmatiker inför en doktrin de vill övertyga oss om. Faderns gåvor som ges till oss varje dag är helt bortom sikte för den typen av religiös aktivitet.

Han hänvisar också till psalm 82, vars inre mening är att Gud i historien hade kallat folket till ett evigt gudomligt liv. Men eftersom lagen inte kan ge liv utan endast död, föll projektet och beredde väg för Den som räddar och frälser.

Några av de lärda judarna har erkänt Honom och kommit till honom, kanske lite diskret. Det är de som  har uppfattat Faderns ande i alla gåvor,  som berörts av djup tacksamhet i djupet av sina hjärtan. De som varit ödmjuka nog för den upptäckten. Nu blir de ytterligare stärkta i tron och kan erkänna att Jesus är i Fadern och Fadern är i honom.

I dessa sista dagar innan passionshistorien börjar uppmuntrar oss vår kyrka att med full och kärleksfull tro, leva i tacksamheten för "den som Fadern helgar och sänder till världen."

Joh 10:31-39

Då tog judarna på nytt upp stenar för att stena honom.  Jesus sade till dem: ”Jag har låtit er se så många goda gärningar som kommer från Fadern. För vilken av dem stenar ni mig?”  Judarna svarade: ”Det är inte för någon god gärning vi stenar dig, utan för att du hädar och gör dig själv till Gud, fast du är människa.”  Jesus sade: ”Står det inte i er lag: Jag har sagt att ni är gudar?  Lagen kallar alltså dem som fick Guds ord för gudar, och skriften kan inte upphävas.  Hur kan ni då säga till mig, som Fadern har helgat och sänt till världen, att jag hädar när jag säger: Jag är Guds son. Om jag inte gör min faders gärningar skall ni inte tro på mig.  Men om jag gör de gärningarna, så tro åtminstone på dem, om ni nu inte kan tro på mig. Då skall ni fatta och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern.”  De försökte återigen gripa honom, men han kom undan.

Psalm 18

2 Han sade:
    Hjärtligt kär har jag dig, Herre, min starkhet,
3 Herre, mitt bergfäste,
    min borg och min räddare,
min Gud, min tillflykts klippa,
    min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
4 Till Herren, den högtlovade, ropar jag,
och från mina fiender blir jag räddad.

5 Dödens band omgav mig,
    fördärvets strömmar förskräckte mig.
6 Dödsrikets band omslöt mig,
    dödens snaror föll över mig.
7 I min nöd åkallade jag Herren,
    till min Gud ropade jag.
Från sitt tempel hörde han min röst,
mitt rop till honom nådde hans öron.

Jeremia 20: 10-13

10 Jag hör många förtala mig,
    det är skräck från alla håll:
    "Ange honom!"
"Ja, vi skall ange honom!"
    Alla som stått mig nära
väntar på att jag skall falla.
    "Kanske låter han lura sig,
så att vi blir honom övermäktiga
    och kan hämnas på honom."

11 Men Herren är med mig
    som en mäktig hjälte.
Därför skall mina förföljare komma på fall
och inte bli mig övermäktiga.
    De skall stå där med stor skam,
ty de har handlat utan förstånd.
    De skall drabbas av evig vanära,
som ej skall glömmas.
12 Herre Sebaot, du prövar den rättfärdige,
du ser hjärtan och njurar.
    Jag skall få se din hämnd på dem,
ty till dig har jag överlämnat min sak.
13 Sjung till Herren, lova Herren,
    ty han räddar den fattiges själ
ur de ondas hand.

8 

Återfinna kontinenten

"I en intervju i tidningen  Sändaren för ett tag sedan nämnde jag att det har känts lite grand som att komma ifrån en trevlig men mindre insjö ut på en stor ocean att bli katolik. Det är en bild av det hela. Det finns flera.  En annan bild är at ha klättrat i höga berg, gått igenom djupa raviner och så kommit ut på en oändligt stor slättmark med vida horisonter. Varje bild haltar naturligtvis lite och behöver kompletteras men med lite villighet och inte för mycket pedanteri kring detaljerna kan man nog förstå bilderna och den allmänna känslan."

Så skriver Uffe Ekman i sin blogg för ett tag sedan (Nov. 2014). Härliga bilder som jag förstår. För mig var en annan bild mer direkt --- efter många år på havet och landkänningar över hela den andliga och filosofiska världen, återkommer jag en morgon till en fantastisk kontinent där jag genast känner mig hemma. Det var Europa och den gamla katolska kyrkan. Där fanns....ja allt mellan himmel och jord. Och ingenting verkade övervinna den i sin innersta godhet.

Mars 26 2015

1 Mos 17:3-8 

Då föll Abram ner på sitt ansikte, och Gud sade till honom:  ”Detta är mitt förbund med dig: du skall bli fader till många folk.  Därför skall du inte längre heta Abram: ditt namn skall vara Abraham, ty jag skall låta dig bli fader till många folk.  Jag skall göra dig övermåttan fruktsam, och folk och kungar skall utgå från dig.  Jag skall upprätthålla mitt förbund, förbundet mellan mig och dig och dina ättlingar i släktled efter släktled, ett evigt förbund: jag skall vara din Gud och dina ättlingars Gud.  Jag skall ge dig och dina ättlingar det land där du nu bor som främling, hela Kanaan, som egendom för all framtid. Och jag skall vara deras Gud.”

Ur Psalm 105

Tänk på de under han har gjort,

hans tecken och hans domslut,

ni barn till Abraham, hans tjänare,

söner till Jakob, hans utvalde.

...

Ty han tänkte på sitt heliga löfte

till sin tjänare Abraham

och lät sitt folk dra ut med fröjd,

sina utvalda dra ut med jubel.

Joh 8:51-59

"Sannerligen, jag säger er: den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden.”  Judarna sade: ”Nu vet vi att du är besatt. Abraham dog och profeterna likaså, men du säger att den som bevarar ditt ord aldrig någonsin skall möta döden. Skulle du vara större än vår fader Abraham? Han dog, och profeterna dog. Vem tror du att du är?” 5Jesus svarade: ”Om jag själv förhärligar mig är min härlighet ingenting värd. Det är min fader som förhärligar mig, han som ni säger är er Gud.  Ni vet inte vem han är, men jag känner honom, och om jag säger att jag inte känner honom, så blir jag en lögnare som ni. Men jag känner honom, och jag bevarar hans ord.  Er fader Abraham jublade över att han skulle få se min dag. Han fick se den och gladde sig.”  Judarna sade då till Jesus: ”Du är inte femtio år, och ändå har du sett Abraham.” Han svarade: ”Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till.”  Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann och lämnade templet."

För att inte dö, andligt sett, behöver vi rikta oss med vilja och med hjärta till Herren och lovsjunga i hängivenhet -- att bevara Hans ord. Att bara observera Jesu undervisning, iaktta den och kanske lyssna till predikan kring den räcker inte. Det är söndagstro eller död tro. Hur många gånger försöker vi inte göra ett gott intryck, som om vi ber om ursäkt, inför andra och oss själva, då vi säger att vi respekterar denna kristna lära, men bara till del ! Vi nickar gillande så att säga. De kristna värdena, etiken och så där. Men vi riktar varken vilja eller hjärta till Herren, vi faller inte ner på ansiktet som Abraham.

Utan "riktadheten" känner vi inte Gud, eftersom vi inte ser Hans verkliga attraktion. Nya Testamentet är en ny väg, det nya vinet i nya vinsäckar, inte ett mekaniskt uppfyllandet av den gamla religiösa lagen, inte en reformation av undervisningen i det gamla förbundet. Vi kan inte använda det Nya Testamentet för att "förstå" hela det Gamla Testamentet, eftersom "Se! Jag har gjort allting nytt!" Men det Nya Testamentet kan inte heller förstås utan att vår vilja och vårt hjärta riktas till hängivenheten inför den Högste, den som är uppstånden och förhärligad. 

I en judisk miljö vill Yeshua ta fram Abraham som "jublade över att han skulle få se min dag" -- att alltså Abraham var en hängiven, han "föll ner på sitt ansikte". Detta betyder inte att judisk religion per se förkunnas av Yeshua. Eller att GT och NT säger samma sak. När en hängiven läser psalmerna och profeterna kan de läsa in sin tro på Yeshua, som ju är verklig Gud, inte den gamla föreställningen om en hämnande förargad gudomlighet, som vi ser i texterna i GT. Tack vare sin tros hängivenhet, såg Abraham in i framtiden, mot Yeshua HaMaschiash. Jesus är den utlovade Messias, som till sin natur ÄR före Abraham var till. Liksom vår ande är Guds avbild och evig är Yeshua det eviga livet, vår Herre. För att ta emot detta eviga liv, måste vi vända oss med vilja och hjärta till hängivenhetens livspraxis.

Mars 25 2015

Mars 25

Psalm 40 För körledaren. Av David, en psalm.

Länge väntade jag på Herren,

och han böjde sig ner till mig

och hörde mitt rop.

Han drog mig upp ur fördärvets grop,

ur slam och dy.

Han ställde mig på fast mark,

mina steg gjorde han trygga.

Han lade en ny sång i min mun,

en lovsång till vår Gud.

Många skall se det och bäva

och sätta sin lit till Herren.

Lycklig den som litar fast på Herren

och inte vänder sig till de trotsiga

och dem som avfaller till lögnens makter.

Stora är de ting du har gjort,

dina under, Herre, min Gud,

och dina planer med oss.

Ingen kan mäta sig med dig.

Jag vill tala och berätta om dem,

men de är fler än jag kan räkna.

Slaktoffer och matoffer önskar du inte,

du har lärt mig att lyssna.

Brännoffer och syndoffer begär du inte,

därför säger jag: Jag är här.

I bokrullen står vad jag skall göra.

Gärna gör jag din vilja, min Gud,

jag har din lag i mitt hjärta.

Jag bär bud om din trofasta hjälp

till den stora tempelskaran.

Jag håller inte tillbaka mina ord,

det vet du, Herre.

Jag tiger inte om din hjälp,

att du är trofast och räddar förkunnar jag.

Jag döljer inte din godhet och trohet

för den stora tempelskaran.

Du, Herre, håller inte tillbaka

din barmhärtighet mot mig,

din godhet och din trohet

skall alltid bevara mig.

Jag hotas från alla håll

av olyckor utan tal.

Mina synder har hunnit upp mig,

jag förmår inte se dem.

De är fler än håren på mitt huvud,

och modet sviker mig.

Jag ber dig, Herre, befria mig!

Herre, skynda till min hjälp!

Skam och smälek må drabba alla

som vill beröva mig livet.

Låt dem vika tillbaka med vanära,

de som vill mig ont.

Må de rysa av skam,

de som nu skrattar hånfullt åt mig.

Men alla som kommer till dig

skall jubla av glädje över dig.

De som längtar efter din hjälp

skall alltid säga: ”Herren är stor.”

Jag är betryckt och fattig.

Herre, skynda till mig!

Min hjälp och min räddare är du.

Min Gud, dröj inte!

 

 Heb 10:4-11

 

"...ty blod från tjurar och bockar kan aldrig ta bort synder. Därför säger Kristus när han inträder i världen:

Offer och gåvor begärde du inte,

men en kropp har du danat åt mig.

Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.

Då sade jag: Se, här är jag.

Som det står skrivet om mig i bokrullen

har jag kommit, Gud, för att göra din vilja.

Först säger han: Offer och gåvor och brännoffer och syndoffer begärde du inte, och de gladde dig inte, och detta fast de frambärs enligt lagen. Sedan säger han: Se, jag har kommit för att göra din vilja. Så upphäver han det första för att låta det andra gälla. Efter denna Guds vilja har vi helgats genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla."

Luk 1:26-31

I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.” Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.” Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.” Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne."

Vad som är slående i bebådelsen, är att en "ren andlighet", som inte är kyrklig eller religiös, kräver en levande och kontinuerlig dialog mellan Gud och alla människor. I bebådelsen ger Gud sitt sista ord till Maria, eftersom det Ordet skulle fullbordas nu, det ord som, i Israels historia, gavs till Abraham, till Moses och profeterna.

Dessa tidigare trospatriarker hade hört ordet och blivit hängivna Herren. De hade släppt in ordet in i sina liv, låtit det tala i sina handlingar och gjort det levande i sna öden i tid och rum.
Profeterna ersätter i stort sett sina egna idéer med Guds Ord.  Maria lät också Guds Ord ersätta de föreställningar som tillhörde hennes religiösa judiska övertygelse.

Inför detta nya Ord var förstås Maria "mycket orolig". Tillvägagångssättet för en oändlig Gud måste alltid djupt störa den varelse som träffas av det så direkt, även om hon är "full av nåd". Absolut extraordinärt är då att denna Gud inte bara kommer i närheten av Maria, utan erbjuder henne sin egen Son. Vi kan fråga: Hur kommer det sig att "Sonen till den Högste" blir hennes son?Jag hörde en guide i Israel säga: Gud hade försökt med många andra flickor innan henne, men ingen sa ja ! Vi åhörare log och en äldre troende man tog guiden åt sidan och hade ett samtal med honom. Jag hörde inte vad de sa.

"Den helige Ande skall komma över dig." Vi kan tänka oss ett skapande kaos i samband med skapandet av universum och här igen en Ny skapelse när den Helige Ande kommer över Maria. Trädet som vissnade genom Israels historia kommer nu att blomma igen.

"Låt det vara med mig som du har sagt" säger den unga judiska flickan. Bebådelsen är den typ av dialog som Fadern skulle vilja ha med var och en av oss. I var och en av oss ska Yeshua födas till vårt nya liv i Honom. Bebådelsen gäller Guds födelse i människan.

Erfarenheten som Maria i Nasaret har får vi alla som andlig sanning. Hennes "ja" som svar på erbjudandet om gudomlig och dramatisk förändring i livet som skulle följa, visar födelsen av Gud inom oss och mitt ibland oss -- en radikal förändring.

Men, viktigare, Marie bebådelse konfronterar oss med en stor sanning: alla har haft en personlig bebådelse. En överdrift? Absolut inte. Om du tittar på ditt tidigare liv, kommer du sannolikt  hitta en upplevelse som var avgörande; kanske hade den just då inte några omedelbara konsekvenser, eller åtminstone som det verkade. Men ser du tillbaka nu, inser du att var avgörande, en skola du gick i, en bok som du läste, ett samtal, en bibelfras, några vänner som du kände, en resa du gjorde. För mig var det en resa till Rom.

Mars 23 2015

23 En psalm av David.

Herren är min herde,

ingenting skall fattas mig.

Han för mig i vall på gröna ängar,

han låter mig vila vid lugna vatten.

Han ger mig ny kraft

och leder mig på rätta vägar,

sitt namn till ära.

Inte ens i den mörkaste dal

fruktar jag något ont,

ty du är med mig,

din käpp och din stav gör mig trygg.

Du dukar ett bord för mig

i mina fienders åsyn,

du smörjer mitt huvud med olja

och fyller min bägare till brädden.

Din godhet och nåd skall följa mig

varje dag i mitt liv,

och Herrens hus skall vara mitt hem

så länge jag lever.

Alla gick hem, var och en till sitt, men Yeshua gick till Olivberget. Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?” Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Yeshua böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Yeshua såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”] (Joh 8:1-11)

Yeshua undervisar på Oljeberget och senare i templet. Olika människor samlas runt honom, vissa som lyssnar uppmärksamt och villigt, andra som försöker på sitt eget sätt att kringgå religionens lag och auktoritet. Den här rabbounin tar dem på något sätt utanför all religion, till en direkt relation med Gud. En och annan, säkerligen inte många, tar emot ett djupare budskap som spränger alla gränser. Författaren visar nu i skarp belysning vad som är helt unikt för denne lärare. Han låter de skriftlärda försöka fälla Jesus genom att hämta en kvinna som har överraskats just när hon har samlag med en man hon inte är gift med. Hon har alltså begått äktenskapsbrott, vilket religionen straffar strängt -- med döden. Yeshua visar ett helt annat värde hos varje människa i Guds ögon, även och kanske särskilt gällande de som gör felsteg av olika slag. Den gudomliga lagen går över all religiös lagstiftning. Guds kärlek respekterar mänsklig värdighet och dömer inte på människovis. Han säger till kvinnan, sedan han fått alla med stenar i händerna att lämna platsen: "Jag fördömer dig inte. Gå fri nu och synda inte mer." Även om vi vet att hon kanske syndar på samma sätt igen, vet vi att förlåtelsen redan är given. Liksom för oss är förlåtelsen given för alla framtida synder -- när förlåtelsen skedde genom Yeshuas död var ju alla våra synder framtida synder. 

Detta är dagens evangelium: det onda är ont, synd är synd, men människan är ständigt kallad till helighet genom förlåtelse från den som är Älskaren. Religion är att ständigt tro sig behöva arbeta för förlåtelsen, en sorts förtvivlad kamp för övergången från den gamla människans själv, det vill säga från syndaren, till den nya människan. Men i Yeshua har vi redan regenererats genom Anden. Återstår endast att ta emot detta i dagligt liv. Det finns ingen i världen som är utan synd. Men det är synden, inte vi. Vi själva hör hemma hos Honom som alltid redan tagit bort all synd. Många stenar kastas av religiösa människor runt omkring oss i världen. Hur många möter Hans barmhärtighet? De som gör det kan instämma i dagens psalm: mig fattas inget !

Mars 22 2015

Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning, av Gud kallad överstepräst, en sådan som Melkisedek. (Heb. 5:7-9)

Bland dem som kommit upp till högtiden för att tillbe Gud fanns några greker. De sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sade: ”Herre, vi vill gärna se Jesus.” Filippos gick och talade om det för Andreas, och Andreas och han gick och talade om det för Jesus. Och Jesus svarade dem: ”Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv. Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig skall Fadern ära honom.

Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit. Fader, förhärliga ditt namn.” Då hördes en röst från himlen: ”Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.” Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan, men några sade att det var en ängel som hade talat till honom. Yeshua sade: ”Det var inte för min skull som rösten hördes, utan för er skull. Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas. Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.” Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö. (Joh 12:20-33)

Dagens evangelium följer omedelbart efter berättelsen om det triumfatoriska intåget in i Jerusalem. Alla verkar ha hälsat honom. Kanske några greker som passerade visade sin respekt.
Det är i detta sammanhang som Johannes börjar passionshistorien. Som i naturen vetekornet måste dö för att generera nytt liv, så leder Yeshua med sin död allt tillbaka till liv i Fadern. Det är inte uppskattningen av människor som leder till Guds Rike, det är Faderns vilja. Yeshuas liv och undervisning vittnade om att han kom från Fadern. Att öppna sig för Honom, innebär ett medvetande om vad han har sagt om vem Han är och vad han gjort för vårt accepterande av tron. Rösten kom från himlen för att ta oss tillbaka till Transfigurationen på Förklaringsberget. Men en del människor hör denna röst, andra hör inte och erkänner inte alls detta budskap, åter andra skänker det en vag form av godkännande. Detta är en påminnelse för oss: om vi inte är redo att höra Guds ord kommer vi också förbli opåverkade.

Alla som vill följa Yeshua, som accepterar denna det Nya Förbundets väg, väljer att vara öppna för att Han lever i oss och som oss. Den verkliga betydelsen av dessa ord -- alltid vara levd av honom vart vi än är och vad vi än gör -- införs i undervisningen och som andlig näring i fastan. Vid firandet av påskmysteriet, som präglar hela det kristna livet, bär vi inom oss vissheten att Yeshua lever oss i Fadern.