torsdag, mars 26, 2015
Mars 26 2015
onsdag, mars 25, 2015
Mars 25 2015
Psalm 40 För körledaren. Av David, en psalm.
Heb 10:4-11
"...ty blod från tjurar och bockar kan aldrig ta bort synder. Därför säger Kristus när han inträder i världen:
Först säger han: Offer och gåvor och brännoffer och syndoffer begärde du inte, och de gladde dig inte, och detta fast de frambärs enligt lagen. Sedan säger han: Se, jag har kommit för att göra din vilja. Så upphäver han det första för att låta det andra gälla. Efter denna Guds vilja har vi helgats genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla."
Luk 1:26-31
I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.” Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.” Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.” Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne."
Vad som är slående i bebådelsen, är att en "ren andlighet", som inte är kyrklig eller religiös, kräver en levande och kontinuerlig dialog mellan Gud och alla människor. I bebådelsen ger Gud sitt sista ord till Maria, eftersom det Ordet skulle fullbordas nu, det ord som, i Israels historia, gavs till Abraham, till Moses och profeterna.
Dessa tidigare trospatriarker hade hört ordet och blivit hängivna Herren. De hade släppt in ordet in i sina liv, låtit det tala i sina handlingar och gjort det levande i sna öden i tid och rum.
Profeterna ersätter i stort sett sina egna idéer med Guds Ord. Maria lät också Guds Ord ersätta de föreställningar som tillhörde hennes religiösa judiska övertygelse.
Inför detta nya Ord var förstås Maria "mycket orolig". Tillvägagångssättet för en oändlig Gud måste alltid djupt störa den varelse som träffas av det så direkt, även om hon är "full av nåd". Absolut extraordinärt är då att denna Gud inte bara kommer i närheten av Maria, utan erbjuder henne sin egen Son. Vi kan fråga: Hur kommer det sig att "Sonen till den Högste" blir hennes son?Jag hörde en guide i Israel säga: Gud hade försökt med många andra flickor innan henne, men ingen sa ja ! Vi åhörare log och en äldre troende man tog guiden åt sidan och hade ett samtal med honom. Jag hörde inte vad de sa.
"Den helige Ande skall komma över dig." Vi kan tänka oss ett skapande kaos i samband med skapandet av universum och här igen en Ny skapelse när den Helige Ande kommer över Maria. Trädet som vissnade genom Israels historia kommer nu att blomma igen.
"Låt det vara med mig som du har sagt" säger den unga judiska flickan. Bebådelsen är den typ av dialog som Fadern skulle vilja ha med var och en av oss. I var och en av oss ska Yeshua födas till vårt nya liv i Honom. Bebådelsen gäller Guds födelse i människan.
Erfarenheten som Maria i Nasaret har får vi alla som andlig sanning. Hennes "ja" som svar på erbjudandet om gudomlig och dramatisk förändring i livet som skulle följa, visar födelsen av Gud inom oss och mitt ibland oss -- en radikal förändring.
Men, viktigare, Marie bebådelse konfronterar oss med en stor sanning: alla har haft en personlig bebådelse. En överdrift? Absolut inte. Om du tittar på ditt tidigare liv, kommer du sannolikt hitta en upplevelse som var avgörande; kanske hade den just då inte några omedelbara konsekvenser, eller åtminstone som det verkade. Men ser du tillbaka nu, inser du att var avgörande, en skola du gick i, en bok som du läste, ett samtal, en bibelfras, några vänner som du kände, en resa du gjorde. För mig var det en resa till Rom.
måndag, mars 23, 2015
Mars 23 2015
23 En psalm av David.
Yeshua undervisar på Oljeberget och senare i templet. Olika människor samlas runt honom, vissa som lyssnar uppmärksamt och villigt, andra som försöker på sitt eget sätt att kringgå religionens lag och auktoritet. Den här rabbounin tar dem på något sätt utanför all religion, till en direkt relation med Gud. En och annan, säkerligen inte många, tar emot ett djupare budskap som spränger alla gränser. Författaren visar nu i skarp belysning vad som är helt unikt för denne lärare. Han låter de skriftlärda försöka fälla Jesus genom att hämta en kvinna som har överraskats just när hon har samlag med en man hon inte är gift med. Hon har alltså begått äktenskapsbrott, vilket religionen straffar strängt -- med döden. Yeshua visar ett helt annat värde hos varje människa i Guds ögon, även och kanske särskilt gällande de som gör felsteg av olika slag. Den gudomliga lagen går över all religiös lagstiftning. Guds kärlek respekterar mänsklig värdighet och dömer inte på människovis. Han säger till kvinnan, sedan han fått alla med stenar i händerna att lämna platsen: "Jag fördömer dig inte. Gå fri nu och synda inte mer." Även om vi vet att hon kanske syndar på samma sätt igen, vet vi att förlåtelsen redan är given. Liksom för oss är förlåtelsen given för alla framtida synder -- när förlåtelsen skedde genom Yeshuas död var ju alla våra synder framtida synder.
Detta är dagens evangelium: det onda är ont, synd är synd, men människan är ständigt kallad till helighet genom förlåtelse från den som är Älskaren. Religion är att ständigt tro sig behöva arbeta för förlåtelsen, en sorts förtvivlad kamp för övergången från den gamla människans själv, det vill säga från syndaren, till den nya människan. Men i Yeshua har vi redan regenererats genom Anden. Återstår endast att ta emot detta i dagligt liv. Det finns ingen i världen som är utan synd. Men det är synden, inte vi. Vi själva hör hemma hos Honom som alltid redan tagit bort all synd. Många stenar kastas av religiösa människor runt omkring oss i världen. Hur många möter Hans barmhärtighet? De som gör det kan instämma i dagens psalm: mig fattas inget !
söndag, mars 22, 2015
Mars 22 2015
Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning, av Gud kallad överstepräst, en sådan som Melkisedek. (Heb. 5:7-9)
Bland dem som kommit upp till högtiden för att tillbe Gud fanns några greker. De sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sade: ”Herre, vi vill gärna se Jesus.” Filippos gick och talade om det för Andreas, och Andreas och han gick och talade om det för Jesus. Och Jesus svarade dem: ”Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv. Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig skall Fadern ära honom.
Dagens evangelium följer omedelbart efter berättelsen om det triumfatoriska intåget in i Jerusalem. Alla verkar ha hälsat honom. Kanske några greker som passerade visade sin respekt.
Det är i detta sammanhang som Johannes börjar passionshistorien. Som i naturen vetekornet måste dö för att generera nytt liv, så leder Yeshua med sin död allt tillbaka till liv i Fadern. Det är inte uppskattningen av människor som leder till Guds Rike, det är Faderns vilja. Yeshuas liv och undervisning vittnade om att han kom från Fadern. Att öppna sig för Honom, innebär ett medvetande om vad han har sagt om vem Han är och vad han gjort för vårt accepterande av tron. Rösten kom från himlen för att ta oss tillbaka till Transfigurationen på Förklaringsberget. Men en del människor hör denna röst, andra hör inte och erkänner inte alls detta budskap, åter andra skänker det en vag form av godkännande. Detta är en påminnelse för oss: om vi inte är redo att höra Guds ord kommer vi också förbli opåverkade.
Alla som vill följa Yeshua, som accepterar denna det Nya Förbundets väg, väljer att vara öppna för att Han lever i oss och som oss. Den verkliga betydelsen av dessa ord -- alltid vara levd av honom vart vi än är och vad vi än gör -- införs i undervisningen och som andlig näring i fastan. Vid firandet av påskmysteriet, som präglar hela det kristna livet, bär vi inom oss vissheten att Yeshua lever oss i Fadern.
måndag, januari 19, 2015
Metafysik - vad är det?
"I Begynnelsen var Ordet, och Ordet var när Gudi; och Gud var Ordet.2 Det samma var i begynnelsen när Gudi. 3 Genom det äro all ting gjord; och thy förutan är intet gjordt, det gjordt är. 4 I thy var lifvet; och lifvet var menniskornas ljus; 5 Och ljuset lyser i mörkret; och mörkret hafver det icke begripit. 6 En man var sänd af Gudi, som het Johannes; 7 Han kom till vittnesbörd, på det han skulle vittna om Ljuset, att alle skulle tro genom honom. 8 Icke var han Ljuset; men (han var sänd) till att vittna om Ljuset. 9 Det var det sanna Ljuset, hvilket upplyser alla menniskor, som komma i verlden. 10 I verldene var det, och igenom det är verlden gjord; och verlden kände det icke. 11 Han kom till sitt eget, och hans egne anammade honom icke. 12 Men allom dem,som honom anammade, gaf han magt att blifva Guds barn, dem som tro på hans Namn; 13 Hvilke icke af blod, icke heller af köttslig vilja, icke heller af någors mans vilja, utan af Gudi födde äro. 14 Och Ordet vardt kött, och bodde ibland oss; och vi sågom hans härlighet, såsom enda Sonsens härlighet af Fadrenom, full med nåd och sanning. "
måndag, januari 12, 2015
Tre bud för 60-talet (såvitt jag minns)
måndag, januari 05, 2015
Vi firar Epifania !
De tre såg en stjärna i öster -- det kan vi se som Löftets stjärna inom oss. Vi sjunger Hans namn i tacksamhet för Löftets stjärna. Denna stjärna rör sig framför oss, liksom för de tre Magi. Vart leder stjärnan oss? Till det lilla barnet. Löftets givare. Istället för en vis gammal man som förkunnat en räddande lära för oss, kommer vi till ett barn. Stort !
Den 6 januari ska vi väl inte direkt imitera dessa Magi. Men att sjunga Immanuels eviga Namn kan vi göra. Det blir vårt guld, vår rökelse, vår myrra. Inför Stjärnan som vi följer.
tisdag, augusti 05, 2014
Skapelseberättelsen - igen !
"Let me tell you a story, the first story my father told me. In the beginning there was nothing. Nothing but the silence and the infinite darkness. But the breath of the Creator flooded against the foil of the spring: let there be light, and light it was. And it was good. The first day. And then the formels life began to take on substance, shape. Second day. Now our world was born, a beautiful, fragile home. And a great warming light nurtured its days, and a lesser light ruled the nights. And it was evening and morning. Another day. And the waters of the world gathered together. And in their midst emerged dry lands. Another day passed. And the ground put forth the growing things. A trick blanket of green, stretching across all creation. And the waters too teamed with life, great creatures of the deep that are no more, vast multitudes of fish, some of which still swim beneath those seas. An so the sky was streaming with birth. And it was evening. And there was morning. The fifth day. Now the whole world was full of living beings. Everything that creeps, everything that crawls and every beast that walks upon the ground. And it was good, it was all good. There was light and air and water and soil, clean and unspoiled, plants and fish and foul and beast, each after their own kind and part of the greater whole, all in their place, all in balance. It was paradise. The jewel of the Creators path. And the Creator made man. By his side woman. Father and mother of us all. He gave them a choice: follow the temptation of darkness or hold on to the blessing of liht. The day they ate from the forbidden fruit their innocence was extinguished. So for ten generations Adams sin has walked within us. Brother against brother. Nation against nation. Man against creation."
Noah ger sin familj denna berättelse när de varit ombord arken många veckor och regnet har upphört. Ingen vet ännu om de ska finna nytt land. Noah tror meningen är att människan för gott lämnar jorden och hans familj är de sista människorna. Men hans hustru är av annan mening, liksom en flicka de fått med sig, som är med barn.